Efter att ha gjort en genomgång av religioners representation i Lgr11 stod det klart att kristendomen fått ett betydligt större fokus än andra religioner och livsåskådningar. Genom att undersöka hur den skolpolitiska debatten såg ut vid införandet av nuvarande kursplan i religionskunskap (2010-2011) sökte jag svar på mina forskningsfrågor: Varför ser innehållet i kursplanerna för religion för grundskolan ut som det gör; Vilka aktörspositioner kan urskiljas; Hur har debatten om innehållet i kursplanen mellan de olika aktörspositionerna sett ut; Vilka argument yttras för- och emot att kristendomen ska ha en särställning i svensk religionskunskap samt Hur kan kursplanens utformning förstås utifrån ett social identitets-teoretiskt perspektiv? För att besvara forskningsfrågor utfördes en dokumentanalys av kursplanen i religionskunskap samt en argumentationsanalys av debatten kring kursplansrevideringen 2010. Studien har visat att kristendomen får ett avsevärt större utrymme i grundskolans läroplan från 2011 (Lgr11). I studiens resultat har den skolpolitiska debatten 2009-2011 rekonstruerats och olika politiska aktörers argument har presenterats. Utifrån ett social identitetsteoretiskt perspektiv kan kristendomens särställning i Lgr11 i allmänhet och i kursplanen för religionskunskap i synnerhet förstås som en identitetsmarkör. Majoritetsgruppen stärker sin självbild genom att förstärka det gemensamma och särskilja olikheter till andra grupper, utgrupper. Globaliseringen och mångfaldens utspridning kan ses som en motor till viljan till social identifikation och sociala jämförelser mellan olika grupper. Konsekvensen blir en kursplan som präglas av ingruppsfavoritism och nynationalistiska strömningar där den nationella identitet ställs som fokus och utgångspunkt. / <p>Godkänt datum 2020-06-09</p>