Det vanligaste sättet att organisera filantropisk verksamhet i Sverige är genom stiftelser. Enligt stiftelselagen räknas stiftelser som juridiska personer, och är därför generellt sett skyldiga att betala inkomstskatt. De kan dock på olika sätt bliskattebefriade om de bedriver en verksamhet som främjar ett kvalificerat allmännyttigt ändamål. Just stiftelsers ändamål är därför intressant ur skatterättslig synpunkt.  Syftet med studien är att beskriva och fastställa gällande rätt i 7 kap. IL avseende hur stiftelser som främjar det allmännyttiga ändamålet Omsorg om barn och ungdom ska inkomstbeskattas, samt vilka rekvisit som ska vara uppfyllda för att ändamålet ska anses främjat. Därtill följer att redogöra för hur stiftelser som bedriver sådan allmännyttig verksamhet i specifikt fastigheter i enlighet med 7 kap. 21 § IL ska inkomstbeskattas på den inkomst som följer av verksamheten i fastigheten, och därmed även fastställa vilken skatte- och avgiftsplikt som gäller för fastigheten enligt 3 kap. 4 § FTL. Studien har genomförts med hjälp av en rättsdogmatisk metod vilket traditionellt sett betyder att man fastställer gällande rätt. De allmänt accepterade rättskällorna har studerats i enlighet med rättskälleläran. Kravet för att det allmännyttiga ändamålet ska vara uppfyllt är att det måste handla om specifikt omsorg, och inte endast någon typ av barn- och ungdomsverksamhet.Stiftelser som inom ramarna för ändamålskravet främjar det kvalificerade allmännyttiga ändamålet omsorg om barn och ungdom, och även uppfyller kraven i verksamhetskravet och fullföljdskravet enligt 7 kap. 4-6 §§ IL, kan om de till övervägande del använder en viss fastighet i verksamheten bli undantagna från skatte- och avgiftsplikt på fastigheten i form av vanlig fastighetstaxering enligt 3 kap. 4 § FTL, och därmed även bli undantagna från skattskyldighet på den inkomst som kommer från fastigheten enligt 7 kap. 21 § IL.