<p>Cirka 50 procent alla dödsfall i Sverige beror på hjärt- och kärlsjukdomar. 40 procent av alla kvinnor drabbas någon gång av frakturer på grund av osteoporos. Många av våra vanligaste sjukdomar är idag indirekt påverkade av vårt levnadssätt. Välfärds-sjukdomarna kostar idag samhället oerhört mycket pengar och det är dags att öka resurserna för det preventiva arbetet. Att leva ett aktivt liv med hälsosamma kostvanor kan vara avgörande för vårt framtida hälsotillstånd.</p><p> Studiens syfte var att undersöka hur medelålders kvinnors hälsa kan påverkas av promenader. I studien deltog tolv kvinnor runt 60 år.</p><p> Försökspersonernas syreupptagningsförmåga uppskattades genom Åstrands cykeltest och deras blodtryck mättes enligt WHO: s rekommendationer. I en enkät dokumenterades försökspersonernas upplevda hälsa, såsom upplevd sömn, kostvanor, stress och allmäntillstånd. Under sex veckor utförde försökspersonerna promenader 3 gånger i veckan i 30 minuter. </p><p> Resultaten visar en viss förbättring i den uppskattade syreupptagningsförmågan och det uppmätta blodtrycket. Efter utförandet av promenaderna uppgav flera av försöks-personerna en positiv förändring av deras upplevda hälsa.</p>

Cirka 50 procent alla dödsfall i Sverige beror på hjärt- och kärlsjukdomar. 40 procent av alla kvinnor drabbas någon gång av frakturer på grund av osteoporos. Många av våra vanligaste sjukdomar är idag indirekt påverkade av vårt levnadssätt. Välfärds-sjukdomarna kostar idag samhället oerhört mycket pengar och det är dags att öka resurserna för det preventiva arbetet. Att leva ett aktivt liv med hälsosamma kostvanor kan vara avgörande för vårt framtida hälsotillstånd. Studiens syfte var att undersöka hur medelålders kvinnors hälsa kan påverkas av promenader. I studien deltog tolv kvinnor runt 60 år. Försökspersonernas syreupptagningsförmåga uppskattades genom Åstrands cykeltest och deras blodtryck mättes enligt WHO: s rekommendationer. I en enkät dokumenterades försökspersonernas upplevda hälsa, såsom upplevd sömn, kostvanor, stress och allmäntillstånd. Under sex veckor utförde försökspersonerna promenader 3 gånger i veckan i 30 minuter. Resultaten visar en viss förbättring i den uppskattade syreupptagningsförmågan och det uppmätta blodtrycket. Efter utförandet av promenaderna uppgav flera av försöks-personerna en positiv förändring av deras upplevda hälsa.

Sammanfattning Trots ett växande antal evidensbaserad forskning rörande fysisk aktivitet och naturvistelse som depressionslindring saknas det studier som gjorts på dessa två i kombination. Syftet är att göra en pilotstudie som undersöker om regelbundna promenader i skogsmiljö kan påverka depressionsgraden hos personer med depression. Frågeställningar: Kan promenader i skogen två gånger i veckan under fem veckor sänka depressionsnivån hos personer med depression? Vilken är den akuta effekten på sinnesstämningen av en 1,5 - 2 timmar lång skogspromenad hos personer med depression? Hur uppfattar personer med depression som gått två stycken 1,5 – 2 timmar skogspromenader i veckan i fem veckor att det påverkat deras psykiska hälsa? Metod En interventionsstudie med en försöksgrupp utfördes under våren 2013. Åtta deltagare med depressionssymtom gick ut på promenad i naturmiljö två gånger i veckan i fem veckor. Promenadernas längd var 1,5-2 timmar. Data samlades in före, under och efter interventionen. Depressionsnivån mättes med enkäten Beck Depression Inventory Second Edition(BDI II). I anslutning till varje promenad användes en enkät som utvärderade sinnesstämningen före och efter promenaden. En hälsoenkät som bl.a. dokumenterade upplevelsen av studien användes innan och efter interventionen. Resultat Medianen av BDI II poäng sjönk med 12 poäng (range: 0-63) under interventionen (P25%-75%: 8,5, 17, P&lt;0.001). Även depressionsgraden sjönk signifikant (P&lt;0.001). Sju av åtta deltagare skattade lägre depressionsnivå efter interventionen. Studien visade att det fanns en signifikant(p&lt;0.001) positiv akut effekt på sinnesstämningen efter naturpromenaderna. Svaren från hälsoenkäten efter interventionen visade att deltagarna upplevde att skogspromenaderna påverkat deras psykiska hälsa positivt. Slutsats Det är möjligt att skogspromenader kan bidra till sänkning av depressionsnivån hos personer med depression och påverka den psykiska hälsan positivt. Det finns även en akut positiv effekt på sinnesstämningen efter en skogspromenad. Detta var en liten studie utan kontrollgrupp vilket gör det svårt att uttala sig om vilka specifika faktorer som bidrog till sänkningen av depressionsnivån.  Nyckelord: depression, fysisk aktivitet, skog, natur, promenader, psykisk hälsa

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns skillnader inom biståndsbedömningen i Stockholm stad när det gäller promenader. De centrala begreppen som används är promenader, ansvar, helhetssyn, och behov. I bakgrunden beskrivs biståndsbedömningens historia, hur myndighetsutövningen går tillväga teoretiskt och ute på fältet. Det är biståndbedömning av promenader som denna uppsats kommer att fokusera sig på. Metod delen består av en vinjettstudie som har skickats via e- mail och brev till sjutton stadsdelar inom Stockholm stad. Det är biståndsbedömare inom äldreomsorgen som efter accepterande skriftligen besvarat på frågan; ”Hur bedömer du promenader i din stadsdel”?</p><p>Med hjälp av empirisk datainsamling och bakgrund riktar det till att utveckla en verklighetsförankrad studie som bevisar hur bedömningar av en social insats bedöms och hur myndighetsutövningen tillämpas i femton av Stockholms stadsdelar. En kategorisering har gjorts av data och delats upp i fyra frågeställningar som har vidare utvecklats till en tabell för att läsaren ska kunna ha en översikt över bedömningarna men även för att se vilka skillnader som uppkommer inom området. Resultatet och analysen av bedömningarna presenteras med citat ur bedömningarna som informanterna har beskrivit. Studien avslutas med en diskussions del som knyter an hela studien. Det som har framkommit i studien är att trots att biståndsbedömarna följer socialtjänstlagen och samma riktlinjer uppstår skillnader när det gäller hemtjänstinsatsen, promenader.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns skillnader inom biståndsbedömningen i Stockholm stad när det gäller promenader. De centrala begreppen som används är promenader, ansvar, helhetssyn, och behov. I bakgrunden beskrivs biståndsbedömningens historia, hur myndighetsutövningen går tillväga teoretiskt och ute på fältet. Det är biståndbedömning av promenader som denna uppsats kommer att fokusera sig på. Metod delen består av en vinjettstudie som har skickats via e- mail och brev till sjutton stadsdelar inom Stockholm stad. Det är biståndsbedömare inom äldreomsorgen som efter accepterande skriftligen besvarat på frågan; ”Hur bedömer du promenader i din stadsdel”? Med hjälp av empirisk datainsamling och bakgrund riktar det till att utveckla en verklighetsförankrad studie som bevisar hur bedömningar av en social insats bedöms och hur myndighetsutövningen tillämpas i femton av Stockholms stadsdelar. En kategorisering har gjorts av data och delats upp i fyra frågeställningar som har vidare utvecklats till en tabell för att läsaren ska kunna ha en översikt över bedömningarna men även för att se vilka skillnader som uppkommer inom området. Resultatet och analysen av bedömningarna presenteras med citat ur bedömningarna som informanterna har beskrivit. Studien avslutas med en diskussions del som knyter an hela studien. Det som har framkommit i studien är att trots att biståndsbedömarna följer socialtjänstlagen och samma riktlinjer uppstår skillnader när det gäller hemtjänstinsatsen, promenader.

Introduktion: Fall är den vanligaste inläggningsorsaken på sjukhus i Sverige. Faktorer som kan påverka att en människa faller är bl.a gångförmågan, balansförmågan samt fallrädslan.Syfte: Syftet med studien är att undersöka promenaders effekt på gång- och balansförmågan samt på fallrädsla hos personer över 65 år med hemtjänst.  Metod: Tjugo deltagare block-randomiserades till två grupper, tio deltagare per grupp. Medelåldern var 77 ± 8 år. Interventionsgruppen promenerade tre gånger i veckan, en gång med hemtjänst och två gånger med fysioterapeut. Kontrollgruppen promenerade en gång i veckan tillsammans med hemtjänsten. Interventionsperioden varade sex veckor. Mätningar av testen 6 minuters gångtest (6MWT), One Leg Stance (OLS) och Falls Efficacy Scale- International (svenska) (FES-I(s)) utfördes före och efter interventionsperioden. För att analysera skillnad mellan grupperna i interventionseffekt användes ANCOVA med uppföljningsvärdet som beroendevariabel. Det utfördes två analyser per variabel, i den ena var enbart baslinjevärdet kovariat och i den andra även kön och ålder.  Resultat: Interventionsgruppen förbättrade gångförmågan med i genomsnitt 35 meter medan kontrollgruppen försämrade sin gångförmåga med 3 meter (p=0,029 resp. p=0,019). Balansen förbättrades med i genomsnitt 2 sekunder i interventionsgruppen och 1 sekund i kontrollgruppen (p=0,528 resp. p=0,510). Fallrädslan minskade med i genomsnitt 6 poäng i interventionsgruppen och 2 poäng i kontrollgruppen (p=0,064 resp. p=0,054).  Slutsats: Att öka antalet promenader under sex veckor har effekt på gångförmågan, men inte på balans eller fallrädsla, bland äldre personer med hemtjänst. Resultaten indikerar på vikten av att inkludera fler promenadinsatser för äldre personer med hemtjänst som en åtgärd i kommuners fallpreventiva arbete. / Introduction: Accidental falls are the most common reason for hospital admissions in Sweden. Factors influencing fall risk include gait ability, balance and fear of falling. Aims: This study aims to examine the effect of walking on gait ability, balance and fear of falling, in home care recipients over 65 years .  Methods: Twenty participants, age 77 ± 8 years, were block-randomized into two groups. The intervention group walked three times a week and the control group once a week. The intervention lasted six weeks. Before and after the intervention the 6-minute walk test (6MWT), One Leg Stance (OLS), and Falls Efficacy Scale-International (Swedish) (FES- I(s)) were conducted. Intervention effect between groups was analyzed using ANCOVA with the follow-up value as the dependent variable. Two analyzes were conducted for each variable: one included the baseline as covariate, the other included gender and age as additional covariates.  Results: The intervention group improved their walking ability with an average of 35 meters, the control group decreased by 3 meters (p=0,029, p=0,019). Balance improved with an average of 2 seconds in the intervention group, 1 second in the control group (p=0,528, p=0,510). Fear of falling decreased with an average of 6 points in the intervention group, 2 points in the control group (p=0,064, p=0,054).  Conclusion: Increasing walks during six weeks improves gait ability but not balance or fear of falling in elderly home care recipients. The results emphasize the need for more walking interventions in fall prevention strategies for the elderly in municipal home care.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka faktorer som påverkar hur förvärvsarbetande människor i Gävle använder sig av bil och aktiv transport när de transporterar sig till destinationer inom staden. Tio personer, fem butiksbiträden och fem lärare, intervjuades angående deras transportvanor och resonemang kring valet av transportsätt.Resultatet visade att aktiv transport var det vanligaste transportsättet till arbete, träning och butiker i centrum medan bilen var det vanligaste transportsättet till mataffären och destinationer på längre avstånd från hemmet. Avståndet till destinationen, tiden det tar att transportera sig, transport av eventuella varor, bekvämlighet, intresse av motion och rekreation, årstid, väder samt synen på ekonomi och miljö var faktorer som påverkade om deltagarna valde att transportera sig med bil eller aktiv transport. Definitionen på de olika faktorerna varierade mellan deltagarna, vilket kan tyda på att det är den personliga uppfattningen om de olika faktorerna som avgör vilket transportsätt som väljs. Det framkom ingen märkbar skillnad i resvanor mellan deltagare med olika utbildning och arbete.</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka faktorer som påverkar hur förvärvsarbetande människor i Gävle använder sig av bil och aktiv transport när de transporterar sig till destinationer inom staden. Tio personer, fem butiksbiträden och fem lärare, intervjuades angående deras transportvanor och resonemang kring valet av transportsätt.Resultatet visade att aktiv transport var det vanligaste transportsättet till arbete, träning och butiker i centrum medan bilen var det vanligaste transportsättet till mataffären och destinationer på längre avstånd från hemmet. Avståndet till destinationen, tiden det tar att transportera sig, transport av eventuella varor, bekvämlighet, intresse av motion och rekreation, årstid, väder samt synen på ekonomi och miljö var faktorer som påverkade om deltagarna valde att transportera sig med bil eller aktiv transport. Definitionen på de olika faktorerna varierade mellan deltagarna, vilket kan tyda på att det är den personliga uppfattningen om de olika faktorerna som avgör vilket transportsätt som väljs. Det framkom ingen märkbar skillnad i resvanor mellan deltagare med olika utbildning och arbete.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka om vardagsmotion i form av promenader är relaterat till lägre självupplevd stress och högre självupplevd sömnkvalitet hos kvinnor och män i åldrarna 18-45.  Metod: I en tvärsnittsstudie deltog 89 kvinnor och män i Sverige. Vid analysarbetet delades deltagarna även in i grupper för att studeras separat, där 44 klassificerades som fysiskt inaktiva och 45 som fysiskt aktiva. Den digitala enkäten innehöll två frågor om fysisk aktivitet och vardagsmotion, 10 frågor om självupplevd stress och åtta frågor om självupplevd sömnkvalitet. Resultat: Inget signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd stress hos samtliga deltagare (p =,389). Hos de fysiskt inaktiva individerna fanns ett signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd stress (p =,033). Inget signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd stress hos de fysiskt aktiva individerna (p=,320). Resultatet visade på att vardagsmotion i form av promenader är relaterat till lägre självupplevd stress hos fysiskt inaktiva individer. Ett signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd sömnkvalitet sågs hos samtliga deltagare (p =,045). Det fanns ett signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd sömnkvalitet hos de fysiskt inaktiva individerna. (p = ,033). Inget signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd sömnkvalitet hos de fysiskt aktiva individerna (p =,440). Resultatet visar på att vardagsmotion i form av promenader är relaterat till högre självupplevd sömnkvalitet hos samtliga deltagare samt hos fysiskt inaktiva individer. Slutsats: Med bakgrund i studiens resultat kan vardagsmotion i form av promenader vara en aktivitet som genererar lägre självupplevd stress och högre självupplevd sömnkvalitet. Fysiskt inaktiva individer skulle eventuellt kunna få en större hälsovinst av promenader än fysiskt aktiva individer. Promenader som lättillgänglig och enkel aktivitet skulle trots studieresultaten kunna vara en betydande del i vardagen för gemene man, då det kan bidra till en upplevelse av lägre stress och högre sömnkvalitet. / Aim: The purpose with the study was to investigate if everyday exercise aimed at walking is related to lower self-perceived stress and higher self-perceived quality of sleep in women and men aged 18-45.  Method: In a cross-sectional study 89 women and men in Sweden participated. In the analysis work the participants were also divided into groups to be studied separately, of which 44 was classified as physically inactive and 45 as physically active. The digital questionnaire contained two questions about physical activity and everyday exercise aimed at walking, 10 questions about self-perceived stress and eight questions about self-perceived sleep quality.  Results: No significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived stress in all participants (p =,389) In the physically inactive participants, there was a significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived stress (p =,033). No significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived stress in the physically active participants (p = ,320). The result shows that everyday exercise aimed at walking is related to lower self-perceived stress among the physically inactive individuals. A significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived sleep quality was seen in all participants (p =,045). A significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived quality of sleep among the physically inactive participants (p =,033). No significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived sleep quality in the physically active participants (p =,440). The result shows that everyday exercise aimed at walking is related to higher self-perceived sleep quality among all participants and also among the physically inactive individuals.  Conclusion: Based on the results of the study everyday exercise aimed walking can be an activity that generates lower self-perceived stress and higher self-perceived quality of sleep. Physically inactive individuals could possibly get a greater health benefit from walking than physically active individuals. Walking as an easily accessible and simple activity could, despite the study results, be a considerable part of everyday life for the average person, as it can contribute to an experience of lower stress and higher quality of sleep