I studien har 12 elevgrupper från 10 kommunala skolor i Malmö studerats statistiskt frånläsåren 2005/06 till 2013/14. Utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund undersöktes effekten av skolornas resursutbud för PISA-resultaten i årskurs 9. Genom teorier om skolan som arena för social reproduktion av medelklassens värden, visade analysen att skolan inte uppväger för arbetarklasselever utan eftergymnasialt utbildade föräldrar. Slutsatserna visade att observationsgruppernas höga lärarbehörighet kombinerat med ökad lärartäthet för utsatta elevgrupper, inte ensamt utjämnar bakgrundsrelaterad skolsegregation. Som insatskomplement bör skolornas elevsammansättning ses som en administrativt förändringsbar resurs, jämte utökat arbete för bredare konsensus mellan hem och skola kring utbildningens betydelse och form. / This study carries out a Qualitative Comparative Analysis [QCA] of 12 groups of studentsfrom 10 public schools in Malmoe. Based on students’ socioeconomic background, the study examines the effect of school resources across 9 years of elementary school; on PISA results in grade 9. Using the theoretical framework that school is an institution to promote social reproduction of middle-class values; the analysis demonstrates that school does not compensate working class students. The study's conclusions where that the observation groups generally high teaching qualifications; combined with increased teacher ratio for vulnerable student groups, not alone were sufficient resources to equalize background related school segregation. These need to be complemented with a broader consensus between home and school about the importance of education and its execution. Also the school pupil homogeneous composition should thereto be seen as an administrative opportunity to level the playing field in the present segregated school situation.

Sammanfattning Den här studien har använt data i form av OECDs PISA-resultat och OECDs enkätsvar, som också tillhör PISA, med syfte att undersöka relationen mellan PISA-resultat och olika former av fysisk aktivitet. PISA-testerna genomförs vart tredje år för OECDs medlemsländer, med syfte att jämföra olika länders skolsystem. Fysisk aktivitet argumenteras ha en effekt på akademiska resultat och just därför bör en ökning av fysisk aktivitet resultera i bättre resultat på PISA-tester. Syfte Denna studie menade att studera relationen mellan tre olika fysiska aktivitetsvariabler, antalet dagar med fysisk aktivitet i skolan per vecka, antal dagar med medelhög, samt högintensiv fysisk aktivitet per vecka och PISA-resultat. Metod Eleverna som genomförde PISA-testet fick svara på frågor under testperioderna om hur fysiskt aktiva de var. Dessa data, som finns öppet tillgängliga som medelvärden inom de olika svarsalternativen, jämfördes sedan med elevernas resultat på PISA-testet med One Way Measure ANOVA tester och Tukey HSD Post-Hoc tester för att se skillnader mellan antalet dagar inom varje fysisk aktivitetsvariabel. Resultat Studiens resultat visade på att en dag med medelhög och högintensiv fysisk aktivitet är bättre än ingen dag med fysisk aktivitet och att flera dagar är bättre än en dag fram till och med sex respektive fyra dagar. Elever som är har fler än 1-2 dagar med fysisk aktivitet i skolan presterar bättre än elever som inte har någon fysisk aktivitet alls eller som är fysisk aktiva fler än två dagar i veckan. Slutsats Den huvudsakliga slutsatsen är att ungdomar som utövar fysisk aktivitet presterar bättre på PISA-tester än dem som inte är fysiskt aktiva och att flera dagar än en dag med medelhög och högintensiv fysisk aktivitet är associerat med än bättre resultat, till och med 6 dagar. / Abstract This study has used data, taken from the OECD’s PISA-test results and questionnaire answers, in order investigate the relationship between PISA-results and different forms of physical activity. PISA-tests run every three years, in countries which are members of the OECD, in order to compare their national education systems. Physical activity is argued to have an effect on academic results and, therefore, an increase in physical activity should result in better results on the PISA-tests. Aim This study aims to look at how three different physical activity measures, the amount of days with physical activity in school, the amount of days with moderate physical activity and vigorous activity, respectively, is associated with the PISA scores for those specific groups. Method The students who completed the PISA-tests also got to answer questions regarding their physical activity habits. These physical activity data, available as means within each different answer, were compared to their group’s PISA-score. Analyses were done using One Way Measure ANOVA tests and Tukeys HSD Post-Hoc tests in order to see difference between numbers of days of physical activity. Results The result of the study showed that one day of moderate and vigorous physical activity is better than no physical activity and that an increasing number of days of physical activity is better up till 4-6 days of physical activity. Students who have 1-2 days of physical activity in school perform better than students who do not have any physical activity or more than two days of physical activity. Conclusions The overall conclusion is that youths who engage in physical activity reach better results on the PISA-tests than people who are not physically active and that an increasing number of days, up till 6 days with physical activity, is better than one.