Yes / Objectives  In this work we investigated the residual organic solvent content and physicochemical properties of spray-dried chlorothiazide sodium (CTZNa) and potassium (CTZK) salts. Methods  The powders were characterised by thermal, X-ray diffraction, infrared and dynamic vapour sorption (DVS) analyses. Solvent levels were investigated by Karl–Fischer titration and gas chromatography. Key findings  Spray-drying from water, methanol (MeOH) and mixes of MeOH and butyl acetate (BA) resulted in amorphous microparticles. The glass transition temperatures of CTZNa and CTZK were ∼192 and ∼159°C, respectively. These materials retained their amorphous nature when stored at 25°C in dry conditions for at least 6 months with no chemical decomposition observed. DVS determined the critical relative humidity of recrystallisation of CTZNa and CTZK to be 57% RH and 58% RH, respectively. The inlet temperature dependant oxidation of MeOH to formaldehyde was observed; the formaldehyde was seen to deposit within the amorphous matrix of spray-dried product. Spray-drying in the open blowing mode coupled with secondary drying resulted in a three-fold reduction in residual BA (below pharmacopoeial permitted daily exposure limit) compared to spray-drying in the closed mode. Conclusions  Experiments showed that recirculation of recovered drying gas increases the risk of deposition of residual solvents in the spray-dried product. / The Irish Research Council for Science and Engineering Technology (IRCSET), the Solid State Pharmaceutical Cluster (SSPC), supported by Science Foundation Ireland under grant number (07/SRC/B1158) and the Irish Drug Delivery Research Network, a Strategic Research Cluster grant (07/SRC/B1154) under the National Development Plan co-funded by EU Structural Funds and Science Foundation Ireland.

Vid positronemissionstomografi (PET) kräver vissa radiofarmaka lösningsmedlen N,N-dimetylformamid (DMF) och dimetylsulfoxid (DMSO) vid syntes. Rester av lösningsmedlen kan därför finnas kvar i produkten som ska injiceras i patienten och därför ska mängden lösningsmedelsrester kontrolleras enligt Europeiska läkemedelsmyndighetens riktlinjer (EMA). Gaskromatografi är standardmetod för att kvantifiera lösningsmedelsrester men är inte optimal för DMF och DMSO, som istället kan analyseras med UHPLC (ultra high performanc liquid chromatography) och UV-detektor. Syftet med projektet var att utföra metodoptimering och validering av en reverse phase UHPLC-UV metod för lösningsmedlen DMF och DMSO, på ett Agilent 1290 instrument. Sex aktuella radiofarmaka (spårmolekyler) användes vid utförandet. För metodoptimering studerades flera instrumentinställningar för analys av DMF och DMSO. Under optimeringen analyserades DMF och DMSO lösta i provmatriser och spårmolekyler med olika koncentration. DMF separerade från provmatriser och spårmolekyler. DMSO co-eluerade med de nämnda ovan och därför utfördes den efterföljande valideringen endast för DMF. Resultaten från valideringen erhöll godkända resultat för fem av sex radiofarmaka. Korrelationskoefficient var 0.9998, noggrannheten bestämdes till 96.8 – 101.5% och för precision som repeterbarhet och reproducerbarhet blev den relativa standardavvikelsen <5%. Detektionsgränsen bestämdes till 0.014 µg/mL och kvantifieringsgränsen till 0.047 µg/mL. Slutsatsen av projektet var att haltbestämning av lösningsmedlet DMF kan utföras. Därmed kan kraven från EMA säkerställas, men för en mer optimal metod kan ändring av pH på mobilfasen, flödeshastighet, kolonntyp och orsak till de breda topparna studeras närmare.