Den här uppsatsen undersöker Py Sörmans roman Aloë utifrån begreppet derealisering. Derealisering, menar uppsatsförfattaren, utgör en medvetenhet om problem gällande representationen av realitet som är central för postmodernismen. Denna medvetenhet aktualiserar frågeställningar gällande förhållandet mellan narrativitet och realitet, frågeställningar som är närvarande i den moderna och postmoderna romanen. Aloës ämne och narrativitet, argumenterar uppsatsen, belyser dessa frågeställningar. Uppsatsförfattaren strävar efter att bevisa detta genom att analysera romanen med hjälp av begrepp från narrativ teori. Den avslutande utvärderingen av undersökningen (slutdiskussionen) finner inte att derealisering är Aloës allra mest centrala ämne, men finner att derealisering är en närvarande frågeställning, är bestämmande för romanens representation och är en inneboende del av romanens struktur. / This essay uses the term derealization to investigate Py Sörman’s novel Aloë. Derealization, the author of this essay claims, consists of an awareness of problems regarding the representation of reality that are central to postmodernism. This awareness gives rise to questions regarding the relationship between narrativity and reality, questions that are present in the modern and postmodern novel. Aloë’s subject and narrativity, the essay argues, highlights these questions. The essay aims to prove this by analysing the novel using concepts from narrative theory. The concluding evaluation of this investigation finds that derealization is not Aloë’s most central subject or theme, but finds that questions regarding derealization are present, that they affect the novel’s representation, and that they form an integral part of the novel’s structure.