Bakgrund: Plantar fasciit är ett inflammatoriskt tillstånd i foten som uppstår till följd av mikrotrauman på senstråket som går under foten. Tillståndet oftast självläkande, men kan vara ihållande. Kan vara mycket smärtsamt och begränsande. Behandlingsmetoder som finns är stretching, tejpning, nattskena och fysioterapi. Stötvågsbehandling är behandlingsmetod som används vid stötvågsbehandling, anses vara en säker metod. Syfte: Kartlägga vilken effekt stötvågsbehandlingen hade på plantar fasciit avseende smärta och/eller funktion. Metod: För att besvara syftet utfördes en litteraturstudie. Sökningarna utfördes i två sökbaser, LTU:s sökbas och Pubmed. Resultat: 8 studier inkluderades och granskades. Stötvågsbehandling jämfördes med placebobehandling. Majoriteten avstudierna (fem av åtta) uppvisade goda resultat med statistiskt signifikans till fördel för stötvåg. Två av studierna uppvisade fördel till stötvåg, men det fanns ingen statistisk signifikans i studierna. Sista studien uppvisade ingen signifikant skillnad eller fördel till någon av grupperna. Stötvågsbehandling med medel- eller högeffekt uppvisade bättre resultat än lågeffekt i denna litteraturstudie. Radiell stötvåg hade mer tillförlitligt resultat än fokuserad stötvåg i denna sammanställning med. Konklusion: Stötvåg verkar kunna ha en positiv effekt på plantar fasciit avseende smärta och funktion. Stötvåg med medel- eller högeffekt är två alternativ för effekt. Radiell stötvåg kan även vara att föredra över fokuserad då den gav tillförlitligare resultat.

Abstract Background: Plantar fasciitis is the most common heel injury and is a long-term pain syndrom in the attachment of the plantar fascia to the calcaneus bone. The condition is treated mainly in primary care, but there is currently no treatment guideline for the treatment of plantar fasciitis in Sweden. The purpose of this study was to investigate which treatment that occurred in primary care in Dalarna, Gävleborg and Västmanland counties, which treatments that were most common alone and in combination with each other. The aim was also to investigate if the four most commonly used treatment methods as physical therapists said they had used were supported in the literature, and if there was any difference between county employees and private physical therapists in the choice of treatment method. Method: 100 physiotherapists in primary care in Dalarna, Gävleborg and Västmanland counties, received a questionnaire by mail. 80 of the 100 physiotherapists were county employees and 20 were private employees. They were asked about what treatment methods they used for plantar fasciitis, both individual treatments and combination treatments. A comparison was made between county employees and private employees' choice of treatments and the four individual most frequently used treatments were examined on the basis of recent research. Results: 65 physiotherapists answered the survey, of which 61 of them treated patients with plantar fasciitis. The four most frequently used treatments were taping, stretch of the plantar fascia, advice about start using insoles and advice about changing of shoes. The first three treatments named above were also those most commonly used in combination with each other. This was true for physiotherapists in county as well as in private employment. There is some evidence that these three treatments relieve pain particularly in short term. Conclusion: The four most frequently used treatments were taping, stretch of the plantar fascia, advice about start using insoles and advice about changing of shoes. The conclusion drawn from the evidence currently available to taping, stretch of the plantar fascia and insoles is that it should be a part of the treatment plan for patients with plantar fasciitis. Further research is needed where larger studies and follow-up studies over a longer time is made. Studies of the most common combination treatments should be made, to mimic how they are used in everyday clinical practice. / Sammanfattning Bakgrund: Plantar fasciit är den vanligaste hälskadan och är ett långvarigt smärttillstånd i plantaraponeurosens infästning i calcaneus. Tillståndet behandlas framförallt inom primärvården där det idag saknas en behandlingsriktlinje för behandling av plantar fasciit. Syftet med studien var att undersöka vilka behandlingsmetoder som förekom inom primärvården i Dalarnas-, Gävleborgs- och Västmanlands län, vilka behandlingar som var vanligast och vilka som förekom i kombination med varandra. Syftet var även att undersöka om de fyra vanligast använda behandlingsmetoderna som sjukgymnasterna uppgav sig använda hade stöd i litteraturen samt om det var någon skillnad mellan landstingsanställda och privata sjukgymnasters val av behandlingsmetod. Metod: 100 sjukgymnaster inom primärvåden i Dalarnas-, Gävleborgs- och Västmanlands län, 80 landstingsanställda och 20 privatanställda, fick en enkät per e-post. Där frågades de om vilka behandlingsmetoder som användes vid plantar fasciit, både enskilda behandlingar och kombinationsbehandlingar. En jämförelse gjordes mellan landstingsanställdas och privatanställdas val av behandlingsmetoder och de fyra enskilt mest frekvent använda behandlingarna granskades utifrån senaste forskningen. Resultat: 65 sjukgymnaster svarade på enkäten varav 61 av dem behandlade patienter med plantar fasciit. De fyra mest frekvent använda behandlingarna var tejpning, stretch av plantarfascian, råd om inlägg samt råd om byte av skor. De tre förstnämnda behandlingsmetoderna var även de som var vanligast i kombination med varandra och vanligast för både landstingsanställda och privatanställda sjukgymnaster. Det finns visst stöd i litteraturen för dessa tre behandlingsmetoder som smärtlindrande, framförallt på kort sikt. Konklusion: De fyra mest frekvent använda behandlingarna var tejpning, stretch av plantarfascian, råd om inlägg samt råd om byte av skor. Slutsatsen dras utifrån den evidens som för närvarande finns att tejpning, stretch av plantarfascian samt råd om inlägg i dagsläget rekommenderas ingå i behandlingen av plantar fasciit. Ytterligare forskning behövs dock där större studier samt uppföljningsstudier under längre tid görs. Även studier av de vanliga kombinationsbehandlingarna bör göras, för att efterlikna hur de används i den kliniska vardagen.

No description available.

Bakgrund En vanlig orsak till smärta i fötterna är plantar fasciit och som kan enkelt förklaras som överbelastning av plantarfascian. Smärtan är lokaliserad anteriort på calcaneus och smärtan provoceras vid stående och gående. Aktivitetsanpassningar, kortisoninjektioner, stretching och sulor är vanliga behandlingsåtgärder vid plantar fasciit. Plantarfascian tillsammans med muskulatur kontrollerar fotvalvets rörelser och stabilitet. I dagsläget finns det en kunskapslucka kring vilka effekter muskelstärkande träning har på besvär i samband med plantar fasciit.   Syfte Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att undersöka vilka träningseffekter som finns för träning av lokal- och global fotmuskulatur hos personer med plantar fasciit.   Metod Den systematiska litteraturöversikt utfördes genom sökning i databasen Pubmed. Söksträngen utformades utifrån de inklusionskriterier som artiklarna behövde uppfylla. Granskning av artiklar och bedömning av bias utfördes enligt SBU:s formulär ”Bedömning av randomiserade studier”.   Resultat Fem randomiserade kontrollerade studier (RCT) uppfyllde inklusionskriterierna. De inkluderade studierna bestod av studier där en av interventionerna var muskelstärkande träning för fotmuskulatur. De effekter som upptäcktes i studierna var minskad smärta, förbättrad funktion, förändringar av plantarfascian och förändringar i gångmönstret.   Konklusion De fem studier som finns i området visar på en tendens att muskelstärkande träning har en positiv påverkan att lindra besvär i samband med plantar fasciit. I dagsläget behövs betydligt mer forskning för att kunna fylla kunskapsluckan av vilka effekter muskelstärkande träning för fotens muskulatur har på plantar fasciit.