Idag ser vi hur parker i staden ter sig mer som urbana rum. I dessa rum ligger fokus på gångtrafikanter, cyklister, lek och sport. Urbaniseringen leder också till att vi förlorar den ”naturliga” grönskan i staden. Parken har stor potential att fungera som en förlängning av hemmet, för boende i närområdet. När vi bor allt mindre och mitt i staden, kan parken vara en plats där man söker kraft och stillhet. Enligt mig är det inte många parker i stadsdelen Vasastan, som bjuder in till privata sfärer som ger besökaren utrymme för detta. Det finns ett stort folkhälsoproblem i Stockholms stad som är den psykiska ohälsan. Detta innefattar depressionsdiganoser och ångestproblematik. Jag tror att man genom form kan skapa nya rum i parken som ger målgruppen som lider av dessa problem ett utrymme att ta sig tid för kontemplation. Särskilt då forskning tyder på att de gröna områdena i stadenfyller funktioner såsom förbättrad koncentrationsförmåga och sänkta stressnivåer. I mitt examensprojekt undersöker jag en park i Stockholm, i stadsdelen Norrutull som heter Bellevueparken. Där tittar jag på hur man kan arbeta med befintlig struktur och natur, och hur nya tillägg kan utveckla en del av parken till en plats för kontemplation. Detta är relevant då dessa nya rumsligheter, skulle kunna verka för ett bättre psykiskt välmående för individer bosatta mitt i staden. Mitt designförslag innefattar ett undersökande av hur form på dessa platser ofta är robusta och rejäla. Därför utforskar jag vad en tunnare estetik kan göra med känsligheten till objekten och materialen, på offentliga platser. Mitt tillvägagångssätt innefattar alltifrån platsbesök, till scanning av platsens kvalitéer, samt skiss och utforskande på plats i fullskala. Ljus, kontrasterande material, siktlinjer och privat sfär är några av utforskandets fokuspunkter.