No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Syftet med min uppsats är att utreda om EU:s reglering, som är avsedd att motverka effekterna av intressekonflikter inom kreditvärderingsinstitut, uppfyller sitt syfte. Kreditvärderingsinstituten är privatägda organisationer som avger oberoende yttranden om kreditkvaliteten hos en enhet, en skuld, finansiell förpliktelse eller hos ett finansiellt instrument. Kreditvärderingsinstitutens handlande anses ha varit en av orsakerna till att finanskrisen 2007-2008 blev världsomfattande. I och med finanskrisen blev det uppmärksammat att kreditvärderingsinstituten vidtagit handlingar som grundades i intressekonflikter och felaktigheter och de blev hårt kritiserade. Sedan finanskrisen har därför omfattande reglering för att motverka just intressekonflikter inom kreditvärderingsinstitut införts i EU-rätten, dessförinnan var kreditvärderingsinstituten i princip oreglerade inom EU. Regleringen inom EU har under kort tid tagit form av en förordning och två ändringsförordningar. Jag redogör också i uppsatsen för hur USA har valt att reglera för att motverka intressekonflikter inom kreditvärderingsinstitut. En jämförelse mellan dessa två rättsordningar har visat att de till stora delar överensstämmer med varandra, dock med undantag att EU-rätten tenderar sträcka sig lite längre än den amerikanska rätten gör. Det  min jämförelse och undersökning resulterat i är en slutsats om att intressekonflikter som uppstår på grund av stora abonnenters inflytande och betalningsmodellen ”emittenten  betalar” inte är till fullo regulatoriskt motverkade i EU-rätten. Detta till skillnad från övriga intressekonflikter på såväl institut- som analytikernivå, vars effekter jag anser motverkas på ett bra sätt genom de regler som finns idag. Denna undersökning har också resulterat i att  jag uppmärksammat tre olika regler som kan få en betydande negativ effekt. Dessa är  reglerna om extern rotation, intern rotation och förbudet att ta en arbetsposition hos en  värderad enhet inom sex månader. Samtliga tre regler återfinns endast i EU-rätten och har ingen motsvarighet i amerikansk rätt. Dessa tre regler anser jag kan få betydande negativa effekter bl.a. för kreditbetygens kvalitet.

No description available.

No description available.

Uppsatsen behandlar IVO:s tillsyn av socialnämnder i individ- och omsorgsärenden. Uppsatsen belyser de problemområden som uppstår då en tillsynsmyndighet har att förhålla sig till en ramlag. Varje kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver enligt 2 kap. 1 § st. 1 socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). Enligt 1 kap. 1 § st. 2 regeringsformen (1974:152) (RF)  förverkligas det svenska folkstyret genom bland annat kommunal självstyrelse. Enligt 14 kap. 2 § RF sköter kommunerna de lokala och regionala angelägenheterna på den kommunala självstyrelsens grund. Kommunerna har rätt till självbestämmande inom sitt område och eftersom dessa områden bestäms i lag är det riksdagen som slutligen sätter gränserna för det kommunala självstyret. Kommunerna är tämligen fria i utformningen av socialtjänsten i och med socialtjänstlagens ramlagskonstruktion. Tanken är att socialtjänstlagen ska tjäna som ram för det sociala arbetet och lagstiftningen ger uttryck för att ett helhetsperspektiv ska få genomslag i handläggningen. IVO ska enligt 13 kap. 2 § SoL granska att den verksamhet som står under socialtjänsten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. IVO:s tillsynsverksamhet blir begränsad på så vis att myndigheten inte kan detaljstyra kommunerna mer än vad lagen tillåter utifrån ramlagskonstruktionen. Sanktioner möjliggör en effektiv tillsyn. I uppsatsen beskrivs och problematiseras de sanktionsmöjligheter som IVO har att tillgå. Analysen sker både utifrån en praktisk och teoretisk utgångspunkt. I uppsatsen analyseras de nio beslut om förelägganden i individ- och familjeomsorgsärenden som IVO har fattat sedan myndighetens tillkomst den 1 juni 2013. Gränser för tillsynen utreds utifrån rättsstatliga analysverktyg. Analysen tar främst sikte på hur IVO:s tillsyn bidrar till rättssäkerhet för enskild inom socialtjänstens verksamhet.