Bakgrund: Dikotiska tester kan användas som del i testbatteriet för utredning av hörseluppfattningsstörning (APD, eng. auditory processing disorder) samt vid differentialdiagnostisering. I Sverige har dikotiska tester använts i studier där försökspersonerna varit 11 år eller äldre. Utanför Sverige har studier dock gjorts på barn från 5 år och uppåt. Syfte: Syftet med denna undersökning var att ta fram ett normalmaterial avseende dikotiska tester för elever i årskurs 1, 2, 3 respektive 4 i grundskolan. Metod: Dikotiska tester har utförts vid två grundskolor, på totalt 53 elever i årskurs 1-4. Testmaterialet bestod av siffror, stavelser samt meningar, vilket rapporterats med riktad rapportering. Siffror och stavelser har även återgivits med fri rapportering. Resultat: Generellt fick majoriteten flest rätt på höger öra. Störst skillnad i resultat sågs mellan årskurs 1 och 4. En tendens till minskad lateraliseringseffekt kunde ses med ökad ålder.   Slutsatser: Då lateraliseringsindex visade positivt värde hos årskurserna 1, 2 och 4, vid deltesten med stavelser och meningar, kunde slutsatsen dras att majoriteten av dessa barn uppvisade right-ear-advantage (REA).

Introduktion: Muskulära styrke- och uthållighetsteter är fysioterapeutiska bedömningsinstrument som används inom hjärtrehabilitering. I kliniken krävs uppdaterade normalvärden för de muskulära styrke- och uthålighetstesten samt värden på absolut reliabilitet (MDC) för att upptäcka avvikelser och avgöra kliniskt relevanta förändringar vid utvärdering av patientens prestationsförmåga.   Syfte: Att utvärdera test-retest reliabiliteten och ta fram normalvärden för muskulära styrke- och uthållighetstester.   Metod och material: Test-retest analysen bestod av två testtillfällen med 2-3 dagars mellanrum där 9 friska personer (6 kvinnor, 3 män) slutförde samtliga test (isometrisk armbågsflexion, isometrisk knäextension, isotonisk unilateral axelflexion och isotonsik unilateral tåhävning). Underlaget till normalvärdesanalysen bestod av insamlad data på 164 friska kontroller (61 kvinnor, 103 män) från tidigare studier.   Resultat: Den relativa reliabiliteten klassades som utmärkt för isometrisk armbågsflexion (ICC = 0,98), isometrisk knäextention (ICC = 0,97) samt isotonisk unilateral axelflexion (ICC = 0,98) och god för isotonisk unilateral tåhävning (ICC = 0,90). Mäns muskulära uthållighet var sämre jämfört med kvinnor vid test av isotonisk unilateral axelflexion. Ingen enlighet sågs i muskulär uthållighet mellan könen för isotonisk unilateral tåhävning. Kraftutvecklingen för män var större i båda isometriska tester jämfört med kvinnor. En skillnad sågs mellan olika åldersgrupper i isometrisk knäextension och isotonisk unilateral tåhävning. Ingen skillnad sågs mellan åldersgrupperna i övriga test.   Konklusion: Den relativa reliabiliteten för de muskulära styrke- och uthållighetstesten klassas vara god-utmärkt. Mer forskning behövs på större studiepopulationer där samtliga åldersgrupper representeras för att ta fram ett precist och stabilt underlag för normalvärden och absolut reliabilitet som kan representera och matcha standarden i den kliniska verksamheten.

Introduktion: Respiratorisk muskelsvaghet är förekommande vid olika respiratoriska och neuromuskulära sjukdomar. Mätning av maximala inspiratoriska trycket (MIP) och maximala exspiratoriska trycket (MEP) är en metod som visar på den neuromuskulära funktionen utan lungans påverkan. Studiens syfte var att genomföra mätningar av MIP och MEP på friska individer och sedan validera resultatet utifrån två publicerade normalvärdesmaterial från Wilson et. al. och Karvonen et. al.    Metod och material: Studien genomfördes på 8 män och 19 kvinnor mellan 23 och 63 år. MIP och MEP beräknades genom att deltagarna utförde kraftiga inandningar och utandningar i ett spirometermunstycke mot ett motstånd. För att validera resultatet gentemot de publicerade normalvärdesmaterial användes Z-score som statistisk metod.   Resultat: Resultatet står sig bäst i förhållande till Karvonen et. al. där MEP-värdenas lägre normalvärdesgräns blev –1,8 SD för kvinnor och –1,8 SD för män. MIP-värdena står sig mindre bra med undantag för männens värden i förhållande till Wilson et. al. där högsta värdet låg 1,3 SD och lägsta värdet låg –1,8 SD ifrån det förväntade värdet.   Slutsats: Denna studie visar att de uppmätta trycken överlag tycks stämma bäst överens med MEP-värden från Karvonen et. al. och männens MIP-värden från Wilson et. al. Deltagarnas medverkan, det tekniska tillvägagångssättet och tolkningen av resultatet har stor betydelse för utfallet. / Introduction: Weakness of respiratory muscle strength is occurring in different lung diseases and neuromuscular diseases. Measurement of the maximal inspiratory pressure (MIP) and maximal expiratory pressure (MEP) are a method that assess the neuromuscular function without the impact of the lung. The aim of this study was to perform measurements of MIP and MEP on healthy individuals and validate the results based on two published normal values from Wilson et. al. and Karvonen et. al.   Method and materials: The measurements were performed on 8 men and 19 women ranging between 23 and 63 years old. MIP and MEP were measured by the participants performing strong inhalations and exhalations against a blocked mouthpiece. Z-score was used as statistical method to validate the results based on the published normal values.    Result: The result was best compared with normal values from Karvonen et. al. for MEP lower limits of normal, –1,8 SD for women and –1,8 SD for men. The MIP values are not comparable except for men´s values compared with normal values from Wilson et. al. where the highest value was 1,3 SD and the lowest value was –1,8 SD from the predicted.    Conclusion: The study shows that the measured pressures were generally best compared with normal MEP values from Karvonen et. al. and men´s MIP values from Wilson et. al. The effort of the participants, the technical approach and the interpretation of the results are of great importance for the outcome.

För att undersöka misstänkt tillklämningsneuropati i peroneus communis (PC) används elektroneurografi, där elektrisk stimulering möjliggör undersökning av nervledningshastigheter, svarsamplitud och överledningstid. Vid opålitlig registrering på extensor digitorium brevis (EDB), görs registreringen på tibialis anterior (TA). I dagsläget finns dock inga normalvärden eller standardiserad metod för registrering på TA. Syftet med studien var därför att ta fram dessa normalvärden och utveckla en metod för TA-registrering, och samtidigt jämföra de båda registreringspunkterna gällande nervledningshastighet, undersöka sidoskillnaderna vid registrering på TA och undersöka hur kroppslängden påverkade överledningstiden. Det undersöktes om s.k. F-waves kunde påvisas vid registrering på TA och i så fall hur hög svarsandelen och svarslatensen var. 22 deltagare mellan 23-59 år gamla och 154-190 cm i kroppslängd undersöktes. TA undersöktes med den aktiva registreringselektroden på muskeln där den var som störst och med referenselektroden på fotleden. Stimuleringar gjordes på laterala poplitea fossa och 110 mm ned distalt om caput fibula. EDB undersöktes enligt metodbeskrivning. Normalvärdena för TA var 2,2-5,4 mV gällande amplitud, 55-73 m/s gällande nervledningshastighet och 3,8-5,9 ms gällande överledningstid. Sidoskillnaderna var 0-1,4 mV gällande amplitud, 0-8 m/s gällande hastighet och 0-0,8 ms gällande överledningstid. De beräknade gränsvärdena visar på de små sidoskillnaderna som krävs för en klinisk betydelse. Överledningstiden kunde till 23 % förklaras av kroppslängden. Resultaten var likvärdiga med tidigare studier. Jämförelsen av nervledningshastigheten mellan registrering på TA och EDB visade en statistiskt, men inte nödvändigtvis kliniskt signifikant skillnad, med bias + 5 m/s. F-waves återfanns hos samtliga deltagare, med svarsandelen 94-100 %. F-wave svarslatensen kunde till 41 % förklaras av kroppslängden. / Electroneurography is used to examine a suspected entrapmentneuropathy in peroneus communis (PC), where an electric stimulus enables the evaluation of nerve conduction velocity, muscle response amplitude and latency. If registration from the extensor digitorum brevis (EDB) provides unreliable results, the registration can be made from tibialis anterior (TA). Currently there are no normal values available in our laboratory and no standard method regarding the registration on TA. The purpose of this study was therefore to retrieve normal values for this registration and to develop and establish a method, and also compare the different registration sites, to examine the side differences from the registrations on TA, and how the height affected the latency. It was also examined if so called F-waves could be recorded from TA, and if so, determine the response rate and latency. 22 participants between 23-59 years an 154-190 cm were examined. TA was examined with the active registration electrode on the site where the muscle was the largest and the reference electrode on the ankle. Stimulations were made on lateral poplitea fossa and 110 mm lower on distal caput fibula. EDB were examined according to established methods. Normal values for the registration on TA were 2,2-5,4 mV regarding amplitude, 55-73 m/s regarding nerve conduction velocity and 3,8-5,9 ms regarding latency. Side differences were 0-1,4 mV regarding amplitude, 0-8 m/s regarding nerve conduction velocity and 0-0,8 ms regarding latency. The calculated limits show that it only takes small side differences to have a clinical significance. The method gave equivalent results to previous studies. 23 % of the latency could be explained by height. The comparing of the nerve conduction velocity from the different registrations showed a significant statistical, but not necessarily clinical, difference, with the bias 5 m/s. F-waves were retrieved from all participants with a response rate of 94-100 %. 41 % of the F-wave latency could be explained by height.