Läkemedelsbehandlad hjärtsvikt är i Sverige ett vanligt förekommande sjukdomstillstånd och prevalensen ökar med stigande ålder. På grund av en ökande medelålder i Sveriges befolkning blir diagnosen hjärtsvikt allt vanligare. Prognosen vid hjärtsvikt är dålig och dödligheten ökar till skillnad från andra kardiovaskulära sjukdomstillstånd där dödligheten minskar. Tillståndet hjärtsvikt har många symtom som påverkar hela livssituationen för patienten och dennes anhöriga. Många patienter upplever en försämring av livskvaliteten. Primärvården har en stor roll i vården av patienter med hjärtsvikt då dessa patienter kräver kontinuerlig uppföljning och behandling. Det är viktigt att identifiera de utmaningar som kommer med en hjärtsviktsdiagnos för att kunna stödja och utbilda dessa patienter. Hjärtsviktsbehandlingens syfte är att lindra symtomen, förhindra progress, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten. Syftet var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever sin sjukdom samt åtgärder som kan främja livskvaliteten hos denna patientgrupp inom primärvården. Litteraturstudie valdes som metod. Sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsychINFO. Även manuella sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes. Litteraturstudien inkluderar vetenskapliga artiklar med både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Resultatet sammanställdes under teman; patientperspektiv, undervisning och personcentrerad vård. Patienterna beskrev att de upplevde social isolering och identitetsförlust. Faktorer som påverkade livskvaliteten positivt var att ha en nära anhörig, att bevara sin humor, att vara troende och att kunna ha en positiv inställning till livet trots sjukdomen. Resultatet visade vidare att det var viktigt att kunna genomföra fysiska och sociala aktiviteter med sina familjer Patienterna önskade mer kontinuitet i vården, de upplevde det svårt att träffa olika vårdgivare vid olika tillfällen. Tiden blev viktigare för dem på grund av att den nu var begränsad av sjukdomen. Det visade sig att patienter som fick stöd och undervisning av en sjuksköterska hade bättre livskvalitet och färre depressiva symtom än de patienter som inte fått det. Personcentrerad vård resulterade i förbättrad livskvalitet för patienterna. Specialiserad, teambaserad vård gav bättre hälsorelaterad livskvalitet. Utformningen av vården byggde på att patienterna fick personcentrerad vård, de fick hjälp med fysiska, psykologiska och existentiella problem. Slutsatsen är att patienter med hjärtsvikt upplever många svårigheter och hinder. Stöd och undervisning är åtgärder som kan förbättra livskvaliteten. Att öka kontinuitet i vården samt att arbeta personcentrerat är andra viktiga åtgärder som hälso-och sjukvården bör ta hänsyn till för att förbättra livskvaliteten hos denna patientgrupp.