Inledning: En Hälsocentral i Region Gävleborg har sedan februari 2016 bedrivit gruppverksamhet med syfte balansträning för patienter med olika grundsjukdomar.  Träningsgruppen kallas Balansgruppen. Detta är en utvärdering av verksamheten från februari 2016 till oktober 2018. Bakgrund: Balansträning hos äldre kan vara viktig för upplevelsen av säkerhet i vardagen och för att förebygga fall. Träningen bör utmana balansen och kan inkludera gång, funktionella övningar och koordinationsövningar. När balansträning kombineras så att flera sinnen används samtidigt så förbättras balansförmågan mer. Syfte: Syftet var att undersöka patienters balansförmåga före och efter en träningsintervention på 8 veckor (Fas 1) och efter en påföljande hemträningsperiod på 4 månader (Fas 2). Metod: Den svenska versionen av balanstestet Short Physical Balance Battery (SPPB-S) har använts i verksamheten för att utvärdera balansträningen. Berörda patienter och verksamhetschef har godkänt att resultat inhämtats från journalsystemet. Resultat: 56 patienter ingick i utvärderingen. För hela gruppen uppnåddes en förbättring efter Fas 1 från 7,1 till 9,0 poäng på SPPB-S. Hälften, 29 personer, genomförde enbart Fas 1. Resultatet för dessa var vid start 7,1 och vid träningsinterventionens avslut 8,4 poäng. För de 27 personer som kom tillbaka för uppföljande mätning efter hemträning i Fas 2 var medelvärdet vid start 8,9 och vid träningsinterventionens avslut 9,6 poäng. Vid uppföljning efter Fas 2 kvarstod förbättringen på 9,6 poäng. Sammanfattningsvis visar utvärderingen att en träningsintervention på 8 veckor med riktad balansträning ger ett positivt resultat och att resultatet kvarstår efter 4 månader. Klinisk reflektion: Utvärdering av befintlig verksamhet ger en ”bild av verkligheten”, men resultaten kan påverkas av många faktorer.

Introduktion: Balans definieras som förmågan att kontrollera tyngdpunkten i förhållande till understödsytan. Bålen är centrum av de kinetiska kedjorna och har en betydelsefull roll vid utförande och kvalitén på rörelser. Tidigare studier har föreslagit att bålstabilitetsträning har en positiv effekt på dynamisk balans. Nedsatt balans kan ge upphov till skador och rehabilitering av dessa sker ofta kliniskt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan bålstabilitet och dynamisk balans hos unga friska individer. Metod: Studien omfattade 8 försökspersoner. Förfrågan om medverkan sändes till sex klassgrupper med universitetsstudenter på Facebook. Dynamisk balans testades via star excursion balance test och bålstabiliteten testades via core muscle strength and stability test. Resultat: Mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid stående på höger fot och sträckning av vänster fot, fanns ett måttligt positivt samband vid riktning posteriomedialt (r=0.63). Samt ett lågt positivt samband vid riktning posteriolateralt (r=0.35). Ett lågt negativt samband kunde ses vid stående på vänster fot och sträckning av höger fot, i den anteriora riktningen (r=-0.45). Konklusion: Samband kan antydas mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid enstaka sträckriktningar och skiljer sig beroende på stödfot. Större studier behövs för vidare undersökning inom området.

Bakgrund: Befolkningen blir allt äldre och ökad ålder medför funktionsnedsättningar som minskad muskelmassa och balans. Det påverkar gången negativt, men genom att träna funktionellt eller träna upp muskelstyrkan och balansen kan äldres gångförmåga förbättras. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur äldres gångförmåga, self-efficacy och eventuell oro inför att gå påverkas av två olika åttaveckors interventioner med träning inom kommunal verksamhet, samt hur följsamhet till träning påverkas av self-efficacy och eventuell oro. Metod: Studiedesignen är en experimentell design i form av pretest-posttest control group som är en form av RCT. Nitton deltagare ≥65 år rekryterades via konsekutivt urval. Testresultat från TUG, självvald gånghastighet och skattningar på oro och self-efficacy inför att gå samlades in. Resultat: Ingen signifikant skillnad (p>0,05) förekom mellan eller inom grupperna med avseende på testvariablerna. Korrelationsanalyserna visade på ingen, låga och moderata korrelationer, både positiva och negativa men inga signifikanta korrelationer observerades. Slutsats: Resultatet i studien kan inte generaliseras till en större population, men kan vara till grund för ytterligare studier med ett större stickprov som randomiseras utifrån populationen. Ytterligare studier krävs med syfte att undersöka om enbart gångträning är effektivt för att utveckla gångförmågan. / Background:  Since the population is aging the decrease in muscle function and balance impairments leads to increased disable. Which has a negative impact on walking ability, though through functional training, by training muscle strength and balance can enhance walking ability in elderly. Aim: The purpose of the study is to investigate how elderly people walking ability, self-efficacy and any anxiety about going, influenced by two different eight-week interventions within municipal operations, and how adherence to exercise is influenced by self-efficacy and anxiety. Method: The study design is an experimental variant of the pretest-posttest control group design. Nineteen participants’ ≥65 years recruited consecutively through selection. Test results from TUG, self-selected walking speed, and estimates on anxiety and self-efficacy before going was collected. Result: No significant difference (p>0, 05) occurred between or within groups for the test variables. The correlation analysis showed none, low, moderate correlation, both positive and negative but no significant correlations was observed. Conclusion: The results of the study can’t be generalized to a larger population, but can be the basis for further studies with a larger sample to be randomized on the basis of population.  More studies are needed to investigate if only walking exercise is effective for developing the walking ability.