Thesis (MScPhysio)--Stellenbosch University, 2014. / ENGLISH ABSTRACT: Introduction: In the intensive care unit population, approximately 40% of patients require mechanical ventilation and 20-25% of these patients will encounter difficulties in the discontinuation of mechanical ventilation. As mechanical ventilation affects the diaphragm, a better understanding of the structural and functional changes of the diaphragm is warranted. Method: A scoping review was done to determine whether a relationship between diaphragm thickness, diaphragm strength and diaphragm endurance had been established. Seven databases were searched using a specific search strategy. Papers were identified based on pre-defined inclusion criteria. Data was extracted by the primary investigator (PI) into a self-developed excel spreadsheet. Criteria were developed for a more focused review to inform the planning of a primary study. The primary study investigated the relationship between diaphragm thickness, diaphragm strength and diaphragm endurance in young, healthy individuals. A sample of convenience was used; included healthy individuals (18-24); three activity-levels (sedentary; endurance- and strength related sporting activities); stratified for gender and BMI. Measurements included: Sonographic measurement of diaphragm thickness; mouth pressure manometer measurements for diaphragmatic strength; and fatigue resistance index as a measure of endurance. Participants were instructed to breathe through a pressure threshold device at 60% of PImax until task failure. The fatigue resistance index was calculated as PImax final/PImax initial. Intra-rater reliability was established and testing procedures standardised a priori. Results: 405 full texts were retrieved and assessed for inclusion into the review. Papers identified the evaluation of diaphragm function in a variety of populations. 23 papers were included in the focused review. Six papers were published on diaphragm thickness, six on diaphragm strength and eleven on diaphragm endurance. No papers identified the correlation between diaphragm thickness, diaphragm strength and diaphragm endurance. 55 subjects, males and females, were recruited for the primary study. Groups were similar at baseline with regards to gender, age and BMI. The mean age of the sample was 21.16 years (SD = 1.55), with a mean body mass index (BMI) of 25.43 kg/m2 (SD = 3.70). A moderate positive correlation was established between diaphragm thickness and diaphragm strength measurements (r = 0.52; r2 = 0.27; p < 0.01). Diaphragm thickness was not correlated with diaphragm endurance (r = -0.15; r2 = 0.02; p = 0.29). No relationship was found between the strength of the diaphragm and the endurance of the diaphragm (r= -0.19; r2 = 0.04; p= 0.16). Conclusion: Guidelines for the measurement of diaphragm function do exist, but they are not adhered to by the majority of studies. Study procedures are inconsistently reported and this may affect the reproducibility of techniques in future studies. We further conclude that a correlation exists between diaphragm thickness and diaphragm strength. The use of ultrasound to measure diaphragm thickness proved to be a reliable technology and gave a moderate indication of the strength of the diaphragm. This technology may help clinicians to detect and monitor dysfunction of the diaphragm in the early stages of admission to the acute setting. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Inleiding: Ongeveer 40% van pasiente wat in intensiewe sorgeenheid behandel word, benodig intubasie en meganiese ventilasie. Tot 25% van hierdie pasiënte sal probleme ondervind in die staking van meganiese ventilasie. Meganiese ventilasie beïnvloed die diafragma, daarom word n beter begrip van die strukturele en funksionele veranderinge van die diafragma benodig. Metode: 'n Literatuur oorsig is gedoen om te bepaal of daar 'n verhouding bestaan tussen die dikte, krag en uithouvermoë van die diafragma. Sewe databasisse is deurgesoek aan die hand van spesifieke databasis gedefinieerde soektog strategie. Relevante artikels is geïdentifiseer aan die hand van pre-gedefinieerde insluiting kriteria. Data is onttrek en in ‘n self-ontwikkelde datablad opgesom deur die primêre ondersoeker (PI). Hierdie inligting is gebruik in die beplanning van ‘n primêre studie. Die doel van die primêre studie was om die verhouding tussen die diafragma dikte, krag en uithouvermoë in jong, gesonde individue te ondersoek. ‘n Gerieflikheids steekproef is gebruik; insluitend gesonde individue (18-24); drie aktiwiteits vlakke (passief; uithouvermoë- en krag verwante sportaktiwiteite) en breë spektrum vir geslag en ligaamsbou (BMI). Metings ingesluit: sonografiese meting van die diafragma se dikte; monddruk manometer metings vir diafragmatiese krag en ‘n moegheid/weerstand indeks as maatstaf van diafragmatiese uithouvermoë. Deelnemers is opdrag gegee om asem te haal deur toestel met druk maksimum gestel 60% van PImax, tot mislukking. Die moegheid/weerstand indeks is bereken as PImax finale / PImax oorspronlik. Intra-meter betroubaarheid is bepaal en toets prosedures is gestandaardiseer voordat data ingesamel is. Resultate: 405 vol teks artikels is uitgelig vir insluiting in die literatuur oorsig. Diafragmatiese funksie is ge-evalueer in 'n verskeidenheid bevolkings. Drie en twintig artikels is in die finale oorsig ingesluit. Ses artikels wat diafragma dikte evalueer, ses wat diafragmatiese krag evalueer en elf wat die diafragma se uithouvermoë evalueer is ingesluit in die oorsig. Geen van die artikels uitgelig het ‘n ooreenkoms tussen diafragma dikte, diafragma krag en diafragma uithouvermoë geïdentifiseer nie. 55 deelnemers is gewerf vir die primêre studie. Groepe was soortgelyk by basislyn met betrekking tot geslag, ouderdom en BMI. Die gemiddelde ouderdom van die toetsgroep was 21.16 jaar (SD=1.55), met 'n gemiddelde BMI van 25.43 kg/m2 (SD = 3.70). ‘n Middelmatige positiewe verhouding is waargeneem tussen diafragma dikte en krag (r = 0.52; r2 = 0.27; p < 0.01). Geen verhouding is gevind tussen diafragma dikte en uithouvermoë nie (r= -0.15; r2 = 0.02; p = 0.29). Daar is ook geen verhouding waargeneem tussen diafragma krag en diafragma uithouvermoë nie. (r= 0.19; r2 = 0.04; p = 0.16). Gevolgtrekking: Daar bestaan wel riglyne vir die meting van die diafragma se funksie, maar in die meerderheid van studies word dit nie nagekom nie. Studie prosedures is nie konsekwent weergegee nie en dit kan die resultate van tegnieke beinvloed in toekomende studies. ‘n Matige sterk verhouding is waargeneem tussen diafragmatiese dikte en krag. Die gebruik van ultraklank om die diafragma se dikte te meet is betroubare tegnologie en kan n redelike aanduiding gee oor die krag van die diafragma. Hierdie tegnologie kan praktisyne help om enige disfunksie van die diafragma te identifiseer en te monitor in die vroeë stadiums van toelating tot die akute omgewing.

No description available.

BakgrundDen fysiska aktivitetsnivån sänks för många i samband med graviditet och kan vara kvarstående en längre tid efter förlossning. Det finns begränsad kunskap om vilka faktorer som stärker self-efficacy (S-E) att utföra träning, underlättande och hindrande faktorer för initiering eller återupptagande av fysisk aktivitet och träning efter förlossning. SyfteSyftet var att undersöka upplevelser efter deltagande i gruppträning på en vårdcentral hos kvinnor med kvarstående besvär efter förlossning, S-E till fortsatt träning på egen hand samt hindrande och underlättande faktorer för träning. Design och metod  En kvalitativ deskriptiv design användes och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Vid databearbetning användes en kvalitativ innehållsanalys. ResultatResultatet beskriver betydelsen av ledarledd gruppträning och dess innehåll, S-E till- och underlättande samt hindrande faktorer för träning på egen hand, individuella strategier för träning, betydelsen av att ha drivkraft och omgivningsfaktorer som påverkar träningen. KonklusionInformanterna beskrev positiva aspekter gällande ledarledd gruppträning med andra mödrar. Fler träningstillfällen och ytterligare vägledning beskrevs kunna stärka S-E för träning på egen hand. Olika underlättande och hindrande faktorer påverkade om kvinnorna tränade på egen hand eller inte. Denna information kan vara till nytta för fysioterapeuter och barnmorskor för att främja fysisk aktivitet och träning efter förlossning. / BackgroundThe physical activity level decreases among many women during pregnancy and this decline may remain a long period of time postpartum. There is limited knowledge about the factors, such as self-efficacy (S-E) and barriers for exercise, influencing physical activity postpartum. ObjectivesThe aim of this study was to investigate how women with postpartum complications experienced group training in primary healthcare. The purpose was also to analyze their S-E for self-managed exercise and facilitating factors and barriers for exercise. Design and methodA qualitative descriptive study design was used. Five semi-structured interviews were conducted and analyzed with qualitative content analysis. ResultsThe informants described the impact of supervised group training and how self-efficacy and different factors, influenced self-managed exercise. They described individual exercise strategies, the importance of motivation and environmental factors affecting the exercise.   ConclusionDifferent positive aspects emerged regarding supervised exercise and exercise in a group with other mothers. To enhance S-E in individual exercise additional supervised exercise and further guidance were highlighted.Different facilitating factors and barriers for exercise affected whether or not the informants exercised on their own. This information can be of use for physiotherapists and midwives to promote physical activity and exercise postpartum.

Bakgrund Kvinnosjukvården i Sverige idag har stor förbättringspotential då det bland annat saknas riktlinjer kring behandling och uppföljning av bristningar i bäckenbottenmuskulaturen. Förlossningsskador kan påverka livskvaliteten hos den drabbade. Fysioterapeuter kan vara behjälpliga med rehabiliteringen av dessa. Syfte och frågeställning Syftet var att ta reda på fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att arbeta med fysioterapi postpartum. Design och metod En kvalitativ explorativ och deskriptiv design användes och studien baserades på semistrukturerade intervjuer av fem fysioterapeuter. Intervjumaterialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim et al. Resultat Under databearbetningen framkom fem kategorier med totalt 14 subkategorier. Kategorierna var kultur och synsätt, vårdmötet, patienten, positiva aspekter av yrket samt utveckling. Det som beskrevs var bland annat en önskan om att fysioterapeuter ska bli en större del av mödravården, bortprioritering av kvinnosjukvård, bristen på riktlinjer, att patienterna ofta har stora besvär trots tidigare uppföljning i mödravården samt glädjen i yrket. Konklusion Fysioterapeuter upplever sig ha en viktig roll i rehabiliteringen efter förlossningsskador, och önskar att få en större roll i mödravården. Kvinnosjukvård upplevs inte ha hög prioritet inom fysioterapeutisk grundutbildning, och informanterna efterfrågar svenska riktlinjer kring rehabilitering efter gynekologisk kirurgi och kejsarsnitt. Fysioterapeuter upplever dock att arbetet är roligt och att de har tacksamma patienter de kan göra stor skillnad för. Vidare forskning kring fysioterapi efter förlossning anses vara nödvändigt. Nyckelord Physiotherapy, experiences, women’s health, post partum care. / Background Women's healthcare in Sweden today has great potential of improvement, as there is, among other things, no guidelines for treatment and follow-up of injuries to the pelvic floor muscles. These injuries can affect the quality of life. Physiotherapists can assist with the rehabilitation of these conditions. Purpose The purpose was to investigate physiotherapists experiences of physiotherapy after childbirth. Design and method A qualitative, explorative and descriptive design was used and was based on semi structured interviews. Five physiotherapists were interviewed and the material was processed using qualitative content analysis according to Graneheim et al. Results Five categories emerged during the data analysis, with a total of 14 subcategories. The categories were culture and approach, the patient meeting, the patient, positive aspects of the profession and progress. What was described was, among other things, the desire for physiotherapists to become a bigger part of maternity care, the prioritization of women’s health care, the lack of guidelines, the patient often having problems despite previous follow- up in the maternity care and the joy of the profession. Conclusion Physiotherapists experience that they have an important role in rehabilitation after maternal injuries and wish to have a greater role in rehabilitation in maternity care. Women’s health care is not percieved as a high priority in physioterapeutic primary education. The informants perceive a need for Swedish guidelines for rehabilitation after gynecological surgery and cesarean sections. Physiotherapists, however, find that the work is fun and that they have grateful patients they can make a big difference to. Further research on physical therapy after child birth is considered necessary. Key words Physiotherapy, experiences, women’s health, post partum care.

Objective. To translate and cross-cultural adapt the Lumbar Spine Instability Questionnaire (LSIQ) into Swedish and to test its validity and reliability on patients with non-specific lowback pain in primary health care. Methods. The LSIQ was translated and cross-culturally adapted into Swedish language according to accepted guidelines. Data from 15 patients were collected through a ”thinkaloud” process to test the face validity of the instrument. Together with an additional 35 patients, data from a total of 50 participants (27 men and 23 women) were thereafter subsequently collected to assess test-retest reliability and construct validity. Data were collected through the Lumbar Spine Instability Questionnaire, and the Roland Morris Disability Questionnaire. Results. The Lumbar Spine Instability Questionnaire was successfully adapted into Swedish language according to recommended guidelines. The result demonstrated high test-retest reliability, and the analysis of construct validity showed consistency with the hypothesis, proving a moderate positive correlation with the Roland Morris Disability Questionnaire. No floor or ceiling effects were detected. Conclusion. The Swedish version of the Lumbar Spine Instability Questionnaire (LSIQ-S) shows good psychometric properties regarding reliability and validity. To further study the usefulness of the instrument, the dimensionality also need to be investigated.

Background: The community health develops in a positive direction, but with an increase in mental illness simultaneously, with young adults as particularly vulnerable. This results in socioeconomic and individual disadvantages with cognitive and physiologic consequences such as chronic- and metabolic stress, insomnia and musculoskeletal pain. Physicians oftentimes meet patients with burnout problems. Objective: Investigate physiciansphysicians’ experiences and outlook on burnout together with physiotherapy among people between 16-29 years old. Method: Qualitative, descriptive and explorative design with a convenience sample and semi-structured interviews with five physicians with patient experience of people between 16-29 years old with burnout. Results: The physicians are experiencing more patients with burnout problems. Physiotherapists works as a guide and offer techniques with positive effects. Multimodal and interprofessional undertaking brings learning and contribution to work. People affected by burnout are able to learn stress management techniques, and at the same time it’s favorably to see a physician in an early stage. Employers can also use strategies to prevent burnout problems. Conclusion: The physicians agree that physiotherapists carry an important role by treating people with burnout problems and have different skills than physicians. Through multimodal work physiotherapists works preventively, reduce suffering and offer more effective treatments. / Bakgrund: Folkhälsan utvecklas i en positiv riktning samtidigt som den psykiska ohälsan istället ökar, särskilt hos unga vuxna. Detta innebär samhällsekonomiska och individuella följder med kognitiva och fysiologiska konsekvenser i form av långvarig stress, metabola reaktioner, sömnsvårigheter och muskuloskeletala smärtproblem. Läkare är den yrkesgrupp som ofta träffar denna patientgrupp. Syfte: Att undersöka läkares erfarenheter och syn på utmattningssyndrom och fysioterapi hos personer mellan 16–29 år. Metod: Kvalitativ, deskriptiv och explorativ design med strategiskt bekvämlighetsurval och semistrukturerade intervjuer av med fem läkare med patienterfarenhet av utmattningssyndrom i åldrarna 16–29 år. Resultat: Informanterna i studien upplevde att alltfler patienter är stressade- och utmattade, och att fysioterapeuter kan fungera som vägledare och erbjuda behandlingar med positiva effekter. Genom multimodal samverkan kan fysioterapeuter och läkare utvecklas tillsammans genom interprofessionellt lärande. Personer drabbade av utmattningssyndrom kan lära sig stresshanteringsmetoder. Det är fördelaktigt att komma in med behandling i ett tidigt stadium. Arbetsgivare kan med fördel även arbeta förebyggande. Konklusion: Informanterna var överens om att fysioterapeuterna har en viktig roll vid behandling av utmattningssyndrom och besitter en annan kompetens än läkare. Genom multimodalt arbete kan fysioterapeuter bidra med att arbeta förebyggande, minska lidande och effektivisera behandlingar.

The overall aim of this thesis was to study physiotherapy at a distance in the home after surgery on the shoulder joint as well as conditions for (physical examination) palpation at a distance. Technical developments have contributed to shorter hospital stays and more care and rehabilitation outside the hospital and in the patient’s home. Distance-spanning technology can be a tool to this development to take place while providing the same or better quality. Study I was a controlled quantitative study. A series of 25 patients underwent shoulder joint replacement and initial physiotherapy at the hospital. After discharge, 12 patients were referred to conventional out-patient physiotherapy (control), while 10 patients participated in a telerehabilitationintervention of interactive video-based physiotherapy at home with the physiotherapist situated at the hospital. Shoulder function, activity limitations and health-related quality of life were assessed before surgery and two months after surgery. The telerehabilitation intervention group was also interviewed twomonths after the surgery and physiotherapy at distance at home.Study I showed that the telerehabilitation group members had participated in more physiotherapy sessions and showed significantly better recovery regarding shoulder pain, shoulder joint external rotation, shoulder function and activity limitations in two dimensions of health-related quality of life, compared to the control group.In study II the content analysis of interviews with the telerehabilitation group members showed that all participants expressed that they were satisfied with the rehabilitation and that they had experienced the videocommunication technique and the exercise as safe. The analysis of the interviews showed that participants experienced accessibility to specific frequent physiotherapy at a distance at home as a prerequisites for recovery competence. Participantsexperienced closeness to the physiotherapist at distant. The analysis revealed a process from dependent patients to strengthened responsible persons.In study III and IV seven experienced physiotherapists and one technical engineer with experience of video communication technique participated in qualitative focus group interviews. The aim was to describe the concept palpation (study III) and to describe conception of palpation at a distance (study IV). Qualitative content analysis showed that palpation was an important part of the physiotherapy assessment and examination. The study points to an intrinsic relationship between “manual and technical skills”, and “the relationship between the physiotherapist and the patient”. The analysis of the focus group interviews showed an important aspect of palpation where the physiotherapist and the patient communicate and interact with each other. In the focus group interviews, participants view on robotic palpation was developed, revealing a change from doubts and skepticism to interest and fascination. The physiotherapists saw a potential for palpation at a distance to meet their needs and their conceptions of their patients’ needs. The interviews revealed thoughts of technical demands on design of the robot. A future with robotic palpation as the “physiotherapists extended arm” should change the physiotherapists’ professional role.Furthermore, in study IV, these descriptions of palpation and conceptions of robotic palpation were used when developing a prototype for robotic palpation, which, in turn, was the subject of a field trial among four participants of the focus groups. A prototype master-slave system was built using budget haptic robots. It included a palpation force measurement system and a force/position controller using open-source software. The field trial of the prototype developed revealed accordance in the palpation force used between manual and robotic palpation. Despite the technical shortcomings and lack of sensory feedback appeared a feeling similar to manual palpation of and to during the test. In conclusion, a novel working prototype for robotic palpation was produced, and focus group interviews as well as field trial experiences resulted in a description of the potential of distance palpation and needs for further development.In summary, this thesis shows that physical therapy at a distance after surgery with shoulder prosthesis is feasible and may have particular advantages. The explanation for this may be several: more physiotherapy sessions, access to physiotherapist with specialized skills and an involved patient. Palpation at a distance is a challenging development, which can stimulate and enhance distance-spanning technologies in physiotherapy and provide an additional complement in contact with the patient. The technology needs to be further developed adjusted to patient´s and physiotherapist´s needs and benefits. Furthermore ethical and safety issues need to be addressed in more recent studies. / Det övergripande syftet med avhandlingen var att studera sjukgymnastik på distans i hemmet efter genomgången operation av axelled samt förutsättningar för palpation på distans. Teknisk utveckling har bidragit till kortare vårdtider och mer vård och rehabilitering utanför sjukhus och i patientens eget hem. Distansöverbryggande teknik kan vara ett hjälpmedel för att denna utveckling ska ske med oförändrad eller bättre kvalitet. Delarbete I var en kontrollerad studie. Patienterna i studien (n=25) genomgick en operation av axelled och påbörjade därefter sjukgymnastik med stöd av sjukgymnasten på sjukhuset. Efter utskrivning deltog interventionsgruppen (n=10) i sjukgymnastik i hemmet och sjukgymnasten befann sig på sjukhuset och kommunicerade via videokommunikation. kontrollgruppen (n=12) remitterades till vedertagen sjukgymnastik hos sjukgymnast i öppenvården. Resultatet visade fler möten med sjukgymnast, snabbare tillfrisknande och större förbättring av funktionsförmåga i den opererade axeln samt högre skattning av hälsorelaterad livskvalitet för distansgruppen jämfört med kontrollgruppen två månader efter operation.I delstudie II genomfördes individuella kvalitativa intervjuer med deltagarna i distansgruppen efter avslutad intervention. Kvalitativ innehållsanalys visade på tillgång till specifik frekvent sjukgymnastik i hemmet som en förutsättning för tillfrisknande efter genomgången operation. Deltagarna upplevde närhet till sjukgymnasten på distans. Analysen visade en process från passiva och beroende patienter till aktiva ansvarstagande personer. I delstudie III deltog sju erfarna sjukgymnaster i fokusgruppsintervju för att ge detaljerade beskrivningar av begreppet manuell palpation. Kvalitativ innehållsanalys visade att palpation ansågs vara en viktig och betydelsefull del i sjukgymnastens bedömning/undersökning. Analysen visade att skickligt utförd palpation omfattas av både praktisk palpationsteknik samt en respektfull relation mellan sjukgymnast och patient, där kommunikation och interaktion spelar stor roll, och att dessa delar hör nära samman. I delstudie IV studerades dels föreställningar om robotpalpation i fokusgruppsintervjuer med sju erfarna sjukgymnaster och en ingenjör. Kvalitativ innehållsanalys av intervjuerna ledde fram till en process från skepticism och svårigheter att föreställa sig palpation med hjälp av en robot, till ett flöde av idéer, tankar, fascination och intresse. Tankar om tekniska utmaningar vid design av roboten framkom ur intervjuerna. En framtid med robotpalpation som ”sjukgymnastens förlängda arm” ansågs förändra sjukgymnastens professionella roll. Vidare gjordes ett fältprov med en prototyp för robotpalpation med fyra erfarna sjukgymnaster. Fältprovet visade en stor samstämmighet vid jämförelse av kraft vid manuell och robotpalpation. Trots tekniska brister och brist på sensorisk feedback infann sig en känsla liknande manuell palpation av och till under testet.Sammanfattningsvis visar denna avhandling att sjukgymnastik på distans efter operation med ersättning av axelleden till protes är möjlig och kan ha särskilda fördelar. Förklaringen till detta kan vara flera: fler sjukgymnastiksessioner, tillgången till sjukgymnast med specifik kompetens och en delaktig patient. Palpation är en kommunikation och interaktion mellan sjukgymnast och patient. Palpation på distans är en utmanande utveckling, som kan stimulera och stärka distansöverbryggande teknik inom sjukgymnastik och ge ytterligare ett komplement i kontakten med patienten. Tekniken behöver dock utvecklas vidare utifrån patientens och sjukgymnastens behov och nytta samt etiska aspekter behöver belysas mer i nya studier. / Godkänd; 2011; 20110915 (liseri); DISPUTATION Ämnesområde: Sjukgymnastik Opponent: Professor Karin Harms-Ringdahl, Karolinska Institutet, Stockholm Ordförande: Universitetslektor Mai Lindström, Luleå tekniska universitet Tid: Torsdag den 20 oktober 2011, kl. 13.00 Plats: D770 (Deltasalen), Luleå tekniska universitet

Background: Elderly patients have shown to have difficulties to adhere to a continuous independent exercising after a rehabilitation period. Therefore, there is a need for increased understanding among physiotherapists about how to prepare these patients to be independent. Aim: The aim of the study was to describe which factors elderly Arabic immigrants who has completed a clinical physiotherapy intervention, been advised to exercise on their own and then returned to physiotherapy again perceive as important factors for them to continue physical exercising on their own. Method: Ten semi-structured interviews were conducted with patients aged 65 years and more with Arabic background. The interviews were analysed with qualitative content analysis and were presented in themes and categories with illustrating quotes. Results: The result showed one theme "Factors influencing continued physical exercising "with four categories and sixteen subcategories that emerged from the analysis. The four categories were: Individual-related factors, Psychosocial-related factors, Physiotherapeutic factors, and Authority-supporting factors. All these factors varied in adherence to exercise among the participants, but were all common among all participants. Conclusion: Adherence to exercising in elderly Arabic immigrants individuals appeared to be multifactorial. The result of the study showed that the informants are aware of and acknowledge the influence of the individual-related factors that appeared to be the major motivators/inhibitors for them, such as: pain, mood, limited income, coldness and lack of discipline. Nevertheless the result of the study showed that the informants' views on the training are positive. The training gave them every day routines, to being a part of social life. Moreover getting support from physiotherapists was contributing factor to adherence to exercising. A large number of informants also indicated that they couldn’t continue their training because of the shortage in availability and affordability of training facilities which should be the responsibility of the authorities. Language barrier was expressed as an important factor that could contribute to misunderstanding and therefore non-adherence to exercising. / Bakgrund: Äldre patienter har visat sig ha svårigheter att följa en kontinuerlig självständig träning efter en rehabiliteringsperiod. Därför finns det ökat behov av förståelse bland fysioterapeuter om hur man förbereder dessa patienter för att vara självständiga. Syftet med studien var att beskriva vilka viktiga faktorer som äldre arabiska immigranter som har genomgått en färdig klinisk fysioterapeutisk behandling och har blivit rekommenderat att träna på egen hand uppfattar som viktiga faktorer för att de ska vara självständiga vid träning. Metod: Tio halvstrukturerade intervjuer genomfördes med patienter i åldern 65 år och mer med arabisk bakgrund. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys och presenterades i teman och kategorier med illustrerande citat. Resultatet visade ett tema "Faktorer som påverkar fortsatt fysisk träning" med fyra kategorier och sexton subkategorier som framkom av analysen. kategorierna var: Individrelaterade faktorer, psykosociala faktorer, fysioterapeutiska faktorer och myndighetsstödande faktorer. Alla dessa faktorer varierade bland deltagarna, men var alla vanliga bland alla deltagare. Slutsats: Att hålla sig till fysiska övningar hos äldre arabiska immigranter tycktes vara multifaktoriella. Resultatet av studien visade att informanterna är medvetna om och bekräftar påverkan av de enskildrelaterade faktorer som verkade vara de främsta motivatorerna och hämmarna för dem, såsom: smärta, humör, begränsad inkomst, kyla och brist på disciplin. Resultatet av studien visade likväl att informatörernas syn på träning är positiva. Träningen gav dem dagliga rutiner och känsla av att vara en del av det sociala livet. Stödet från fysioterapeuterna var även motiverande faktor för försätta träning. Majoriteten av informanterna betonade också att de inte kunde fortsätta sin utbildning på grund av bristen på tillgänglighet och överkomliga kostnader för träningsanläggningar som borde vara myndigheternas ansvar. Språkbarriären uttrycktes som en viktig faktor som skulle kunna bidra till missförstånd och därmed inte överensstämma med träning.

Background University can be stressful, and some students use alcohol to handle their stress. The alcohol consumption in our youth affects future alcohol habits. Caregivers experience and attitude towards alcohol affects patients care and treatment. Purpose To investigate the stress level and number of hazardous drinkers among physiotherapy students at Uppsala Universitet. It was also to investigate the difference between the genders regarding stress and alcohol consumption, also the correlation between stress and alcohol consumption. Design and method This was a cross-sectional study with a correlating and comparative design where physiotherapy students answered a survey regarding stress and alcohol consumption. Results In this survey, 176 students participated of which 169 were analyzed. Twenty-one percent had a high stress level and 30% had a hazardous drinking. The women were more stressed (p=0,02), but no difference was seen between the genders regarding alcohol consumption (p=0,06). There was no correlation between stress and alcohol consumption for the whole group (r= 0,22, p=0,78), for women (r=0,12, p=0,21) or for men (r=-0,12, p=0,34). Conclusion A moderate to high stress level was common and 35% had a hazardous drinking or an abuse/dependence. The women had a higher stress level, but the alcohol consumption was similar between the sexes. There was no correlation between stress and alcohol consumption. However, interventions against stress and alcohol could be necessary since these students will have an important role in the future.

Bakgrund: Reumatoid artrit och ankyloserande spondylit är reumatiska sjukdomar där smärta, stelhet och trötthet är vanliga symptom. Detta kan ge funktionsnedsättningar och påverka livskvalitén negativt hos de drabbade som ofta blir inaktiva, trots att forskning visar att fysisk aktivitet kan lindra funktionshinder orsakade av sjukdomen. Dock finns begränsat med forskning på vilken effekt en period med högfrekvent varierad träning kan ha på diagnosspecifika problem och funktionsnedsättningar hos patienter med reumatiska sjukdomar. Metod: Studien är en interventionsstudie av kvantitativ karaktär. Interventionen bestod av varierad gruppträning 3–4 pass/dag, 5 dagar/vecka i 4 veckor. Datainsamlingsmetoderna som använts i studien är generell upplevd smärta skattad med visuell analog skala (VAS), benstyrka mätt med timed stands test (TST), nackrotation mätt med myrinmätare, greppstyrka mätt med JAMAR och funktionell arbetskapacitet mätt med sex minuters gångtest (6MWT). Testerna utfördes innan och efter interventionen. För VAS redovisas medianvärde, för övriga tester redovisas medelvärde. Resultat: 232 patienter deltog i studien. På samtliga parametrar visades en signifikant förbättring. VAS förbättrades med 2,8, TST med 5,99 sekunder, JAMAR höger med 4,65 kg/vänster med 4,06 kg, 6MWT med 102,58 meter och nackrotation med 20,55°. Konklusion: Studiens deltagare visade en förbättring avseende samtliga parametrar. Mer forskning krävs för att påvisa om något specifikt träningsupplägg har bäst effekt på nämnda parametrar hos personer med reumatisk sjukdom, samt för att utvärdera effekten av kontextuella faktorer. / Background: Rheumatoid arthritis and ankylosing spondylitis are rheumatic diseases with common symptoms as pain, stiffness and fatigue. This can lead to disabilities and have a negative effect on the quality of life. Those affected often become inactive, despite research showing that physical activity can alleviate disabilities caused by the disease. However, there is limited research on what effect a period of high-frequency varied training can have on diagnosis-specific problems and disabilities in patients with rheumatic diseases. Method: This is a quantitative intervention study. The intervention consisted of varied group training 3-4 sessions/day, 5 days/week for 4 weeks. Methods used for collecting data in the study are generally perceived pain estimated with visual analog scale (VAS), leg strength measured with timed stands test (TST), neck rotation measured with myrin goniometer, grip strength measured with JAMAR and functional work capacity measured with six-minute walking test (6MWT). The tests were performed pre- and postintervention. For VAS, median value is reported, for all other tests, mean value is reported. Result: 232 patients participated in the study. A significant improvement was shown on all parameters. VAS improved by 2.8, TST by 5.99 seconds, JAMAR right by 4.65 kg/left by 4.06 kg, 6MWT by 102.58 meters and neck rotation by 20.55°. Conclusion: The participants of this study showed an improvement regarding all parameters. More research is needed to show whether any specific training program has the best effect on the mentioned parameters in people with rheumatic disease, and to evaluate the effect of contextual factors.