Syftet med denna studie är att utreda hur inkludering, socialt och pedagogiskt, upplevs av nyanlända elever efter övergången från Språkintroduktionsprogrammet (Sprint) till ett nationellt gymnasieprogram samt vilka framgångsfaktorer för inkludering som lyfts av lärare inom en gymnasieskolas verksamhet. En kvalitativ undersökningsmetod har använts genom semistrukturerade intervjuer där tre elever och tre lärare har intervjuats. Resultaten visar att eleverna, två och tre år efter övergången till sitt gymnasieprogram, i huvudsak fortfarande umgås med elever med liknande bakgrund och samma modersmål, trots att de gärna vill ha mer kontakt med svenskfödda elever. Studiens resultat visar även att eleverna upplever sig ha svårigheter med svenska språket och särskilt med ämnestypiska ord och begrepp, vilket leder till att eleverna upplever stress i skolarbetet. Lärarna arbetar aktivt för att främja de nyanlända elevernas inkludering, vilket uppskattas av eleverna. Både lärare och elever uttrycker önskemål om fler insatser från skolledningens sida, bl.a. i form av flerspråkigt studiestöd och språkstugor. Slutsatsen som kan härledas utifrån studien är att de nyanlända eleverna önskar bli mer inkluderade i den svenska elevgruppen, att svenska språket utgör en utmaning för den pedagogiska inkluderingen samt att eleverna uttrycker behov av fler åtgärder och stöd från skolledningens sida.