Psykisk ohälsa bland barn har ökat i Sverige, men vad psykisk ohälsa är kan ses beroende av vilken bild av psykisk ohälsa som är rådande i en speciell kontext. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares berättelser om psykisk ohälsa bland barn. De frågeställningar som används är följande: På vilka sätt synliggörs psykisk ohälsa bland barn som en social konstruktion? Hur positionerar förskollärare individer som subjekt i diskursen om psykisk ohälsa? Vilka föreställningar blir synliga i diskursen om psykisk ohälsa bland barn? För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra förskollärare där det empiriska materialet sedan har analyserats med hjälp av diskursanalys.Denna studie använder sig av ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket innebär att verkligheten produceras och reproduceras i sociala sammanhang genom språket där begreppen diskurs och positionering av subjekt är centrala för denna studie.Resultaten visar att psykisk ohälsa bland barn är en social konstruktion som sker i förhandling mellan olika aktörer i förskolan där kvantitet av aktörer och kompetens bland aktörerna är faktorer som avgör hur fenomenet definieras. Genom nodalpunkterna ”kvantitet”, ”kontext”, ”handling” och ”teori” blir denna diskurs synligt och avgör hur psykisk ohälsa bland barn förstås. Verksamheten i förskolan konstrueras olika då förskollärarna uttrycker olika föreställningar gällande att psykisk ohälsa är ett avvikande från ett normaltillstånd, orsaker till psykisk ohälsa samt kompetens om psykisk ohälsa. Förskollärarna positioneras ibland i samma grupp som barn med psykisk ohälsa, men barn med psykisk ohälsa positioneras oftast åtskilt från informanterna samt från det generella barnet. Detta trots att informanterna utger sig för att tala för barn med psykisk ohälsa.