No description available.

Thesis (Ph. D.)--Ohio State University, 1983. / Includes bibliographical references (leaves 156-165). Available online via OhioLINK's ETD Center.

<p>Syfte</p><p>Syftet med denna studie har varit att med hjälp av intervjuer undersöka hur skolpersonal och föräldrar uppfattar betydelsen av motorisk träning för barn med ADHD/DAMP. I detta ligger att undersöka på vilket sätt barnens motorik, koncentrationsförmåga samt sociala förmåga påverkas av fysisk aktivitet, och på vilket sätt diagnosen ADHD/DAMP ställer krav på pedagogiska förhållningssätt.</p><p>Metod</p><p>Vi har gjort en litteraturgenomgång och en kvalitativ intervjustudiestudie. Urvalsgruppen från St: Örjans skolor har bestått av två pedagoger, en idrottslärare, en assistent och en förälder. Samtliga inom skolpersonalsgruppen hade många års erfarenhet inom området. Vi har använt oss av halvstrukturerande intervjuer som lagts upp utifrån följande temaområden: skolpersonal och förälders syn på fysisk aktivitet/motorisk träning för barn med ADHD/DAMP, den fysiska aktivitetens påverkan på barnen, förhållningssätt och bemötande samt barnet/barnens anpassningsförmåga till aktivitet.</p><p>Resultat och slutsats</p><p>Vad man kan urskönja av resultatet är att samtliga intervjupersoner i denna studie är ense om att fysisk aktivitet och motorisk träning är av stor betydelse för barn med ADHD/DAMP.</p><p>Något som de intervjuade tryckte på var den fysiska aktivitetens betydelse för barnens sociala utveckling, här sågs idrotten som en viktig arena. Genom idrott och fysisk aktivitet får barnen lära sig att umgås med andra, visa hänsyn, respekt, empati och förstå att andra människor har känslor. Den sistnämnda förmågan saknas ofta hos dessa barn.</p><p>Vad det gäller motoriken behöver dessa barn mycket träning och enligt litteraturen kan denna träning på sikt ge goda resultat. Noterbart i studien är dock att det råder delade meningar om att koncentrationsförmågan kan påverkas av fysisk aktivitet. Även intervjupersonerna menar att det inte med säkerhet går att säga att koncentrationen förbättras av fysisk aktivitet. Trots att vi har kommit i kontakt med erfarna personer inom detta område, anser vi inte riktigt att vi fått ut det vi förväntat oss. Detta kan bero på att våra och de intervjuades praktiskt pedagogiska kunskaper skiljer sig åt. I resultatet framträder det att de intervjuade har svårt att i mer preciserad form tala om motorisk träning, vilket gör att den röda tråden i deras beskrivningar är svår att läsa av. Slutsatsen är att de intervjuade anser att fysisk aktivitet och motorisk träning har en påtaglig betydelse för barn med ADHD/DAMP i relation till barnens sociala, emotionella och motoriska utveckling samt till viss del deras koncentrationsförmåga.</p>

While the functional and anatomical aspects of reconstructive surgery in children with leg length inequality (LLI), prominent ears (PE) and cleft lip and palate (CLP) have been studied in detail, the psychological aspects of surgery have been less explored. The benefit of a changed appearance and function on self-esteem and ability to social interaction are other areas where information is lacking. The aim of this thesis is to examine, during the process of reconstructive surgery, the mental health, self-esteem and social interaction of children with defects in appearance and function. Children, aged 6-16 years, with LLI (n=27) and PE (n=31) were invited to participate in interviews and psychological assessments by filling in a battery of questionnaires and tests (depression; anxiety; self-esteem; cognitive ability; and behaviour) before Ilizarov and otoplasty surgery and one year after. Parents filled in a child symptom check list and a state and trait anxiety questionnaire. Another six adolescents with CLP and their parents participated in interactive interviews with the aim of identifying relevant psychological issues for individuals with this condition. These issues were subsequently used to create new questionnaires. Being different, the development of self-esteem and social interaction were the central themes of the questionnaires designed after the interview study. The new questionnaires were explored in a retrospective study on other adolescents (n=26) with CL/P and their parents. Beck’s Youth Inventories (BYI) was used as comparative data. The LLI group had significantly lower mental health and self-esteem scores than the control group before surgery. The leisure activity level in both patient groups was low according to parents’ report before surgery. The mental health scores of both patient groups (LLI and PE) were improved after reconstructive surgery, but self-esteem was not affected. The questionnaires for CL/P patients proved to be useful in the exploration of self-esteem from a developmental perspective and in the search for strengthening factors of social interaction. Self-esteem was average or high on group level for adolescents with CL/P compared to BYI measure. Parents rated their adolescents to have higher self-esteem than the adolescents themselves. Females had a less positive development of self-esteem, there was an interaction effect between the female and male patients’ evaluation of self-esteem by higher age. Even a minor appearance defect like PE may affect mental health negatively. There were no adverse psychological effects one year after surgery in LLI and PE patients, rather, there were signs of improved mental health. Adolescents with CL/P have an anticipated risk of more mental health problems and especially those individuals who have been bullied. Cleft teams and Child and Adolescent Psychiatric Clinics should be attentive and offer psychological support to those individuals most affected by their conditions.

No description available.

Syfte Syftet med denna studie har varit att med hjälp av intervjuer undersöka hur skolpersonal och föräldrar uppfattar betydelsen av motorisk träning för barn med ADHD/DAMP. I detta ligger att undersöka på vilket sätt barnens motorik, koncentrationsförmåga samt sociala förmåga påverkas av fysisk aktivitet, och på vilket sätt diagnosen ADHD/DAMP ställer krav på pedagogiska förhållningssätt. Metod Vi har gjort en litteraturgenomgång och en kvalitativ intervjustudiestudie. Urvalsgruppen från St: Örjans skolor har bestått av två pedagoger, en idrottslärare, en assistent och en förälder. Samtliga inom skolpersonalsgruppen hade många års erfarenhet inom området. Vi har använt oss av halvstrukturerande intervjuer som lagts upp utifrån följande temaområden: skolpersonal och förälders syn på fysisk aktivitet/motorisk träning för barn med ADHD/DAMP, den fysiska aktivitetens påverkan på barnen, förhållningssätt och bemötande samt barnet/barnens anpassningsförmåga till aktivitet. Resultat och slutsats Vad man kan urskönja av resultatet är att samtliga intervjupersoner i denna studie är ense om att fysisk aktivitet och motorisk träning är av stor betydelse för barn med ADHD/DAMP. Något som de intervjuade tryckte på var den fysiska aktivitetens betydelse för barnens sociala utveckling, här sågs idrotten som en viktig arena. Genom idrott och fysisk aktivitet får barnen lära sig att umgås med andra, visa hänsyn, respekt, empati och förstå att andra människor har känslor. Den sistnämnda förmågan saknas ofta hos dessa barn. Vad det gäller motoriken behöver dessa barn mycket träning och enligt litteraturen kan denna träning på sikt ge goda resultat. Noterbart i studien är dock att det råder delade meningar om att koncentrationsförmågan kan påverkas av fysisk aktivitet. Även intervjupersonerna menar att det inte med säkerhet går att säga att koncentrationen förbättras av fysisk aktivitet. Trots att vi har kommit i kontakt med erfarna personer inom detta område, anser vi inte riktigt att vi fått ut det vi förväntat oss. Detta kan bero på att våra och de intervjuades praktiskt pedagogiska kunskaper skiljer sig åt. I resultatet framträder det att de intervjuade har svårt att i mer preciserad form tala om motorisk träning, vilket gör att den röda tråden i deras beskrivningar är svår att läsa av. Slutsatsen är att de intervjuade anser att fysisk aktivitet och motorisk träning har en påtaglig betydelse för barn med ADHD/DAMP i relation till barnens sociala, emotionella och motoriska utveckling samt till viss del deras koncentrationsförmåga.

Background: Schizophrenia is a serious disease with potential to implicate consequences on both the family and the sick. Nurses have a fundamental responsibility to relieve suffering, and also to offer support to both the individual and the family. Aim: To illuminate experiences of being a family member to a person with schizophrenia. Method: A systematic literature review was chosen. Nine articles were included. After having analyzed the results six categories were found. Result: The family members experienced the disease as fluctuating and stressful. Some felt ashamed for their sick family member and withdrew from the rest of the society. It was also common to grieve over the sick family member as they felt they had lost the person he/she ones was. Most studies showed that family members were disappointed with the psychiatric care. They felt excluded from the caring process and lack of information. Hopefully the result of this study leads to that nurses can offer increased support and understanding to the family. Conclusions: Disease and illness may affect on the whole life situation. To support a family in a crisis it is necessary to understand the person’s lifeworld and to be able to change their beliefs.

Since its addition to the medical lexicon in 1992, the concept of ‘evidence-based medicine’ (EBM) has captured the imagination of the medical world, attracting both passionate advocates and ardent opponents. EBM is defined clinically as “the conscientious, explicit, and judicious use of current best evidence in making decisions about the care of individual patients.” Yet, its boldest claim is an ethical one: that EBM, rather than any other method, is the most effective way to fulfill our moral duty to help patients achieve better health. Academic debate on this point has been deeply polarized, from those who assert that ethical practice is evidence-based practice to those who argue that evidence-based practice impoverishes practice and robs it of ethical substance. Mainstream psychiatrists have endorsed EBM which holds out the promise of greater ethical legitimacy for psychiatric disorders and treatments through improved scientific substantiation. Evidence-based psychiatry arises through the straightforward application of EBM to the practice of psychiatry and thus shares the same ethical goal of EBM, to improve patients’ health. Given the ethical debates that have framed psychiatry since its inception as a medical specialty, and the particular nature of mental disorders and their treatments, it is unclear if EBM can be applied to psychiatry, and therefore, whether it can deliver on its ethical promises. This thesis project involved two phases. The first, a conceptual phase, included an analysis of EBM’s ethical commitments as they are represented in its two authoritative textbooks (‘literal’ EBM). This provisional analysis was then extended by a qualitative analysis of the views of three groups of participants concerning the ethics of EBM: 1) EBM developers; 2) mental health practitioners; and 3) philosophers or bioethicists. Combining the analyses from both phases, a more complete depiction of the ethics of EBM was developed in order to address the main thesis question. Evidence-based psychiatric practice cannot be ethical practice by itself. Instead, it can play a small ethical role in clinical practice, only if it is situated within the larger value structure of contemporary medicine and psychiatry.

No description available.

Since its addition to the medical lexicon in 1992, the concept of ‘evidence-based medicine’ (EBM) has captured the imagination of the medical world, attracting both passionate advocates and ardent opponents. EBM is defined clinically as “the conscientious, explicit, and judicious use of current best evidence in making decisions about the care of individual patients.” Yet, its boldest claim is an ethical one: that EBM, rather than any other method, is the most effective way to fulfill our moral duty to help patients achieve better health. Academic debate on this point has been deeply polarized, from those who assert that ethical practice is evidence-based practice to those who argue that evidence-based practice impoverishes practice and robs it of ethical substance. Mainstream psychiatrists have endorsed EBM which holds out the promise of greater ethical legitimacy for psychiatric disorders and treatments through improved scientific substantiation. Evidence-based psychiatry arises through the straightforward application of EBM to the practice of psychiatry and thus shares the same ethical goal of EBM, to improve patients’ health. Given the ethical debates that have framed psychiatry since its inception as a medical specialty, and the particular nature of mental disorders and their treatments, it is unclear if EBM can be applied to psychiatry, and therefore, whether it can deliver on its ethical promises. This thesis project involved two phases. The first, a conceptual phase, included an analysis of EBM’s ethical commitments as they are represented in its two authoritative textbooks (‘literal’ EBM). This provisional analysis was then extended by a qualitative analysis of the views of three groups of participants concerning the ethics of EBM: 1) EBM developers; 2) mental health practitioners; and 3) philosophers or bioethicists. Combining the analyses from both phases, a more complete depiction of the ethics of EBM was developed in order to address the main thesis question. Evidence-based psychiatric practice cannot be ethical practice by itself. Instead, it can play a small ethical role in clinical practice, only if it is situated within the larger value structure of contemporary medicine and psychiatry.