Donating to charity is a phenomenon found in cultures and religions worldwide. Studies have examined how to attract donors, get them to engage, and eventually make a donation. But what happens after? The post-donation part of the process is less explored and often lacking in transparency toward the donor; where did the donation go, and how can the donors make sure it reaches the intended beneficiaries? This study investigated how post-donation transparency can enhance the user experience of donating money by identifying the donor’s needs and desires post-donation and fulfilling them in a design proposal. The Double Diamond model of design and its four phases were chosen to achieve this. In the first two phases, Discover and Define, the problem space was explored and defined through a literature study and initial interviews. The interview data was analyzed through the Affinity Diagram method resulting in two ”How might we”-questions. The needs and desires of users were also identified at this stage. A brainstorming session based on the ”How might we”-questions initiated the following, and last phases Develop and Deliver. Prototypes of different levels of fidelity were then created and tested on both users and experts before finally landing in a design proposal. Results showed that the elements added for creating post-donation transparency were appreciated by users and experts alike. A high score from a UMUX-LITE usability test suggested that the prototype was usable, elements in the prototype were pointed out for achieving transparency, and all participants expressed positive feelings after using the prototype. Therefore, the prototype was concluded to have achieved post-donation transparency within the frames of this study. Further studies are recommended as the final prototype was never tested on users. The hope is that more tests would give a better understanding of how user needs and desires could be achieved post-donation. / Att donera till välgörenhet är ett fenomen som hittas i kulturer och religioner över hela världen. Studier har undersökt hur man kan rekrytera donatorer, få dem att engagera sig och så småningom göra en donation. Men vad händer sen? Tiden efter donation är mindre utforskad och saknar ofta transparens gentemotgivaren; vart tog donationen vägen och hur kan givarna ta reda på om pengarna når fram? Denna studie har undersökt hur transparens i processen efter genomförd donation kan förbättra användarupplevelsen av att donera pengar genom att identifiera givares behov och önskemål och uppfylla dem i ett designförslag. Metoden Double Diamond med dess fyra faser valdes för att uppnå detta. I de två första faserna Discover och Define utforskades och definierades problemområdet genom en litteraturstudie och intervjuer. Intervjudatan analyserades med Affinity Diagram-metoden vilket slutligen landade i två ”How might we”-frågor. Användarnas behov och önskemål identifierades också i det här stadiet. En brainstorming-session baserad på ”How might we”-frågorna initierade de två sista faserna Develop och Deliver. Prototyper med olika detaljnivå skapades sedan och testades på både användare och experter innan ett designförslag slutligen kunde tas fram. Resultaten visade att de element som adderats för att skapa transparens efter donation uppskattades av både användare och experter. En hög poäng från ett UMUX-LITE användbarhetstest antydde att prototypen var användbar, element i prototypen pekades ut för att inge en känsla av transparens och alla deltagare uttryckte positiva känslor efter att ha använt prototypen. Därför ansågs prototypen att ha uppnått transparens efter genomförd donation inom ramarna för denna studie. Ytterligare studier bör genomföras då den slutliga prototypen aldrig testades på användare. Förhoppningarna är att fler tester skulle ge en bättre förståelse för hur användarnas behov och önskemål skulle kunna förverkligas i processen efter en genomförd donation.

The post-donation process has long lacked attention, and the majority of users experience little to no personal updates after donating. Studies regarding the subject often tend to focus on attracting donors and keeping them interested in the charity, but rarely does it seem like the researchers study possible solutions for the post-donation process. This thesis aims to do that and investigate how an alternative to the process can be presented. Additionally, the aim is to explore if it is possible for a community feeling to arise when using the prototype and if the sharing aspect affects the perception of being part of a community. The thesis was split up into several different phases based on a human-centered design method called the Double Diamond. In the beginning, a literature study and qualitative interviews were executed to understand the problem area further. These interviews brought forward intriguing aspects, such as that users enjoy seeing others sharing donation information but avoid doing so themselves. The project continued with brainstorming to bring forward ideas. These ideas were then visualized in prototypes, iterated, and tested with the help of users and usability experts. Finally, after four iterations, a concluding design proposal was presented, which envisioned an alternative to a donation process. From the usability tests, users expressed an appreciation for the prototype and that the concept delivered a new aspect to donating. The users also stated that some elements in the prototype conveyed a sense of community. These elements were primarily the ability to participate in donation groups and the comment sections within posts and groups. Regarding the sharing aspect, the users mentioned that if the alternatives to interact and share thoughts with other users were removed, the community feeling would decline. Therefore, it was concluded that sharing affects the perceived sense of a community and that a community feeling can be present in a donation service. A disclaimer is that these conclusions are made within the study and apply to the users participating, and it is not certain that they can be applied to others. / Processen efter en donation har länge saknat uppmärksamhet, och majoriteten av dem som donerar erhåller få till inga personliga uppdateringar efteråt. Studier om ämnet i sig tenderar ofta att fokusera på att fånga nya donatorer och att bibehålla deras intresse av välgörenhetsorganisationen, men sällan verkar det som att forskarna studerar möjliga förbättringar för processen efter en donation. Det här examensarbetet ämnar till att utforska processen och undersöker hur ett alternativ kan presenteras. Dessutom syftar arbetet till att undersöka om det är möjligt för en känsla av gemenskap att uppstå när prototypen används och om en delningsaspekt kommer påverka denna känsla. Projektet delades up i ett flertal olika faser baserat på en metod vid namn Double Diamond som kan nyttjas när det är användaren som befinner sig i fokus. Till en början utfördes en litteraturstudie tillsammans med kvalitativa intervjuer för att skapa en förståelse för ämnet. Dessa intervjuer förde med sig intressanta insikter såsom att användare uppskattar när andra delar donationsinformation på sociala medier, men att de själva drar sig för att utföra samma sak. Arbetet fortsatte med en brainstormingssession med syftet att få fram många olika idéer. Idéerna blev sedan visualiserade i prototyper som itererades och testades med hjälp av användare och användbarhetsexperter. Efter fyra iterationer presenterades ett slutgiltigt designförslag som åskådliggjorde ett alternativ till donationsprocessen. Under testerna uttryckte användarna en uppskattning för prototypen och det nämndes att konceptet levererade en ny synvinkel till en donationstjänst. Användarna yttrade även att ett par av elementen inom prototypen förmedlade en känsla av gemenskap. Dessa element var främst möjligheten att delta i donationsgrupper och kommentarssektionerna inom inlägg och grupper. Angående delningsaspekten så nämnde användarna att om möjligheterna till interaktion med övriga användare försvann så skulle gemenskapskänslan minska. En slutsats blev därmed att delning troligen påverkar gemenskapen och att en känsla av en gemenskap kan uppstå i en donationstjänst. En begränsning kopplad till slutsatserna är däremot att de utgår från studiens deltagare och det kan därmed inte bekräftas att resultaten är representiva för alla användare.