Denna uppsats undersöker hur Alfred Nobels vilja att tilldela Nobelpriset i litteratur till ”den, som inom litteraturen producerat det utmärktaste i idealisk riktning” har tolkats av Svenska Akademien genom åren. Vidare undersöker uppsatsen om och isåfall hur prismotiveringarna har förändrats genom åren. Därutöver diskuteras varför uppvisat resultat kan vara intressant att belysa inom svenskämnet på gymnasiet. För att erhålla ett resultat har en brukstextanalys genomförts av samtliga 114 prismotiveringar, vilka formulerats av Svenska Akademien mellan åren 1901-2017. Genom brukstextanalys har motiveringarnas ideationella struktur undersökts för att identifiera framstående teman i prismotiveringarna. Resultatet visar en stor variation av framstående teman i Svenska Akademiens prismotiveringar genom åren där de mest framstående är: ”Originalitet”, ”Känslosamhet och förmåga att beröra”, ”Ett författarskap uppburet av Idealitet”, ”Referens till hembygd, landområde och specifika kulturområden”, ”Människan och människovärdet i fokus” och ”Mänskligt lidande och utanförskap”. Vidare visar resultatet att tematiken i prismotiveringarna i stor utsträckning har förändrats under de år då Nobelpriset i litteratur delats ut, samtidigt som en del framstående teman varit återkommande under majoriteten av de årtionden då priset delats ut. Detta innebär att Svenska Akademiens tolkning av Nobels ord har uppnått en hög grad av både stabilitet och variation.