Sveriges befolkning utgjordes år 2009 av 14 % utrikesfödda vilket kan leda till kommunikationsbrister inom bland annat vården. Det är viktigt att kartlägga eventuella kommunikationsproblem för att kunna arbeta för en patientsäker vård där auktoriserad tolk används som ett kommunikationsverktyg. Tidigare studier har visat på att det även i andra länder, så som Australien och Tyskland, finns en problematik vad gäller kommunikation och brist på tolkanvändning. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av tolkanvändning. Metod: Studien var av kvalitativ ansats och utfördes på en avdelning på en kvinnoklinik i södra Sverige. Sju semi-strukturerade intervjuer utfördes med sjuksköterskor i olika åldrar och med olika lång arbetslivserfarenhet. Materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys och resulterade i tre kategorier: tid, kommunikation och vårdkvalitet. Till dessa huvudkategorier följde åtta underkategorier. Resultat: Det framkom delade meningar mellan sjuksköterskorna huruvida det hanns kontakta tolk i akuta situationer eller inte. Sjuksköterskorna berättade att det rådde tidsbrist på avdelningen vilket resulterade i en minskad användning av auktoriserad tolk. Samtliga berättade om bristande kommunikation i samband med att patient och vårdgivare ej talade samma språk. Kroppspråk användes som ett alternativ till verbal kommunikation. Sjuksköterskorna använde övervägande anhörigtolk, trots att det framkom flera negativa aspekter med denna tolkform. Auktoriserad tolk sades vara det mest lämpade tolkalternativet men ansågs användas i för lite. Det berättades att patienter påverkades negativt i situationer där tolk inte användes och att det vid behov bör användas tolk. / Sweden’s population in 2009 consisted of 14 percent foreign borne, which can lead to communication gaps in areas such as healthcare. It is important to identify communication problems to pursue a patient safe healthcare, where professional interpreters are used as a tool in communication. Previous studies have shown that in other countries, like Australia and Germany, problems exist in communication and lack of use of interpreters. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences of using interpreters. Method: The study was of a qualitative approach and was performed in a ward at a women’s clinic in southern Sweden. Seven semi-structured interviews were conducted with nurses of different ages and with different lengths of work experience. The data was analyzed by content-analyze and resulted in three categories: time, communication and care quality. To these main categories eight subcategories followed. Results: Divided opinions appeared between the nurses whether there was time or not to contact an interpreter in acute situations. The nurses said that there was a lack of time at the ward which resulted in a reduced use of professional interpreters. All of the nurses spoke of a lack in communication when the patient and the caregiver did not speak the same language. Body language was used as an alternative to verbal communication. The nurses mainly used family members to interpret, although it appeared several negative aspects of this interpretation form. Professional interpreters was said to be the most suitable interpreter option but was used too little. The nurses said that patients were negatively affected in situations where no interpreter was used and that interpreters should be used when needed.