Syftet är att undersöka och skapa förståelse för hur förskollärare upplever introduktioner med vårdnadshavare som inte har svenska som förstaspråk samt vilka förutsättningar som ges av rektorer för en trygg introduktion med fungerande kommunikation. Det råder en frustration bland förskollärare kring bristande kommunikation med vårdnadshavare samt i avseendet att tillräckliga resurser saknas. Genom ett interkulturellt- och monokulturellt perspektiv samt teorier kring kommunikation har en enkätstudie genomförts som undersöker förskollärares- respektive rektorers syn på problemet. Resultatet visar att rektorer och förskollärare har en differerande syn på när, hur och vilka resurser som skall tillhandahållas i verksamheten. Rektorerna anser sig alltid tillgodose de anställdas behov medan förskollärarna i varierande utsträckning påpekar bristande engagemang från rektorerna, främst i frågan om tolk. Tolk upplevs som den mest efterfrågade resursen för att underlätta kommunikationen men andra tillvägagångssätt såsom kollegor med samma modersmål som vårdnadshavarna eller kroppsspråk utgör de arbetsmetoder förskollärarna istället tillämpar. Studiens resultat visar även rektorernas stora förtroende gentemot sina anställda att bedriva en lösningsorienterad praktik. Slutsatsen är att förskollärare och rektorer behöver kommunicera behovet av stöttning och resurser för att genomföra en likvärdig introduktion för alla i förskolan.