<p>Dagens konflikter utspelar sig mestadels i helt eller delvis bebyggd miljö och vikten av en uppdaterad och väl fungerande prickskytteförmåga är därför central. Detta till trots, återfinns stora brister i den svenska prickskytteutbildningen vad avser just den urbana miljön. Denna uppsats syftar till att dels bidra med nya infallsvinklar samt ge ett användbart arbetsunderlag för Försvarsmaktens vidare utveckling i ämnet. Genom att komma på det klara med hur prickskyttar utbildas och används i Sverige idag och jämföra detta med utländska modeller och andra länders goda och sämre erfarenheter, vill jag ge förslag på hur den svenska prickskytteutbildningen skulle kunna utvecklas. För att ge uppdaterad information har jag begränsat min efterforskning genom att mina studier av andra länders prickskytteerfarenheter avser det senaste decenniets förehavanden, snarare än utvalda länders specifika tillvägagångssätt. Jag har även endast studerat, för svensk trupp, etiskt tillämpbara delar av stridsteknik. Tidigare forskning kring ämnet är koncentrerat till <em>lessons learned</em>-dokument, och en av anledningarna till denna uppsats är att dra faktiska slutsatser av sådana och lägga grund för en tillämpbar utveckling. Uppsatsen behandlar förutom ovanstående även en del historia om prickskytten som sådan, beskrivning av problem jag uppmärksammat i den svenska prickskytteutbildningen samt en del om det urbana slagfältet kontra det traditionella. Med detta som grund ger jag i min slutsats förslag på förbättrande förändringar avseende de urbana delarna i den svenska prickskytteutbildningen.</p> / <p>Today's conflicts are mainly taking place in urban environments and the importance of updated and well-functioning sniper ability is central. Despite this, there are significant deficiencies in the Swedish sniper training with regard to the urban environment. This document aims to partly contribute to new approaches and provide a useful working basis for the Swedish armed forces´ further development on the subject. By defining how snipers are trained and used in Sweden today, and compare it with other countries' experiences, I would like to give suggestions on how the Swedish sniper training could be developed. To provide updated information, I have limited my search to studying different countries´ sniper experience from the last decade, rather than a country-specific approach. I have only studied, for Swedish soldiers, ethically applicable parts of the battle techniques. Earlier research on the subject is concentrated on lessons learned documents, and one of the reasons for this essay is to draw real conclusions from them and present a useful structure for future development. The essay also deals with some history about the sniper concept, the description of the problems I highlighted in the Swedish sniper training and part of the urban battlefield versus the traditional. On this basis, I am presenting my conclusion and suggestions for improvement changes for the urban parts in Swedish sniper training.</p>

Dagens konflikter utspelar sig mestadels i helt eller delvis bebyggd miljö och vikten av en uppdaterad och väl fungerande prickskytteförmåga är därför central. Detta till trots, återfinns stora brister i den svenska prickskytteutbildningen vad avser just den urbana miljön. Denna uppsats syftar till att dels bidra med nya infallsvinklar samt ge ett användbart arbetsunderlag för Försvarsmaktens vidare utveckling i ämnet. Genom att komma på det klara med hur prickskyttar utbildas och används i Sverige idag och jämföra detta med utländska modeller och andra länders goda och sämre erfarenheter, vill jag ge förslag på hur den svenska prickskytteutbildningen skulle kunna utvecklas. För att ge uppdaterad information har jag begränsat min efterforskning genom att mina studier av andra länders prickskytteerfarenheter avser det senaste decenniets förehavanden, snarare än utvalda länders specifika tillvägagångssätt. Jag har även endast studerat, för svensk trupp, etiskt tillämpbara delar av stridsteknik. Tidigare forskning kring ämnet är koncentrerat till lessons learned-dokument, och en av anledningarna till denna uppsats är att dra faktiska slutsatser av sådana och lägga grund för en tillämpbar utveckling. Uppsatsen behandlar förutom ovanstående även en del historia om prickskytten som sådan, beskrivning av problem jag uppmärksammat i den svenska prickskytteutbildningen samt en del om det urbana slagfältet kontra det traditionella. Med detta som grund ger jag i min slutsats förslag på förbättrande förändringar avseende de urbana delarna i den svenska prickskytteutbildningen. / Today's conflicts are mainly taking place in urban environments and the importance of updated and well-functioning sniper ability is central. Despite this, there are significant deficiencies in the Swedish sniper training with regard to the urban environment. This document aims to partly contribute to new approaches and provide a useful working basis for the Swedish armed forces´ further development on the subject. By defining how snipers are trained and used in Sweden today, and compare it with other countries' experiences, I would like to give suggestions on how the Swedish sniper training could be developed. To provide updated information, I have limited my search to studying different countries´ sniper experience from the last decade, rather than a country-specific approach. I have only studied, for Swedish soldiers, ethically applicable parts of the battle techniques. Earlier research on the subject is concentrated on lessons learned documents, and one of the reasons for this essay is to draw real conclusions from them and present a useful structure for future development. The essay also deals with some history about the sniper concept, the description of the problems I highlighted in the Swedish sniper training and part of the urban battlefield versus the traditional. On this basis, I am presenting my conclusion and suggestions for improvement changes for the urban parts in Swedish sniper training.

Med fokus på Sveriges insats i Afghanistan som är en asymmetrisk konflikt där konventionella stridskrafter möter en motståndare som består av talibaner och kriminella med medel och metoder som skiljer sig från en reguljär motståndare. Problemet som kan uppstå är att motståndaren gömmer sig bland civila och förmågan till precisionsbekämpning av mål samt informationsinhämtning för att identifiera motståndare från civila blir viktigt. Syftet med uppsatsen är att se hur funktionen nyttjas i Sverige av erfarna truppförare och trupputbildare som har stor erfarenhet av prickskyttefunktionen för att sedan jämföra med insatsen i Afghanistan, FS19, och försöka se möjligheter till utveckling av funktionen vid internationell insats. Metoden kommer vara en jämförande fallstudie av prickskyttefunktionen i Sverige och Afghanistan. Med inriktning mot fyra ämnesområden (psykologisk effekt, risker, funktion och organisation) kommer en enkät att besvaras av chefer från FS19 och Arméns Jägarbataljon. Resultatet från studien är att prickskyttefunktionen nyttjades väldigt sällan på FS19. Den främsta orsaken till att den inte nyttjades var de ökade riskerna detta medförde samt att cheferna på FS19 föredrog att nyttja dem som skarpskyttar. Slutsatserna efter genomförd undersökning är att för att prickskytten skall nyttjas enligt definitionen måste befattning utvecklas i utlandsstyrkan och befattning måste övas, både för att öva prickskytten själv men också för att chef ska få förtroende för skytten och vilken effekt denne kan uppnå. Vidare måste förmågan till Personnel Recovery öka vilket ger cheferna större möjlighet att nyttja funktionen, förutsatt att befattning är övad och anses duglig. / The essay was written by Claes Christensson, during his sixth and final semester atKarlbergMilitaryAcademy. The essay is an exam in the final course at theNationalDefenceCollege basic officers program. Before entering the program, Christensson served fifteen months conscription in Arvidsjaur at the Army Ranger Battalion (ARB). Christensson was a sniper squad leader and is himself also a trained sniper. Today the Swedish Armed Forces (SAF) takes part in different conflicts around the world. This essay focuses on the SAF contribution to the asymmetric conflict currently taking place inAfghanistan. In today’s conflicts where insurgents cannot fight using conventional warfare, other means and methods are instead used. A problem for COIN forces is the fact that insurgents hide among the civilian populace. A sniper can however, with high precision, both destroy enemy personnel or locate and distinguish insurgents from civilians. The purpose of this essay is to determine how snipers are being used by highly experienced officers when training at the ARB. These experiences will then be compared to how snipers are being utilised in the Swedish contribution to ISAF (called FS19) at the Provincial Reconstruction Team (PRT) in Mazar-i-Sharif in northernAfghanistanbetween April and October 2010. The method of this essay will be a comparison between the ARB and FS19. Commanders will be subjected to a questionnaire and answer a number of questions, based upon four subjects. The subjects are psychological effect, risks, function and organisation linked to the sniper concept. The result of this essay shows that snipers were not nearly as often being used during FS19 than during exercises at ARB. The apparent reason for this was the increased risk and that commanders from FS19 preferably used them as sharpshooters. Soldiers with sniper rifles were being used to destroy enemy personnel with high precision and to determine civilians from enemy personnel. The conclusions are that if snipers are to be used in the proper fashion, the dedicated posting needs to be implemented in the SAF contribution to ISAF. Moreover, both snipers and commanders need to train applicably to get the full understanding of the effects a sniper can have and to gain confidence in the sniper as a concept. Furthermore, the Personnel Recovery ability needs to improve so that commanders can utilise the sniper concept in high risk operations.