Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem globalt och en ökning av vårdbesök har setts de senaste årtiondena. Studier tyder på att sjuksköterskor känner en osäkerhet och en bristande kunskap i att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa. Det finns få studier som belyser sjuksköterskors uppfattning om att bemöta och bedöma patienter med psykisk ohälsa i ett kvantitativt perspektiv. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar av att bemöta och bedöma patienter med psykisk ohälsa prehospitalt. Metod: Studien genomfördes med kvantitativ design med enkät som insamlingsmetod. 58 sjuksköterskor deltog i studien och alla jobbade inom ambulanssjukvården. Analysmetoderna som användes var Mann-Whitneys U-test och Kruskal Wallis test. Resultat: Studiens resultat visade att respondenterna hade en generellt god uppfattning gällande sitt bemötande av patienter med psykisk ohälsa. Respondenterna svarade i genomsnitt 4 på en 1–5 gradig skala i följande påstående: att kännasig trygg med att etablera kontakt, att vara en aktiv lyssnare, att känna sig bekväm med att ställa frågor om suicidala tankar och planer. Respondenternas uppfattning visade på att tillgängligheten för patientens fortsatta vård inte är tillräcklig, medianvärde 1,5. Respondenter hade otillräckligt med kunskap för att ge egenvårdsråd till patienter med psykisk ohälsa, medianvärde 2. Slutsats: Respondenternas arbete prehospitalt med bedömningar, möjlighet till hänvisningar och transport av patienterna till rätt vårdinstans har visats vara begränsad och otillräcklig. Otillräcklig tillgång till den fortsatta vården kan leda till försämrad möjlighet till adekvat vård för patienter med psykisk ohälsa vilket kan skapa ett onödigt lidande förpatienterna.