The exclusion of visually impaired from the information flow presented to us through signs was what led me into this project. With a growing amount of information being presented to us on signs and digital information surface the need of communicating this information in a way that could be read by visually impaired is evident. Looking into different ways of communication, my goal was to create something that filled the need of the visually impaired without branding them as disabled.  Having a close relative with bad eyesight is became evident on how much it limited her in her everyday life, not being able to navigate herself without the support of her husband. Through interviews with her and others with varying diagnoses I reached an insight in their situation. To my surprise they still favored a visual form of communication before an auditory or tactile form, because it’s easy to survey and quick to interpret. Through an iterative process of prototyping and close discussions with the users I reached the conclusion that a head-mounted device would simplify the usage and, with the latest developments in component size, also manifest into something that didn´t run the risk of discriminating the users.  This resulted in a pair of glasses with in-built electronics and displays. Through cameras mounted on the frames, the visual information is transferred to a CPU in the left temple arm that analyses and enhances the image with software designed for your specific diagnosis. When you feel the need to enhance your vision, you use the controls on top of the temple arms to control the software´s output which is displayed in transparent OLED-displays glued on to the lenses. If the enhanced image isn´t enough, you also have the possibility to let the software use text-to-speech and read the information through built in speakers directed towards the ears. The glasses could easily be dismounted with USB-connectors at the joints which aids the installment of the software, service and customization of the device and in particular the charging of the battery, which is located in the right temple arm. The battery is then charged in a designated compartment of the spectacle box.

No description available.

Inom synrehabiliteringen finns idag endast ett evidensbaserat rehabiliteringsprogram, hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar, vilket är rekommenderat som ett förstahandsval för patienter med åldersrelaterad maculadegeneration (AMD). Syftet med studien var att kartlägga i vilken omfattning och i vilken form hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar används på Sveriges syncentraler samt undersöka om programmet i reducerad form gav en förbättring av upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet för patienter med AMD. För att få svar på syfte och frågeställningar användes både en enkät samt en fallstudie. Enkäten skickades ut till alla Sveriges 33 avdelningschefer på respektive syncentral. Svarsfrekvensen var 28. Resultatet visade att endast åtta syncentraler använde programmet i sin helhet. Utöver dessa var det åtta syncentraler som använde programmet i reducerad form. Det var bl.a. två gemensamma faktorer som framkom till varför programmet inte användes samt varför det var svårt att implementera programmet, vilka var: svårigheter att motivera patienterna till att komma till syncentralen flertal gånger samt att det blev för många och långa resor för äldregruppen. Avdelningscheferna efterlyste också specifik utbildning i hälsoutbildningsprogrammet samt studiebesök där programmet användes. Fallstudien gjordes på en mindre syncentral i södra Sverige som använde sig av hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar i reducerad form med endast tre träffar mot det rekommenderade åtta träffar. Det var åtta patienter som föll inom kriteriet för den valda populationen. Alla patienter fick göra en självskattning tillsammans med synpedagogen av hur säkra de kände sig i 29 olika moment både före och efter programmet. Mätinstrumentet ”upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet” användes. Resultatet visade att alla patienter fick en förbättring av upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet och kunde därmed utföra fler vardagliga moment efter genomfört rehabiliteringsprogram. Ytterligare forskning behövs, om huruvida en reducering av hälsoutbildningsprogrammet kan ge evidens.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka prevalensen av synnedsättning hos hjälpsökande i Ghana under en resa med Vision for All. Vilken är den vanligaste orsaken till synnedsättning? Metod: Mätningarna genomfördes runt olika städer i Ghana under månadsskiftet mars/april 2016. 228 personer deltog i studien, varav 96 män och 132 kvinnor. Medelåldern hos deltagarna var 51 ± 17 år. Åldersspridning hos alla deltagare var 6-86 år. Synskärpa undersöktes med hjälp av en Snellen-tavla med E-hakar, och med hjälp av provbåge med tillhörande provglas korrigerades eventuella synfel. Vid eventuell synnedsättning undersöktes deltagaren med ett oftalmoskop för att hitta synliga hinder för synskärpan. Deltagarna kategoriserades efter World Health Organizations kategorisering av synnedsättning och blindhet. Resultat: Totalt 41 personer hade synnedsättning innan korrektion för synfel, vilket ger en prevalens av 18,0%. Av dessa 41 personer var 19 män och 22 kvinnor. Inget signifikant samband hittades mellan kön och synnedsättning. Monokulär och binokulär synnedsättning varierade mellan de olika kategorierna. Totalt 16 (39,0%) personer har en synnedsättning till följd av katarakt, 10 (24,4%) av okorrigerade synfel, 3 (7,3%) av kongenitala omständigheter, 3 (7,3%) av korneal opacitet, 2 (4,9%) av pterygium, 1 (2,4%) av misslyckad kataraktoperation, 1 (2,4%) av mässling, 1 (2,4%) av trauma och 1 (2,4%) av tumör. Slutsats: Studien visar en prevalens av synnedsättning på 18,0%. Inget signifikant samband mellan kön och synnedsättning hittas. Den vanligaste orsaken till synnedsättning hos deltagarna var katarakt, och den näst vanligaste okorrigerade synfel. / The aim of this study was to investigate the prevalence of visual impairment of a ghanaian population seeking visual aid during a trip with Vision for All. In addition, to evaluate the most common causes for visual impairment in that population. Measurements were performed in different cities around Ghana during a period of three weeks. In total 228 persons participated in this study, out of these 96 were men and 132 were women. The average age of the participants were 51 ± 17 years, and the age ranged from 6 to 86 years old. Visual acuity was measured using a Snellen E-chart and uncorrected refractive errors were corrected using either trial lenses or flippers. If any visual impairment was present the participant was further examined with an ophtalmoscope to identify its cause. The participants were divided according to WHO’s categorization of visual impairment and blindness. 41 persons out of 228 had a visual impairment before accounting for uncorrected refractive error which gives a prevalence of 18.0%. Out of these 41 persons 19 were men and 22 women. No significant correlation between gender and visual impairment was found. Monocular and binocular visual impairment varied between the different categories. In total 16 (39.0%) persons had a visual impairment due to cataract, 10 (24.4%) due to uncorrected refractive errors, 3 (7.3%) due to congenital conditions, 3 (7.3%) due to corneal opacities, 2 (4.9%) due to pterygium, 1 (2.4%) due to a failed cataract surgery, 1 (2.4%) due to measles, 1 (2.4%) due to trauma and 1 (2.4%) due to a tumour. The prevalence of visual impairment in this study was 18.0%. No significant correlation between gender and visual impairment was found. The most common cause of visual impairment was due to cataract, and the second most common cause was due to uncorrected refractive errors.

No description available.

Åldersrelaterad makuladegeneration är den vanligaste orsaken till uttalad synnedsättning hos äldre i västvärlden. Denna studie genomfördes som en litteraturstudie med syfte att beskriva upplevelsen av att leva med synnedsättning hos personer med AMD. Sju kategorier trädde fram: Behov av stöd och information, Förlust av självständighet, Utmaningar i vardagen, Anpassadestrategier, Påverkan på sociala livet, Rädsla och osäkerhet och Acceptans och hopp. Det visade sig att de upplevde en osäkerhet i förhållandet med hälso- och sjukvården då de kände att de inte fick tillräcklig information för att klara av sin situation. Minskad självständighet relaterat till ett ökat hjälpbehov var vanligt och att förlora möjligheten att köra bil var en viktig faktor i förlusten avsjälvständighet. AMD begränsade individens vardag på många nivåer och därmed även deras sociala aktiviteter och möjligheten att ta hand om sig själva och andra. Flera skapade olika strategier för att klara av vardagssysslor. Utmaningarna för dessa patienter ledde till en mångfald av emotionella reaktioner, många accepterade sin situation men levde ändå med en alltid närvarande rädsla för ytterligare försämring av synen. En tredjedel visade på depressiva symptom. Hälso- och sjukvården bör identifiera individers förmåga att kunna delta i aktiviteter som de tycker om, med hjälp av den informationen kan hälso- och sjukvården få ett hjälpmedel till att finna personer med risk för depression. Det är av vikt att hälso- och sjukvården fångar upp dessa individer för att kunna erbjuda dem hjälpmedel och stöd för att klara sin vardag.

Syftet med studien är att undersöka hur stödet kan se ut för elever med måttlig synnedsättning i grundskolan. En synnedsättning är en ovanlig funktionsnedsättning och kunskap på området finns sällan hos den enskilda skolan eller kommunen. Då det därför ofta finns många aktörer inblandade runt de här eleverna har fokus legat på hur systemet runt de här eleverna ser ut och hur samverkan kan se ut mellan de olika aktörerna. Vidare undersöks vilka utmaningar vårdnadshavare och aktörer från kommun, landsting och stat möter i sitt arbete med att skapa ett fungerande stöd för elever med synnedsättning. Studien försöker också synliggöra framgångsfaktorer i arbetet med att skapa ett fungerande stöd i skolan för denna elevgrupp.   Studien omfattar totalt 12 semistrukturerade intervjuer med 14 informanter, två av intervjuerna genomfördes som parintervjuer. De intervjuade är vårdnadshavare, skolpersonal, personal från Syncentraler och Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM) som intervjuats utifrån att de arbetat runt någon av tre specifika elever. Intervjuerna har sedan legat till grund för tre fallbeskrivningar kring hur stödet är uppbyggt runt de olika eleverna.   I samtliga tre fall beskrivs i nuläget en fungerande skolgång och ett fungerande stöd. Hur vägen till det fungerande stödet har sett ut och vilka olika aktörer på olika nivåer som varit och är aktiva är dock olika i de tre fallen. Samverkan mellan de olika aktörerna är central men det råder emellanåt vissa oklarheter kring hur rollfördelningen ser ut mellan t.ex. Syncentral och SPSM. I studien framkommer det att stort ansvar läggs på vårdnadshavare i att vara aktiva i att skapa ett fungerande nätverk runt eleverna och att det inte alltid är självklart vart man kan vända sig.   Fortsatt forskning bör fokusera på hur samverkan styrs på huvudmannanivå men även elevernas egna röster bör lyftas fram.

<p>I en studie som kan vara den första i Sverige i sitt slag har vuxna testpersoner med och utan synnedsättning fått lyssna till texter som lästs upp med antingen unit selection-syntesen Folke eller en mänsklig röst. Genom förståelsefrågor till varje text har det undersökts om en syntetisk uppläsning av sammanhängande text ger en sämre förståelse än en mänsklig uppläsning. Genom testet har också faktorer som ansträngning samt korrelation med längd, svårighetsgrad och vana av syntetiskt tal undersökts. Testet visar att för relativt enkla texter som inte är längre än ca 700 ord eller inte har en uppläsningstid på mer än ca fem minuter så ger en syntetisk uppläsning inte någon påvisbar försämring i förståelse. Resultat och analys visar dock att det vid längre texter än så kan finnas en skillnad i förståelse mellan de två uppläsningssätten samt att det kan finnas en korrelation med textens längd och svårighetsgrad. Testpersonernas subjektiva uppfattning och det kvantitativa resultatet visar också delvis att syntetiska uppläsningar är mer ansträngande än mänskliga. Dock behöver ytterligare studier genomföras för att bekräfta en försämrad förståelse och större ansträngning.</p>

Syftet med denna studie är att belysa hur några ungdomar med cerebral synnedsättning upplever sin grundskoletid. Frågeställningarna handlar om ungdomarnas erfarenheter av skolarbetet, vad de berättar om sin sociala situation samt hur de tycker att stödet i skolan ska utformas. Det tycks inte finnas mycket skrivet om detta område, vilket medför att tidigare forskning till en del handlar om studier där elever med funktionsnedsättning i allmänhet intervjuats om sin syn på skolan. För att ge en kortfattad introduktion av ämnesområdet består bakgrunden även av forskning om cerebral synnedsättning. Sex kvalitativa, semistrukturerade intervjuer har genomförts för att besvara frågeställningarna. Den fenomenologiska livsvärldsberättelsen utgjorde inspirationskälla vid intervjuerna medan den efterföljande tolkningen och analysen har genomförts utifrån en hermeneutisk ansats. Av etiska skäl presenteras resultatet som en sammantagen berättelse utifrån de sex skol-livsvärdsberättelserna. I resultatet lyfter ungdomarna fram den betydelse tiden har för skolarbetet, tid för att göra uppgifter och för att förstå innehållet. Andra resultat visar på utmaningar i sociala situationer samt hur viktigt det personliga stödet i form av uppmuntran och positivt bemötande är. Sammanfattningsvis kan konstateras att studiens resultat stämmer överens med tidigare forskning. När det gäller metoden diskuteras trovärdighetsaspekten i en studie där empirin tolkas hermeneutiskt samt förförståelsens styrkor och svagheter i detta tolkningsarbete. En slutsats av resultatet som därefter diskuteras är det behov av personellt stöd i skolarbetet som elever med cerebral synnedsättning utifrån denna studie tycks ha. Förslagsvis sker detta stöd genom införande av tvålärarsystem som löper över hela grundskoletiden. Vidare diskuteras värdet av att anpassa lärmiljön och utforma pedagogik med utgångspunkt i förutsättningar som framkommer i medicinska och psykologiska bedömningar.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att belysa hur före detta grundskoleelever med svår synnedsättning eller blindhet upplevt inkludering inom skolämnet idrott och hälsa samt vilken betydelse anpassningen haft för deras delaktighet i undervisningen. Hur upplevdes inkluderingen i grundskolans idrott och hälsoundervisning hos elever med svår synnedsättning eller blindhet? Hur förhåller sig före detta grundskoleelever med svår synnedsättning eller blindhet till anpassning inom ämnet idrott och hälsa, och hur anser de att ämnet anpassats för deras delaktighet? Hur kan morgondagens lärare inom idrott och hälsa arbeta för att utvecklandegöra en anpassad idrottsundervisning utifrån ett inkluderande förhållningssätt enligt före detta grundskoleelever med svår synnedsättning eller blindhet?   Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar, har kvalitativa intervjuer använts som metod. Tio intervjuer har genomförts med före detta grundskoleelever, i åldrarna femton till tjugotvå år, där alla har en svår synnedsättning eller är blinda. Resultat  Gemensamt för alla intervjudeltagare är att frånvaron av en inkluderad undervisning i idrott och hälsa upplevts i mer eller mindre utsträckning. Åtta av tio deltagare har i hög utsträckning haft undervisning skild från klassen, där bollspel funnits med som en given aktivitet som de inte inkluderats inom. Alla deltagare har velat vara med i allt och tyckt lektionerna inom idrott och hälsa varit roliga då de känt sig inkluderade. Vidare har upplevelserna av anpassning framstått genomgående som jobbigt, uthängande och något som utmärker dessa elever som annorlunda. Lärarens roll har varit avgörande, där deltagarna lyfter det individuella mötet med den enskilda eleven, engagemanget och kreativiteten, vidareutbildning och viljan att se möjligheter framför hinder som avgörande. Slutsats Det är mycket individuellt hur en inkludering kontra en exkludering i undervisningen inom idrott och hälsa upplevts som bättre eller sämre av deltagarna själva. Frågan utifrån detta är hur framtidens lärare inom idrott och hälsa ställer sig kritiska i förhållande till inkluderingsbegreppet och den kompetens som idag erbjuds inom lärarutbildningen.