No description available.

Det största hotet mot våra vattenmiljöer idag är eutrofieringen - överskottet av näringsämnen orsakat av avlopp och jordbruk. För att motverka detta krävs mer kunskap kring uppträdandet av fosfor i jord och, mer specifikt, fosforsorptionskapaciteten i sand- och grusjordar. Särskilt intressant är detta då enskilda avlopp (som är en stor källa till fosforutsläpp i Sverige) är uppbyggda av infiltrationsbäddar bestående av sand- och grusjordar. Syftet med denna rapport har varit att bestämma fosforsorptionskapaciteten i olika sand- eller grusbaserade jordar. Undersökningen har genomförts med hjälp av skakförsök och verktyg såsom MS Excel och Visual MINTEQ, och resultaten modellerades utifrån Freundlichekvationen. Även kemisk analysutrustning såsom ICP och AutoAnalyzer har använts för att analysera elementkoncentrationer i jordproverna. Resultaten visar att det finns ett positivt linjär-logaritmiskt samband mellan mängden adsorberat P och mängden tillsatt P i proverna. Det visade sig att de undersökta jordarna i snitt kunde binda 0.56 mmol fosfor/kg jord, eller 26.01 g fosfor per m3 jord. Vidare konstaterades även att mängden adsorberat P korrelerar linjärt med mängden oxalatlösligt Al och Fe i jordprovet. För majoriteten av jordproverna som uppvisade ett pH-värde högre än 8, verkade utfällningar av kalciumfosfater öka mängden bunden P. Då svenska mineraljordar med låg halt humusämnen oftast har ett pH-värde på 5.2-5.4, kan det argumenteras för att Al- och Fe-(hydr)oxider är av större betydelse för lösligheten av P än förekomsten av kalcium. Vidare undersökningar skulle kunna genomföras för att öka förståelsen för hur närvaron av humusämnen och jorddjupet påverkar fosforsorptionen, samt dess pH-beroende. / The eutrophication of our seas, lakes, and rivers is one of today's biggest threats to the aquatic environment. To counteract this, more knowledge concerning the behavior of phosphorus in soils and, more specifically, the efficiency of phosphate removal in sand and gravel soils is, greatly needed. This is particularly the case as most private wastewater systems (a considerable source of phosphorus leakage in Sweden) are based on infiltration beds consisting of sand and/or gravel soils. The objective of this research has been to determine the phosphorus sorption capacity of different sand or gravel-based soils. The study has been carried out using batch experiments and tools such as MS Excel and Visual MINTEQ, and the results were modeled according to the Freundlich equation. Chemical analysis equipment such as an ICP and AutoAnalyzer were also used to determine element concentrations in the soil samples. The results show that there is a positive linear logarithmic relationship between the amount of sorbed P and the amount of added P to the sample. It was concluded that the analyzed soils on average bound 0.56 mmol P per kg soil, or alternatively, 26.01 g P per m3 soil. Furthermore, it was found that the amount of sorbed P correlated linearly with the amount of oxalate-extractable Al and Fe in the soil sample. For most of the samples with a pH exceeding 8, precipitation of calcium-phosphates appeared to increase the amount of sorbed P. Since most Swedish mineral soils with a low organic content have a pH of 5.2-5.4, it can be argued that Al- and Fe-(hydr)oxides play a larger role in the adsorption of phosphorus than precipitation of calcium-phosphates. Further testing should be carried out to determine the pH-dependency, influence of soil depth, and influence of organic compounds on the phosphorus sorption capacity in sand- and gravel soils.