Bakgrund: Det finns tre grundprinciper för strålskydd; berättigande, optimering och dosgränser. Utifrån detta ska röntgenundersökningarna balansera kraven på tillräcklig bildkvalitet för diagnostiseringsbara bilder och minimal patientstråldos. De dosbegrepp som används för att uppskatta stråldosen är bland annat; Dos-Area-produkt är produkten av dosen i luft och arean på strålfältet i samma position, enheten är graykvadratcentimeter (Gycm2), används vid konventionell röntgen och genomlysning. Dos-Längd-Produkten används vid datortomografi med enheten milliGraycentimeter (mGycm). Diagnostisk referensnivå (DRN) bestäms av Strålsäkerhetsmyndigheten utifrån 75%-percentilvärdet för uppmätta stråldoser för vuxna. Röntgenklinikerna ska anpassa metoderna så att de inte överskrider DRN. DRN för barnröntgen saknas. Syfte: Att undersöka vilka stråldoser barn fick vid röntgenundersökningar i Sverige och utifrån detta ge förslag till DRN för barn. Metod: Sju röntgenkliniker vid universitetssjukhus valdes och ett slumpmässigt urval av sju mindre röntgenkliniker utfördes. En pilotstudie genomfördes och utifrån denna valdes tio röntgenundersökningarna till enkäten. Resultat: För de flesta röntgenundersökningar ökar stråldosen med åldern och varierar inte nämnvärt mellan röntgenklinikerna. Röntgenundersökningarna som avviker från detta var; datortomografi hjärna utan kontrastmedel där stråldoserna varierar mellan 104-665 mGycm för barn i åldersgruppen noll till ett år. Konventionell röntgen av höftleden varierar stråldoserna mellan 4,0-15,8 dGycm2 för barn i åldersgruppen elva till 14 år. Genomlysningsundersökningen miktonsurethrocystografi varierade stråldoserna mellan 0,98-65 dGycm2 för barn i åldersgruppen sex till 14 år. Samtliga av dessa tre röntgenundersökningars högsta stråldosvärde ligger över det förslagna DRN. Konklusion: Stråldoserna vid röntgenundersökningarna varierar mellan röntgenklinikerna och ökar vanligtvis med åldern. Förslag på DRN presenteras men fler sammanställningar av stråldoser krävs eftersom underlaget i vissa fall är begränsat.

Inledning: Patienter med covid-19 har en ökad risk att drabbas av lungemboli. Symtomen som patienter med covid-19 har liknar många gånger symtom på lungemboli. Förhöjda D-dimer-värden ökar misstanken om lungemboli. Detta är dock svårt att tolka eftersom patienter med covid-19 kan ha förhöjda D-dimervärden på grund av infektionen. För att misstänka lungemboli behövs ett positivt utslag på D-dimer och beaktande av symtom och för att påvisa lungemboli behöver patienter genomgå en undersökning med datortomografi (DT). Syfte: Beskriva symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som genomgår en datortomografiundersökning med frågeställningen lungemboli. Genom syftet utformades frågeställningen: Ses någon skillnad i symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som får diagnosen lungemboli och de som inte får diagnosen lungemboli? Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturöversikt och innefattar elva vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultat: Ingen signifikant skillnad kunde ses i symtom, fysiska mätvärden, ålder och kön hos patienter med covid-19 som diagnostiserades med lungemboli jämfört med de som inte diagnostiserades med lungemboli, men däremot sågs en signifikant skillnad i D-dimernivåerna. Alla patienter med covid-19 hade förhöjda D-dimernivåer, och de patienterna med lungemboli hade högre värden. Slutsats: Det gick inte att urskilja något D-dimergränsvärde som med säkerhet kan utesluta lungemboli hos patienter med covid-19. Symtom och fysiska mätvärden hos patienter med covid-19 som drabbats eller inte drabbats av lungemboli är lika varandra. Förhöjda D-dimer- nivåer hos patienter med covid-19 är vanligt. Detta gör att många patienter med covid-19 remitteras till DT med frågeställningen lungemboli. Röntgensjuksköterskan ska kunna avgöra om en undersökning är berättigad för att en patient inte ska bli utsatt av en onödig stråldos, vilket är komplicerat i detta fall.

Inledning: Lungemboli (LE) är den tredje vanligaste dödsorsaken bland hjärt- och kärlsjukdomar. Den dominerande strategin för kliniskt diagnostikstöd vid misstanke om LE är Wells kriterier och det senaste årtiondet har datortomografisk pulmonell angiografi (CTPA) varit den bilddiagnostiska guldstandarden. Dubbel energi (DE) CTPA kan göra det möjligt att urskilja patologi och använda datauppsättningar för att konstruera jodkartor som kan nyttjas i diagnostiken. Syfte: Granska bildkvalitet, stråldos och diagnostisk noggrannhet vid DE CTPA jämfört med enkel energi (SE) CTPA vid diagnostisering av LE. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt och behandlar tolv vetenskapliga artiklar av kvantitativ retrospektiv- och prospektiv metod. Resultat: DE ger en hög bildkvalitet som är likvärdig eller bättre än SE. Det finns ingen signifikant skillnad mellan DE och SE gällande den diagnostiska noggrannheten men i kombination med jodkartor och monokromatiska bilder från DE kan det detekteras LE som inte syns med SE. DE kan ge både högre och lägre stråldos jämfört med SE. Slutsats: CTPA med DE ger en hög bildkvalitet som är jämförbar eller bättre än SE. Den diagnostiska noggrannheten ökar med jodkartor och monokromatiska bilder. Beroende på metod och modell av DT varierar stråldosen mellan DE och SE.

Introduktion: Datortomografi är en effektiv och snabb undersökningsmetod och skapar en detaljrik bild. Antal datortomografi undersökningar ökar varje år och relativt högstråldoser som kan bli skadligt är oroväckande. Det finns metoder som kan sänka och/eller förebygga joniserande strålning. Artificiell intelligens kan uppfylla uppgifter som kräver mänsklig intelligens. I dagsläget pågår forskningar gällande stråldosreduktion med hjälp av artificiell intelligens. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om det är möjligt att reducera stråldosen med hjälp av AI vid DT-undersökningar. Metod: Studiens metod är en litteraturstudie. Efter en litteratursökning i Pubmed, Cinahl och Web of science valdes 13 artiklar. Artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet baserades på analys av 13 vetenskapliga artiklar. I analysen av artiklarna framkom två kategorier: Patientförberedelser (innan undersökningen) och Bildbehandling (efter undersökningen). Bildbehandling består av två under kategorier: Fantom- och patientstudier. Enligt resultaten visade automatisk patientplacering (AP) mer noggrann patient placering än manuell patientplacering (MP) och AP reducerade stråldosen redan innan undersökningen genom rätt val av vertikal placering och scanlängd. Djupinlärning bildrekonstruktion algoritmen (DLIR) reducerade stråldosen cirka 72% och gav jämförbart bildkvalitet till standarddosbilder. Slutsatser: Stråldosen kunde reduceras både genom att använda AI vid patientplacering och med hjälp av olika rekonstruktionstekniker efter att bilderna har tagits. I dagsläget finns det begränsat antal studier utförda inom området och det behövs vidare studier.