Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2004. / Härtill 6 uppsatser.

Arbetet syftar till att analysera retentionseffekterna av anlagda våtmarker i anslutning till jordbruk i Sverige. För att uppnå detta har följande tre frågeställningar besvarats; Vad är retentions-effekten av anlagda våtmarker i anslutning till jordbruket? Vilka är de styrande faktorerna för de effektiva våtmarkerna med avseende på näringsretention? Hur många fler våtmarker behöver anläggas för att sjöar och vattendrag ska uppnå god status med avseende på jordbrukets näringsutsläpp? Frågeställningarna har besvarats med hjälp av en litteraturstudie, datainsamling, beräkningar och en modellanalys. Insamlingen av data gjordes för 44 våtmarker angående näringsretention samt ett antal parametrar som ansågs betydelsefulla för retentionen. Effektiviteten av de anlagda våtmarkerna beräknades utifrån en genomsnittlig retentionskvot, genomsnittlig procentuell retention samt utifrån 10 %, 15 %, 85 % och 90 % percentilerna framtagna genom en normalfördelning av de procentuella retentionerna. Detta resulterade i en retentionseffekt från 7,1 % till 33 % för kväve och från 31 % till 57 % för fosfor. De styrande faktorerna för retention är främst näringsbelastning och uppehållstid. Dessa styrs i sin tur av flera andra faktorer som utformning, hydrauliska förhållanden och tillrinningsområdets utformning. Beräkningen av hur många fler våtmarker som behöver anläggas gjorde baserat på målet att minska fosforutsläppet till sjöar och vattendrag med 670 ton/år. Detta gjordes utifrån de retentionseffekter som beräknades i frågeställning 1 samt utifrån två scenarion där jordbruket hade 100 % respektive 45,8 % av ansvaret, vilket resulterade i ökningar av antalet våtmarker mellan 1 813 och 37 757 stycken. Slutsatsen som kan dras av detta är att retentionen skiljer sig betydligt från våtmark till våtmark och vidare fastställning av vad som gör en våtmark effektiv bör göras. / The thesis aims to analyze the retention effects of constructed wetlands connected to agricultural land in Sweden. To achieve this, the following questions have been answered; What is the retention effects of constructed wetlands in connection to agriculture? What are the governing factors for the efficient wetlands regarding nutrition retention? How many more wetlands are needed for lakes and watercourses to achieve a good status regarding agricultural nutrient emissions? The questions have been answered through a literature study, collection of data, calculations, and an analysis of models. Collection of data from 44 wetlands was done regarding nutrient retention and several parameters that were considered significant. The efficiency of the wetlands was calculated based on an average retention ratio, an average percentage retention and based on the 10 %, 15 %, 85 % and 90 % percentiles from a normal distribution of the percentage retentions. This resulted in efficiencies from 7.1 % to 33 % for nitrogen and 31 % to 57 % for phosphorous. The governing factors for retention are mainly the nutrition load and the residence time of the water. These are in turn governed by several other factors such as geometrical factors of the wetland, hydraulic conditions, and properties of the catchment area. The calculation of how many more wetlands that need to be constructed was based on the goal of reducing phosphorous emissions to lakes and watercourses by 670 tones/year. This was done based on the efficiencies calculated to answer question 1 as well as two scenarios where agriculture land had 100 % respectively 45.8 % of the responsibility, which resulted in increases of the number of wetlands from 1,813 to 37,757. In conclusion, retention differs significantly from wetland to wetland and further determination of what makes a wetland efficient should be done.

The climate on earth keeps getting warmer where heat waves, eutrophication, rising sea levels, extreme weather like flooding, droughts and wildfires are an expanding problem. The focus of this bachelor thesis is to determine the potential of mitigating eutrophication and while contributing to blue growth by harvesting and make use of reeds like Phragmites australis and Arundo donax. Reeds have the ability to quickly absorb nutrients from aquatic environments and there are opportunities to use them as a feedstock for producing biochar to be potentially used in areas such as soil improvement, fodder additive and carbon sequestration. Additionally, optimal biochar properties for the observed applications gets analysed. The thesis is based on a systematic literature review and an interview with Niclas Anvret at the non-profit organisation “Race for the Baltic”.  Results show that biochar produced according to parameters such as heating rate, biomass species and especially, different temperatures, results in varied characteristics that change the biochar's adsorption abilities, nutrient retention, alkalinity, stability, surface area and porosity volume. The different applications of biochar are, however, not easily determined. This is because of the fact that certain biochar properties, that are prominent in entirely different pyrolysis conditions, could both be beneficial for the same application. Additionally, the different attributes sometimes influence each other which gives rise to unclear patterns affecting use potential. To overcome these issues, more research is needed to clarify the correlations between attributes of the biochar and to determine which characteristics of biochar are best suited for each application.  In terms of how large-scale harvesting of reed could affect the ecosystem is also unclear, there is not enough research regarding the question to be able to draw clear conclusions. The reasoning behind this is that there are knowledge gaps, geographical differences, different unit measuring and methodology. The potential for biochar in the coal market is high and the demand in Sweden has risen over the past couple of years. There is also interest in using biochar as a soil amendment, to make use of nutrient content as well as applying organic matter to soils to potentially achieve long-term carbon sequestration. However, the production cost of biochar out of reed is relatively expensive, and it cannot compete with coal or other fertilisers/soil amendments on the market, with feedstock management usually being the most expensive part of production. Lastly, there is currently no harvesting method that can measure the amount of reed that needs to be harvested to be able to produce biochar on a large scale. / Klimatet på jorden blir allt varmare och värmeböljor, övergödning, stigande havsnivåer, extrema väder som översvämningar, torka och bränder är ett stigande problem. Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka potentialen att mildra eutrofiering och samtidigt bidra till blå tillväxt genom att skörda - och använda sig av vass som Phragmites australis och Arundo donax. Vass har en framträdande förmåga att absorbera näringsämnen. Det finns därför möjligheter att använda dem som råvara för att producera biokol som potentiellt kan användas i områden såsom jordförbättring, fodertillsatser och kolbindning. Utöver detta undersöks optimala egenskaper för biokol enligt de observerade applikationerna. Kandidatuppsatsen bygger på en systematisk litteraturstudie och en intervju med Niclas Anvret på den ideella organisationen ”Race for the Baltic”.  Resultaten indikerar att biokol, producerad i pyrolys enligt parametrar som uppvärmningshastighet, biomassa och i synnerhet olika temperaturer, resulterar i varierande egenskaper som förändrar biokolets absorptionsförmåga, bibehållande av näring, alkalinitet, stabilitet, ytarea och porositetsvolym. De olika tillämpningarna av biokol är emellertid svåra att avgöra på grund av vissa biokolegenskaper. Dessa egenskaper är framträdande under helt olika pyrolysförhållanden men kan samtidigt vara fördelaktiga för samma typ av applikation. Dessutom påverkar de olika attributen ibland varandra vilket ger upphov till komplexa trender som påverkar användningspotentialen. För att kunna dra tydliga slutsatser behövs mer forskning för att klargöra sambandet mellan biokolens attribut och för att bestämma vilken samling egenskaper hos biokol som passar bäst för varje applikation.  Hur storskalig skörd av vass kan påverka ekosystemet är fortfarande oklart. Det finns inte tillräckligt med forskning kring frågan för att kunna dra tydliga slutsatser. Detta beror på att det finns kunskapsluckor, geografiska skillnader, olika måttenheter och metoder för de studier som gjorts inom detta område. Potentialen för biokol på kolmarknaden är hög och efterfrågan i Sverige har ökat de senaste åren. Det finns också intresse för att använda biokol för jordförbättring, dels för att använda näringsinnehållet men också för att applicera biokol i jorden för att potentiellt uppnå långvarig kolbindning. Dock är produktionskostnaden för biokol gjort på vass mycket kostsam och kan därför inte konkurrera med fossilt kol eller andra gödselmedel jordförändringar på marknaden. Detta beror främst på råvaruhanteringen som är den dyraste delen av produktionen. Slutligen finns det för närvarande ingen skördemetod som kan mäta den mängd vass som behöver skördas för att kunna producera biokol i stor skala.