Att lära sig programmera på nybörjarnivå inom ramen för en högskoleutbildning är en process som för vissa studenter tycks helt oproblematisk medan den för andra ter sig smärtsam eller rent av oöverstiglig. Varför är det så och hur kan man hitta ingångar i formandet av programmeringskunskap som öppnar möjligheter för alla som vill lära sig? Med dessa frågeställningar som utgångspunkt har jag tittat på två olika utbildningsprogram vid Blekinge Tekniska Högskola (BTH) - Informationsteknologiprogrammet respektive Medieteknik-programmet. Jag har intervjuat ett urval studenter och lärare från de båda programmen och ställt frågor bl a kring tidigare erfarenheter av datorer och programmering, synen på programmering, upplevda svårigheter med att lära sig programmera och tänkbara orsaker till dessa svårigheter. Resultaten från intervjuerna har reflekterats genom ett antal texter som behandlar föreställningar och förhållningssätt i formandet av programmeringskunskap såväl som mer övergripande frågor kring epistemologiska utgångspunkter i formandet av all slags kunskap, men med fokus på programmeringskunskap. Min metodologi är förankrad i genus-forskningsteorier kring de vetenskapliga kunskapsprocesserna, inom vilka frågor rörande bl a metod- och teoriinnehåll problematiseras. Denna förankring har möjliggjort den kontextuella analys i vilken jag försökt lyfta fram allmängiltiga såväl som specifika tendenser, d v s både faktorer som kan härröras till respektive program jag studerat och faktorer som berör programmeringsundervisning i högskolemiljö generellt. I den avslutande diskussionen har jag lagt särskild vikt vid de frågeställningar som jag uppfattar har den mest signifikanta betydelsen för hur möjligheter kan skapas för att programmeringskunskap ska uppfattas som "tillgänglig" av alla som har intresse av att lära sig programmera. Dessa frågeställningar berör just den övergripande kunskapssyn inom vilken programmeringsundervisning alltför ofta formas; en kunskapssyn som ger uttryck för ett mer eller mindre utpräglat prestationstänkande. Frågeställningar kring vilka konsekvenser en "likriktad" undervisning kan få för olika individer tas också upp och möjligheter till skapandet av mångfald i undervisningen diskuteras liksom lärarnas roll i detta sammanhang. Med detta arbete vill jag bidra till kunskapsunderlag för ett pedagogiskt utvecklingsarbete - till gagn för studenter och lärare såväl som programmeringsämnet i sig.

För att undervisa i programmering i gymnasieskolan behöver läraren vara legitimerad i att undervisa i programmering. Lärare kan certifieras genom att ha ett visst antal högskolepoäng eller om de besitter motsvarande kunskaper och färdigheter. Följaktligen kan lärares kunskaper variera. Skillnaden i varje lärares kunskaper kan också påverka deras syn på vad som anses ha kunskap inom ämnen som om programmering. Därför påverkar det deras utbildning på grund av ändringar efter personliga synpunkter och preferenser. Att lyfta fram programmerings lärares synpunkter och bakomliggande faktorer möjliggör potentiell förbättring för att höja kvaliteten och möjliggöra en likvärdig programmeringsutbildning. För närvarande finns det teorier om vad som kan betraktas som programmerings kunskap. De flesta teorier kan dock anses föråldrade på grund av när de genomfördes och deras tekniska bakgrund. Majoriteten av forskning fokuserar dock på att lära sig programmera, inte på undervisning. Läraren behöver utgå från egen erfarenhet och bakgrund. Det finns en lucka när det gäller vad lärare anser vara den viktigaste aspekten och vad som är möjliga orsaker till sådana synpunkter. Följaktligen uppstod följande forskningsfrågor: • Hur kan programmeringskunskaper kategoriseras ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv? • Vilka aspekter av programmeringskunskap anses vara viktigast enligt programmeringslärare som undervisar i kursen "Programmering 1" eller "Programmering 2" på gymnasiet? • Vilka är de möjliga bakomliggande faktorerna som kan påverka vilka aspekter av programmeringskunskaper som programmeringslärare som undervisar i kursen "Programmering 1" eller "Programmering 2" i gymnasieskolan prioriterar? För att besvara forskningsfrågorna baserades den använda metoden på design av blandade metoder. Den kvalitativa metoden använde en integrerad litteraturöversikt och som ett resultat utvecklades PKM och användes senare för att utveckla den kvantitativa studien. Den kvantitativa metoden bestod av Q-metod och intervjuer med tematisk analys och den kvalitativa metoden användes för att underbygga fynden av den kvantitativa metoden. Från ILR förvärvades fyra typer av kunskap; teoretisk kunskap, praktisk kunskap, abstrakt kunskap och konceptuell kunskap. Det finns ingen konsensus om vilken kunskaps kategori som anses vara viktigast för programmeringskunskaper; bakomliggande faktorer som ingen didaktisk utbildning och självlärd påverkas främst av bakomliggande faktorer. Möjliga väsentliga aspekter är antingen att kombinera alla kunskapsbegrepp eller bara konceptuell kunskap. På grund av bristande konsensus påverkar underliggande faktorer vad som kan anses väsentligt för programmeringskunskaper. På grund av fynden kan möjliga komplikationer uppstå, såsom skillnader i utbildningens kvalitet. Dessutom potentiellt skada och eventuellt skrämma elevernas lärande för vidare studier i programmering. / För att undervisa i programmering i gymnasieskolan behöver läraren vara legitimerad i att undervisa i programmering. Lärare kan certifieras genom att ha ett visst antal högskolepoäng eller om de besitter motsvarande kunskaper och färdigheter. Följaktligen kan lärares kunskaper variera. Skillnaden i varje lärares kunskaper kan också påverka deras syn på vad som anses ha kunskap inom ämnen som om programmering. Därför påverkar det deras utbildning på grund av ändringar efter personliga synpunkter och preferenser. Att lyfta fram programmerings lärares synpunkter och bakomliggande faktorer möjliggör potentiell förbättring för att höja kvaliteten och möjliggöra en likvärdig programmeringsutbildning. För närvarande finns det teorier om vad som kan betraktas som programmerings kunskap. De flesta teorier kan dock anses föråldrade på grund av när de genomfördes och deras tekniska bakgrund. Majoriteten av forskning fokuserar dock på att lära sig programmera, inte på undervisning. Läraren behöver utgå från egen erfarenhet och bakgrund. Det finns en lucka när det gäller vad lärare anser vara den viktigaste aspekten och vad som är möjliga orsaker till sådana synpunkter. Följaktligen uppstod följande forskningsfrågor: • Hur kan programmeringskunskaper kategoriseras ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv? • Vilka aspekter av programmeringskunskap anses vara viktigast enligt programmeringslärare som undervisar i kursen "Programmering 1" eller "Programmering 2" på gymnasiet? • Vilka är de möjliga bakomliggande faktorerna som kan påverka vilka aspekter av programmeringskunskaper som programmeringslärare som undervisar i kursen "Programmering 1" eller "Programmering 2" i gymnasieskolan prioriterar? För att besvara forskningsfrågorna baserades den använda metoden på design av blandade metoder. Den kvalitativa metoden använde en integrerad litteraturöversikt och som ett resultat utvecklades PKM och användes senare för att utveckla den kvantitativa studien. Den kvantitativa metoden bestod av Q-metod och intervjuer med tematisk analys och den kvalitativa metoden användes för att underbygga fynden av den kvantitativa metoden.Från ILR förvärvades fyra typer av kunskap; teoretisk kunskap, praktisk kunskap, abstrakt kunskap och konceptuell kunskap. Det finns ingen konsensus om vilken kunskaps kategori som anses vara viktigast för programmeringskunskaper; bakomliggande faktorer som ingen didaktisk utbildning och självlärd påverkas främst av bakomliggande faktorer. Möjliga väsentliga aspekter är antingen att kombinera alla kunskapsbegrepp eller bara konceptuell kunskap. På grund av bristande konsensus påverkar underliggande faktorer vad som kan anses väsentligt för programmeringskunskaper. På grund av fynden kan möjliga komplikationer uppstå, såsom skillnader i utbildningens kvalitet. Dessutom potentiellt skada och eventuellt skrämma elevernas lärande för vidare studier i programmering.