SammanfattningSyfte: Att undersöka varför patienter med prenormalt bett söker behandling samt behandlingsutfallet både ur funktionellt och estetiskt perspektiv.Material och metod: Bland 121 patienter som har genomgått både ortodontisk och käkkirurgisk behandling, har vi valt att studera de 57 patienterna som hade prenormalt bett, 60 % var kvinnor och 40 % män. Materialet är insamlat med hjälp av kliniska undersökningar, en intervju och en enkät vid start av behandling samt tre år senare. Vi har använt oss av tre frågor i enkäten som har att göra med orsaken till behandling och behandlingsutfall. Resultat: Totalt 74 % av patienterna med prenormalt bett sökte behandling helt eller delvis p.g.a. dålig tuggförmåga och 73 % p.g.a. temporomandibular dysfunktion (TMD). Medan motsvarande siffra för estetiska skäl var 66 %. Den största andelen av patienterna (88 %) tyckte att deras utseende har blivit bättre efter avslutad behandling. Förbättrad tuggförmåga och minskad förekomst av TMD har angetts av 80 % respektive 67 % av patienterna.Slutsatser: Dålig tuggförmåga och TMD var de främsta orsakerna till varför patienter med prenormalt bett sökte behandling av sin bett och käkställningsfel. De flesta patienterna tyckte att tuggförmågan var den variabeln som förbättrats mest efter behandlingen.

Syftet med studien var att utreda vilka indikationer som finns för ortognatkirurgi och den utredningsprocess som patienterna genomgår innan behandlingen. Även de vanligaste preoperativa besvären som upplevs av denna patientgrupp samt huruvida de kan avhjälpas med hjälp av ortognatkirurgi studerades.Studien är uppdelad i en litterär del och en retrospektiv studie där 50 journaler över patienter som har behandlats på Skånes universitetssjukhus i Malmö har genomgåtts. Information angående vilka preoperativa besvär patienterna upplevde samt eventuella förbättringar eller försämringar postoperativt togs ut.Litteraturen betonar att både funktion och estetik är viktigt att ta hänsyn till vid en ortognatkirurgisk behandling. Dock måste den huvudsakliga indikationen vara att skapa eller upprätthålla ett funktionellt bett. Enbart estetik är inte en tillräcklig indikation för att behandlas med ortognatkirurgi. Det fanns vissa svårigheter att hitta relevant litteratur för frågeställningarna som ställts upp. Övervägande delen av patienterna var överlag nöjda med behandlingsresultatet. Frekvensen av upplevda besvär inom patientgruppen hade minskat postoperativt för alla fem preoperativa besvär som studerades (avbitningssvårigheter, nedsatt tuggförmåga, muskelvärk och/eller spänningshuvudvärk, käkledssmärta samt klick- och/eller skrapljud från käkleden). Endast tre patienter uttryckte missnöje med resultatet av sin behandling.Studien innefattar för få patienter för att några slutsatser angående en eventuell gemensam faktor för de missnöjda patienterna ska kunna dras. Det kan dock relativt lätt konstateras att ortognatkirurgi som behandlingsmetod har en hög lyckandefrekvens och i de flesta fall leder det till en förbättrad situation för patienten. Svårigheten att hitta relevant information i litteraturen indikerar att ortognatkirurgi fortfarande är ett relativt outforskat område.