Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om att använda bedömningsinstrument i preventiv vård av äldre personer inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Kvalitativ ansats användes, där individuella intervjuer med sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård genomfördes. Insamlat material analyserades med induktiv innehållsanalys.Resultat: Utifrån genomförd innehållsanalys framkom det tre kategorier: verktyg för ökad patientsäkerhet, erfarenhet och kunskap är en förutsättning, bristande verklighetsförankring och användbarhet. Till dessa finns subkategorier, där studiens syfte belystes. Resultatet visade att bedömningsinstrument kan användas som verktyg till en säkrare och mer jämlik vård, där risker kunde identifieras, skapa en objektiv och tydlig struktur. Erfarenhet och kunskap ansågs vara förutsättningar för att kunna använda bedömningsinstrument. Det fanns också svårigheter, som att bedömnings-instrumenten kunde vara svåra att tolka, missvisande och inte alltid stämde med verkligheten, vilket gör det viktigt att välja rätt bedömningsinstrument.Slutsats: Användning av bedömningsinstrument kan leda till säkrare, mer jämlik och rättvis förebyggande vård av äldre. Det krävs utbildning och kunskap för att bedömningsinstrument ska användas och vana ökade användning och acceptans. Begränsningar som upplevdes var att det kunde vara svårt eller missvisande. Vidare forskning skulle kunna vara den äldres upplevelse av bedömningsinstrumenten i den preventiva vården samt hur bedömningsinstrument används vid bedömning av äldre med kognitiv svikt.Nyckelord: Sjuksköterskors upplevelser, bedömningsinstrument, kommunal hälso- och sjukvård, preventiv vård av äldre / Aim: The purpose was to investigate the nurses perception in using the assessment instrument in preventative care of elderly within a municipal health care setting. Method: A qualitative approach was used and were performed with individual interviews of nurses. They were working in a municipal health care setting. The collected material was assessed with an inductive content analysis. Results: From the content analysis it emerged three categories, tools for increased patient safety, experience and knowledge is vital, lacking reality abutment and usability and to these sub categories where the purpose of the study where shown. The result showed that the assessment instrument can be used as a tool for a safer and more equal care. Experience and knowledge where seen as vital in order to be able to use the assessment instrument. It also emerged that there could be difficulties to interpret the assessment instrument as well as being misleading and not in touch with reality. Conclusions: The use of assessment instruments can lead to a secure, more equal and fair prevention in the care of the elderly. It is required to get education and knowledge about the assessment instrument to make sure it is being used and by using it frequently it increased use and acceptance. The limitations that were perceived were that it could be hard to understand or misleading. Further research could be the elderly experience of the assessment tools in preventive care and how assessment tools are used in assessing the elderly with cognitive impairment.Keywords: Nursing experiences, assessment tools, municipal health care, preventive care of older people.

Akutsjuksköterskans roll är att tillhandahålla omedelbar vård till människor eller att utföra en omvårdnadsåtgärd som kan förhindra att en nödsituation uppstår. Akutsjuksköterskan ska leda, initiera och samordna patientvården. Faktorer som påverkar patientsäkerheten är ledarskapet, att arbeta i team, att arbeta evidensbaserat, kommunikation, utbildning och att arbeta patientcentrerat. Rapid response system (RRS) utvecklades för att förbättra patientsäkerheten inom akutsjukvården. Det finns fyra enheter som är grundläggande för systemet. Den afferenta komponenten som omfattar av sjuksköterskan som ansvarar för identifiering av varningssignaler för kritiskt sjuka patienter och aktivering av RRS. Till sin hjälp har sjuksköterskan ett track- and triggersystem som baseras på patientens vitalparametrar för att identifiera kritiskt sjuka patienter på avdelning. De vanligaste förekommande vitalparametrarna inom akutsjukvården är: respiration, temperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, medvetandegrad samt urinproduktion. Den efferenta komponenten är den hjälpinsats som den afferenta komponenten tillkallar vid aktivering av RRS när avvikande vitalparametrar är observerade och genererar hög poängsumma i ett track- and triggersystem alternativt på inrådan av sjuksköterskans instinktiva känsla av att patientens tillstånd försämrats. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att arbeta utefter ett rapid response system och belysa dess påverkan på patientsäkerheten. Metoden som användes var litteraturöversikt. Databassökningar gjordes i PubMed, CINAHL och Web Of Science, vilket resulterade i att 16 artiklar inkluderades i studien. Inklusionskriterier som användes var att artikeln skulle vara publicerad på engelska, ’peer- reviewed’ och publicerade i vetenskapliga tidskrifter mellan år 2006–2016. En integrerad analysmetod användes för att finna likheter och skillnader i resultatet. I resultatet framkom det att RRS ökade identifieringen av kritiskt sjuka patienter och flertalet artiklar konstaterade att RRS minskade antalet hjärtstopp och oväntade dödsfall. I resultatet framkom svårigheter och begränsningar med att arbeta utefter RRS så som otillräcklig kompetens, hög arbetsbelastning och hierarki. Avvikande vitalparametrar togs mer på allvar jämfört med ”tysta” förändringar. Sjuksköterskorna aktiverade systemet på grund av oro relaterat till klinisk erfarenhet, trots att vitalparametrarna var normala RRS var till hjälp att hantera kritiskt sjuka patienter och fungerade som sjukhusets 112. Avdelningssjuksköterskorna upplevde att de mestadels fick stöttning av det medicinska akutvårdsteamet men tillfällen då sjuksköterskan upplevde otrevligt bemötande påverkade det beslutsfattandet av aktivering av RRS negativt framöver. Slutsatsen av denna litteraturöversikt tyder på att RRS främjar patientsäkerheten och hjälper sjuksköterskan i sitt dagliga arbete genom att främja säker vård. Sjuksköterskans upplevelser belyser gynnsamma omständigheter och upplevda svårigheter med RRS som kan användas till vidare forskning för att utveckla systemet. / The role of the emergency nurse is to provide immediate care to patients or to perform a nursing intervention that can prevent an emergency. They should lead, initiate and coordinate patient care. Factors that affect patient safety could be leadership, working in teams, evidence-based work, communication, training, or patient-centered work. Rapid response system (RRS) was developed to improve patient safety in emergency care. There are four units that are essential for the system to function. The afferent component includes the nurse who is responsible to identify warning signs if the patient is deteriorating and activate RRS. A track-and trigger system based on the patient’s vital signs is used to assist the nurse to identify deteriorating patients on wards. The most common vital signs in emergency care are: respiration, temperature, blood pressure, heart rate, consciousness and urine production. The efferent component is the relief effort that the afferent component calls for by activating RRS when abnormal vital signs are observed and generate a high score in the track-and trigger system. Alternatively, on the advice of the nurse's instinctive feeling that the patient's condition has deteriorated. The aim of this study was to highlight nurses' experiences of applying rapid response system in their work and illustrate its impact on patient safety. The method used was a literature review. Database searches were made in PubMed, CINAHL and Web of Science, which resulted in 16 articles being included in the study. Inclusion criteria used were English language, ’peer-reviewed’ and published in scientific journals between the years 2006-2016. An integrated analysis was used to find similarities and differences in the results. The result showed that RRS increased identification of critically ill patients, resulting in reduced number of cardiac arrests and unexpected deaths and led to more patients being moved to a higher level of care. Difficulties or limitations that emerged were inadequate skills, high workload and hierarchy. Abnormal vital signs were taken more seriously compared to "silent" changes. The nurses sometimes activated the system due to concerns based on their clinical experience, despite vital signs being normal. RRS was a help to manage critically ill patients and served as the hospital's Department 112. The emergency medical team mostly supported the nurses, but sometimes they experienced negative attitudes, which affected the future activations negatively. The conclusion of this literature review indicates that RRS for patient safety could help nurses in their daily work by promoting safe care. The nurse's experiences highlight the favorable circumstances and perceived difficulties with the RRS, which could be used for further research to develop the system.