Jämställdhet innebär lika möjligheter och villkor för kvinnor och män i alla livets områden, däribland familj och barnuppfostran. Tidigare studier visar att det finns en skillnad i vilken ansvar som åläggs mödrar och fäder i barnomsorgen. När föräldrar brister i omsorgen av ett barn finns Lag (SFS 1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) för att skydda barn från omständigheter som kan skada deras utveckling. En av dessa brister kan vara om barnet har föräldrar med beroendeproblematik. Syftet med studien var att genom en socialkonstruktionistisk ansats och genusperspektiv analysera hur föräldraförmåga och beroendeproblematik framställs hos mödrar och fäder i förvaltningsrättens domar vid LVU-mål. Detta har gjorts genom en kvalitativ innehållsanalys av 63 domar från en av Sveriges förvaltningsrätter. Analysens resultat visade att att kvinnor åläggs ett större ansvar gällande föräldraskap samt att bedömningen av deras beroendeproblematik ges större utrymme. Ytterligare ett genomgående resultat var att män i dessa domar inte gavs samma utrymme och ansvar. Bland annat fanns en avsaknad av resonemang i domar gällande mäns föräldraförmåga och beroendeproblematik i vissa fall, vilket visar på könade förväntningar och mönster kring både beroendeproblematik och barnomsorg. Mödrar konstrueras som mer avvikande i sitt beroende och även som den primära omsorgsgivaren för barnet.