<p>Telefonrådgivning via en sjuksköterska har funnits ända sedan 1930-talet men det är först de senaste åren som denna kompetens har erkänts som en egen specialitet. Inom vården sker allt fler möten mellan vårdgivare och vårdsökande via telefonen vilket leder till att allt högre krav ställs på sjuksköterskans yrkeskunnighet. Studiens syfte var att beskriva vad sjuksköterskor upplever vid telefonrådgivning till personer med psykiska problem. Metoden som använts i denna litteraturstudie var kvalitativ innehållsanalys med manifest och latent ansats. Resultatet baseras på 10 vetenskapliga artiklar där fyra kategorier framkom: trygghet, utsatthet, ett känsligt öra samt meningsfullhet. I resultatet framkom att kunskap och klinisk erfarenhet är faktorer som har stor betydelse för yrkesrollen inom telefonrådgivning. Som rådgivningssjuksköterska inom psykiatrisk vård upplevde många en hög stressnivå vad gäller den komplexa yrkesrollen. Att inte se patienten med sina egna ögon upplevdes som att delvis arbeta i blindo. Detta ledde till att rådgivningssjuksköterskorna lyssnade aktivt för att försöka förstå vad som uttrycktes mellan raderna i samtalet med den vårdsökande. Ett etiskt dilemma som rådgivningssjuksköterskor beskriver är upplevelse av svårigheter att hantera andrahandsinformation vid telefonrådgivning. Dessa svårigheter uppkommer då rådgivningssjuksköterskan ej har möjlighet att tala direkt till den person som telefonråden gäller. För övrigt gavs uttryck för att arbetet som rådgivningssjuksköterska är stimulerande och utmanande</p>

Telefonrådgivning via en sjuksköterska har funnits ända sedan 1930-talet men det är först de senaste åren som denna kompetens har erkänts som en egen specialitet. Inom vården sker allt fler möten mellan vårdgivare och vårdsökande via telefonen vilket leder till att allt högre krav ställs på sjuksköterskans yrkeskunnighet. Studiens syfte var att beskriva vad sjuksköterskor upplever vid telefonrådgivning till personer med psykiska problem. Metoden som använts i denna litteraturstudie var kvalitativ innehållsanalys med manifest och latent ansats. Resultatet baseras på 10 vetenskapliga artiklar där fyra kategorier framkom: trygghet, utsatthet, ett känsligt öra samt meningsfullhet. I resultatet framkom att kunskap och klinisk erfarenhet är faktorer som har stor betydelse för yrkesrollen inom telefonrådgivning. Som rådgivningssjuksköterska inom psykiatrisk vård upplevde många en hög stressnivå vad gäller den komplexa yrkesrollen. Att inte se patienten med sina egna ögon upplevdes som att delvis arbeta i blindo. Detta ledde till att rådgivningssjuksköterskorna lyssnade aktivt för att försöka förstå vad som uttrycktes mellan raderna i samtalet med den vårdsökande. Ett etiskt dilemma som rådgivningssjuksköterskor beskriver är upplevelse av svårigheter att hantera andrahandsinformation vid telefonrådgivning. Dessa svårigheter uppkommer då rådgivningssjuksköterskan ej har möjlighet att tala direkt till den person som telefonråden gäller. För övrigt gavs uttryck för att arbetet som rådgivningssjuksköterska är stimulerande och utmanande

Background: The need for palliative care at home hasincreased in recent years as more people wish to die in their own homes. Toperform good palliative care by addressing patients' needs and desires of lifecare requires a better understanding of how nurses experience palliative careat home.   Aim: The aim of the study was todescribe nurses experiences of caring for patients in palliative care in homecare.   Method: The method was asystematic literature review and the article search resulted in elevenqualitative articles. An inductive qualitative approach was used where nursesdifferent experiences was identified.   Results: Our results are reportedunder two themes:Opportunities and Barriers. Palliative carein home care experiencedby nurses in variousways in which personalgrowth, experience, guidance,trustful communication, cooperation and self-knowledgewas opportunies thatemerged. Barriers experienced by nurseswas ineffective communication,lack of time and abuseof power in palliative care at home. A trusting relationship betweennurses, patients andrelatives, continuous mentoring and reflectionwas considered by nurses to be equippedto carry out worthy of-life care.   Conclusion: This literature review shows the need for knowledgeabout how societynurses perceive opportunitiesand barriers inpalliative care in order toeventually be able to develop and assure the quality of care.

Introduction - India is beginning to resemble the western worlds’ way of living and that leads to an increased risk of chronic diseases such as diabetes. Due to its very large population India has the world second largest number of people with diabetes; 61, 3 million people. Studies have shown that the awareness of diabetes is poor, especially in rural areas. Aim - To investigate nurses’ experience of applying professional competence in patient education with focus on diabetes type II in an Indian rural hospital. Method – Data was gathered through twelve qualitative interviews. The interviews were tape recorded, transcribed verbatim and then analyzed through content analysis. Result – Three main categories were identified; Acquired competence to meet the patients, Helping the patients manage their disease and Nurses’ ideas for quality improvements regarding diabetes care. Conclusion - This study identified different obstacles that could have a negative effect on the care and treatment of patients with diabetes type II. The nurses had many ideas for quality improvements which could raise the awareness of the disease among patients, improve clinical outcomes and the work environment for the nurses. The nurses are willing to get more education about the disease and implement quality improvements if the resources and equipment are provided by the hospital.

Background: Healthcare associated infection (HCAI) is a global issue and one of the most frequent adverse events in healthcare. HCAI is a major burden for patients’ and leads to added pain and higher cost for the society. The most important measure to prevent the transmission of HCAI is hand hygiene. In developing countries can insufficient equipment and supplies, lack of financial support and understaffed hospital units have a negative effect for the patients safety and makes it difficult to reduce HCAI. Aim: The aim of the study was to get knowledge about Kenyan nurses’ experiences of healthcare-associated infections. Method: The author used a qualitative method. Individual semi-structured interviews were made with four nurses at a government financial hospital in Eldoret, Kenya. The interviews were analyzed with a manifest analysis. Result: The analysis of the transcribed text made five categories, Education for healthcare workers, students and patients, Lack of equipment and supplies, The issues with crosscontamination, Prevention of HCAI and Understaffed hospital. The results were discussed with Dorothea Orem’s Self-care Theory with a focus on the Theory of Nursing system and other studies relating to the results. Conclusion: Knowledge about HCAI is one of the first steps to be able to reduce infections. Cross-contamination is the main risk factor for HCAI and multiple interventions are an effective strategy to successfully increase hand hygiene.

Background: Palliative care is required for patients who have no chance of curative treatment. The age group 65 and older is a growing population. Palliative care for the elderly was uniquely challenging and differed from palliative care for younger patients. Palliative care for the elderly was not about prolonging life, it was about making the last phase of life as comfortable as possible. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of working with palliative care of the elderly. Method: A literature-basedstudy was conducted. Seven articles were analyzed according to Friberg’s five-stepmodel. Results: Three main themes emerged: feelings of insufficiency, working with aperson-centered approach and collegial cooperation. Seven sub-themes were identified: insufficiency in supporting relatives, insufficiency in giving satisfactory palliative care, a caring relationship, working for the patient’s best interest, the nurse’s need of support, lack of cooperation with physician and the nurse’s supportive role. Conclusion: when nurses were caring for the dying elderly, nurses were in need of more support. / Arbete som sker i närvaro av döden kan vara utmanande och innebär att ställas inför svåra situationer. Palliativ vård erbjuds till människor som är i livets slut samt där botande behandling inte längre är möjligt. Fokus för vården är då istället att lindra patientens lidande och främja patientens livskvalitet. Detta litteraturbaserade examensarbete beskriver sjuksköterskors upplevelser av arbetet inom palliativ vård av äldre. Det föreligger anledning att beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetet inom palliativvård av äldre eftersom åldersgruppen 65 år och äldre är en växande population som dessutom klassas som sårbar. Sjuksköterskor upplevde arbetet inom palliativ vård av äldre som känslomässigt utmanande med situationer som kantats av otillräcklighet, bristande samarbete och frånvaro av stöd. Trots detta belyste sjuksköterskor vikten av att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt genom att skapa en vårdande relation med patienten och arbeta för patientens bästa. För att kunna bedriva en god palliativ vård för äldre är det viktigt att sjuksköterskor ges möjlighet till stöd för att minska känslan av otillräcklighet och för att hantera psykiska påfrestningar.

Background Spirituality is within into every person even though the spiritual experience is always individual. Well-being and happiness are related to the amount of spirituality influencingone’s life. Patients spiritual distress and needs often emerge from their experience of suffering. Acknowledging patients’ spirituality needs, and possessing skills to meet suchneeds, are crucial to provide holistic care; unmet spiritual needs can could increase patient ́s suffering. Spiritual care is included in registered nurses’ responsibility, althoughthe focus and involvement of spiritual care, depends on their personal experiences. Aim The aim was to examine registered nurses’ experiences of meeting patients’ spiritual needsin a hospital setting in Peru. Method A qualitative design was performed with semi-structured interviews. Nine registered nurses were interviewed, the collected data was analysed with a qualitative content analysis. Findings Three categories were found in the analysis; Recognition of professional responsibilities in providing spiritual care, Integrating spiritual care into clinical practice and Impact of spiritual care. The findings show how holding a holistic view impacted the delivery of spiritual care. Conclusion It is difficult to use specific strategies to meet spiritual needs since needs areindividual. Meeting spiritual needs must always be done with respect for the patients’ waysof expressing their spirituality. Being available and listening are important elements ofmeeting patients’ spiritual needs. Spiritual care is recognised as an inseparable part ofholistic care and the involvement of spiritual care is essential for patients healing.

Background: Because we are living longer today, the need for healthcare is increasing. Therefore, the need for care at home also increases, which can be a challenge for the nurse to provide. Teamwork means that those involved in the patients’ care use their competencies to complement each other. Nurses are responsible for care, the leadership role includes sharing knowledge, supervising, and giving colleagues feedback. Aim: The aim was to examine nurses’ experiences of teamwork in care at home. Method: This qualitative based literary study included ten articles, searched, and selected from the databases Cinahl and Pubmed. They were analysed using Friberg’s (2017) five steps model. Results: Lack of communication was an obstacle for cooperation, such as language difficulties, insufficient communication of information between colleagues and problems finding information related to different record systems. Hierarchy, mistrust of each other’s competence and uncertainty about who had the overall responsibility for the patient were other difficulties. Having a pleasant tone while talking, being humble and listening to each other was important. If the doctor was available was seen as positive as well as knowing each other in the team since before. Working alone was challenging and in complex situations nurses were happy to collaborate in pairs. It was desirable to have group reflections and supervision mentoring.  Conclusion: The conclusion was that communication and attitudes towards each other are essential for cooperation. Group reflections and tutoring guidance can increase cohesion and team strength. / Då vi lever allt längre och uppnår högre åldrar, ökar behovet av hälso- och sjukvård. Således ökar även behovet av vård i hemmet. Vård i hemmet gavs under år 2021 till 388 000 personer i Sverige. Teamarbete innebär att de inblandade i patientens vård använder sina kompetenser för att komplettera varandra. Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig, och i ledarrollen ingår att dela med sig av kunskap, samt handleda och ge återkoppling till kollegor. Vård i hemmet kan vara en utmaning för sjuksköterskan att ge. Syftet med denna litteraturstudie var därför att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av teamarbete vid vård i hemmet. Metoden som användes var litteraturbaserad studie, där tio vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats analyserades och sammanställdes till ett nytt resultat. Resultatet visade att bristande kommunikation sågs som ett hinder för samarbete. Svårigheterna visade sig i form av språkförbistringar, otillräcklig förmedling av information kollegor sinsemellan, samt svårigheter att ta till sig information på grund av olika journalsystem. Det ansågs viktigt att ha en trevlig ton vid samtal, samt att vara ödmjuk och lyssna till varandra. Maktobalans mellan medlemmarna i teamet, och misstro till varandras kompetens, ledde till en försämrad kommunikation. Det kunde vara otydligt vem som hade det övergripande ansvaret för patienten, vilket också försvårade samarbetet. Att känna varandra sedan tidigare framkom som positivt för samarbetet. Att läkaren fanns tillgänglig när sjuksköterskan behövde råd, samt att alla i teamet var delaktiga kring patienten, ansågs också främjande. Sjuksköterskorna upplevde det som utmanande med ensamarbete, och samarbetade gärna i par när komplexa situationer uppstod. Att vara omvårdnadsansvarig och leda teamet krävde ett stort ansvar. Utveckling i form av gruppreflektioner och mentorskap med handledning var önskvärt. Slutsatser som drogs var att kommunikation är a och o för att samarbetet ska fungera. Även förhållningssätt mot varandra var viktigt, det vill säga att ha en trevlig ton i samtal, att se alla som lika värda och att inte se ner på någons kompetens främjar samarbetet. Genom gemensamma reflektioner och handledning kan samhörigheten ökas och teamet stärkas.

This study was funded by a scholarship from the Swedish International Development Cooperation Agency (SIDA) as a Minor Field Study. The social economic development in Tanzania is a major challenge due to a continuing high rate of population growth. A growing   population   puts   increased   strain   on   healthcare,   food   supply   and   the environment.  Early childbearing limits women’s ability to educate themselves and contribute to society. The definition of family planning (FP) is to keep a sustainable population growth through reducing the family size. The government of Tanzania has developed  a  plan  for  FP,  which  includes  a  goal  that  60  percent  of  women  in reproductive age will use contraceptives in 2015. Healthcare professionals have a great potential to encourage lifestyles changes. It is therefore important to investigate the nurses’ experiences of teaching FP to increase the knowledge about their experiences. The aim of the study is to investigate nurses’ experiences of education about FP in the Rufiji district in Tanzania. This is a qualitative study and the data was collected through interviews using a semi structured open-ended question guide. The nurses’ experiences of teaching patients in FP concerns four different areas. Firstly, they have a variety of strategies to execute the education. Secondly, they describe what is necessary to create a meeting with the patient. Thirdly, the patients have needs that have to be met in a learning situation. Finally, even though it’s subtle, they empower the patient, which lays the foundation for making lifestyle changes. The key finding that the nurses spoke of as the  most  important  factor  when  teaching  is  the  importance  of  creating  a  good relationship with the patient.

Background: Dementia impairs cognitive functions, such as memory and speech, changing a person’s life forever. Providing person-centred care to these persons intend to retain their identities, dignity and autonomy. Such care demands time, devotion and good knowledge of the caring nurse. Dementia is expected to increase in the future and therefore nurses will have to face new challenges. Aim: To describe nurses’ experience of providing person-centred care for people with dementia. Method: A literature review of 15 articles, published between 2009-2016, that have been read and analysed through content-analysis. Results: Nurses experience a positive change in their attitudes, when providing person-centred care to people with dementia, as they gained better understanding of their patients’ dignity and integrity. Education, training and support from management were seen as key factors for providing up-to-date care. Time was viewed as a hindrance for person-centred care, and often led to nurses prioritizing other routines. Two common outcomes of person-centred care were increased satisfaction as well as emotional burnout. Conclusion: Since dementia is increasing and nurses find person-centred care time-consuming, there is a risk of such care becoming poor. To prevent this nurses need good leadership and education. / Bakgrund: Demenssjukdomar försämrar den kognitiva funktionen, så som minne och tal, vilket förändrar en persons liv för alltid. Att ge personcentrerad vård till dessa personer ämnar behålla deras identitet, värdighet och autonomi. En sådan typ av vård kräver tid, hängivenhet och god kunskap av den behandlande sjuksköterskan. I framtiden förväntas alltfler att insjukna i demenssjukdom och sjuksköterskan kommer därför att behöva möta nya utmaningar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie där 15 artiklar, publicerade mellan 2009-2016, har blivit lästa och analyserade genom innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor upplevde en positiv förändring i sin inställning när de gav personcentrerad vård till personer med demenssjukdom. Framförallt då de fick ökad förståelse för deras patienters värdighet och integritet. Utbildning, övning och stöd från ledningen sågs som nyckelfaktorer för att kunna ge aktuell vård. Tiden sågs som ett hinder för personcentrerad vård och ledde ofta till att sjuksköterskorna prioriterade andra rutiner. Två vanliga följder av vårdandet rapporterades vara såväl ökad tillfredsställelse som emotionell utmattning. Konklusion: Eftersom demenssjukdomar ökar och sjuksköterskor finner personcentrerad vård som tidskrävande, finns det en risk att sådan vård fallerar. För att förhindra detta behöver sjuksköterskor gott ledarskap och utbildning.