Denna rapport undersöker om olika gestaltningar av rumsklang ger högre gradperceptuellt realism med en visuell referens. Undersökningen baseras på denforskning inom rumsklang och perception av dessa som skett tidigare. I dessa fall utanen visuell referens. I detta fall undersöks gestaltningen som ges av konvolutionsreverb,fördröjningsnätsreverb och en kombination av dessa. För att undersöka detta skapadestre videoklipp med samma bild och samma ljudeffekter med skillnad i denreverbteknik som användes. Undersökningen skedde med semi-struktureradekvalitativa intervjuer som bestod av fyra frågor om informantens upplevelse. Detutfördes nio intervjuer med lika många informanter. Där varje informant endast fick sepå ett av videoklippen. Resultatet av intervjuerna visade att ingen gestaltning gavhögre grad perceptuell realism utan att så länge gestaltningen i sig låter bra spelar detmindre roll vilken teknik man använder. I en förlängning hade det varit intressant attutföra samma undersökning i en interaktiv kontext.

Uppsatsen handlar om digitala visuella effekter och hur de används i fantasyfilmerna Harry Potter och de vises sten (2001) och Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2 (2011). Filmanalysen är avgränsad till scener som är viktiga för filmens narrativ. Scenerna utgör centrala delar av den klassiska dramaturgiska modellen. Syftet med uppsatsen är att undersöka om de visuella effekterna har någon narrativ betydelse och funktion inom de två Harry Potter-filmerna. I uppsatsen används litteraturen till att skapa ett analysverktyg som inkluderar en undersökning av effekternas form och syfte, samt en narrativ analys av de visuella effekterna. Uppsatsen avslutas med slutsatsen att båda Harry Potter-filmerna är beroende av visuella effekter, samt att effekterna har en avsevärd betydelse för filmernas narrativa förmåga och utveckling.