This report presents a field study of how the platforms are seen during the dark hours by people with and without visual impairment cataract. The field study was carried out with both qualitative and quantitative data as a basis. The qualitative data was collected through a visual assessment of the platforms in four out of five station classes that Swedish Transport Administration has. The observations were made with and without simulated visual impairment to provide a comprehensive picture about the orientation and visual comfort for all travelers. Photometric data were collected with an illuminance meter to see how the platform met the requirements for its associated lighting class and whether there was any connection between the illuminance on the surface, and the experience of the environment visually.   The questions answered in this report, if five lighting classes are necessary and how the platforms are experienced by travelers with and without visual impairment. Earlier research on the guidance route and contrasts confirmed the results of the study in which observations of platforms shows that orientation in environments without contrasts between surface colors will be difficult to get around in for people with visual impairment. There is little difference in visual comfort and orientation of the various station classes. The results show that the most important thing for a person with cataract is a uniform illumination and clear guidance route. Without loss of vision it seems that the quality of light and how well maintained the facility is perceived to be affecting the sense of security more than surface colors and light contrasts. / Denna rapport redovisar en fältstudie av hur tågplattformar på tågstationer uppfattas under dygnets mörka timmar av personer med och utan synnedsättningen grå starr. Fältstudien har genomförts med både kvalitativa och kvantitativa data som grund. Kvalitativ data samlades in genom en visuell bedömning av tågplattformar inom fyra av fem stationsklasser som Trafikverket har. Observationerna gjordes med och utan simulerad synnedsättning för att ge en helhetsbild kring orientering och synkomforten för alla resenärer. Fotometrisk data samlades in med luxmeter för att se hur tågplattformen uppfyllde kraven för sin tillhörande belysningsklass och om det fanns något samband mellan belysningsstyrkan på markytan och upplevelsen av miljön visuellt. Frågeställningarna som besvaras i rapporten är om det behövs fem belysningsklasser samt hur tågplattformar upplevs av resenärer med och utan synnedsättning kvällstid. Tidigare forskning kring ledstråk och kontraster bekräftas i studiens resultat där observation av tågplattformar som synnedsatt visar att orientering i miljöer utan kontraster mellan ytfärger blir svåra att ta sig fram i. Det är liten skillnad i visuell komfort och orienterbarhet mellan de olika stationsklasserna. Resultaten visar att det viktigaste för en synnedsatt person är en jämn belysning och tydliga ledstråk. Utan synnedsättning verkar ljuskvaliteten och hur väl underhållen anläggningen upplevs vara påverka trygghetskänslan mer än ytfärger och ljushetskontraster.