Bakgrund: Det finns tre grundprinciper för strålskydd; berättigande, optimering och dosgränser. Utifrån detta ska röntgenundersökningarna balansera kraven på tillräcklig bildkvalitet för diagnostiseringsbara bilder och minimal patientstråldos. De dosbegrepp som används för att uppskatta stråldosen är bland annat; Dos-Area-produkt är produkten av dosen i luft och arean på strålfältet i samma position, enheten är graykvadratcentimeter (Gycm2), används vid konventionell röntgen och genomlysning. Dos-Längd-Produkten används vid datortomografi med enheten milliGraycentimeter (mGycm). Diagnostisk referensnivå (DRN) bestäms av Strålsäkerhetsmyndigheten utifrån 75%-percentilvärdet för uppmätta stråldoser för vuxna. Röntgenklinikerna ska anpassa metoderna så att de inte överskrider DRN. DRN för barnröntgen saknas. Syfte: Att undersöka vilka stråldoser barn fick vid röntgenundersökningar i Sverige och utifrån detta ge förslag till DRN för barn. Metod: Sju röntgenkliniker vid universitetssjukhus valdes och ett slumpmässigt urval av sju mindre röntgenkliniker utfördes. En pilotstudie genomfördes och utifrån denna valdes tio röntgenundersökningarna till enkäten. Resultat: För de flesta röntgenundersökningar ökar stråldosen med åldern och varierar inte nämnvärt mellan röntgenklinikerna. Röntgenundersökningarna som avviker från detta var; datortomografi hjärna utan kontrastmedel där stråldoserna varierar mellan 104-665 mGycm för barn i åldersgruppen noll till ett år. Konventionell röntgen av höftleden varierar stråldoserna mellan 4,0-15,8 dGycm2 för barn i åldersgruppen elva till 14 år. Genomlysningsundersökningen miktonsurethrocystografi varierade stråldoserna mellan 0,98-65 dGycm2 för barn i åldersgruppen sex till 14 år. Samtliga av dessa tre röntgenundersökningars högsta stråldosvärde ligger över det förslagna DRN. Konklusion: Stråldoserna vid röntgenundersökningarna varierar mellan röntgenklinikerna och ökar vanligtvis med åldern. Förslag på DRN presenteras men fler sammanställningar av stråldoser krävs eftersom underlaget i vissa fall är begränsat.

<p>Idag väljer allt fler män att utbilda sig till röntgensjuksköterska. Därmed har också intima vårdhandlingar mellan manlig röntgensjuksköterska och kvinnlig patient i samband med radiologiska undersökningar blivit vanligare. Syftet med denna intervjustudie var att undersöka manliga röntgensjuksköterskors upplevelser av att undersöka kvinnliga patienter vid intima radiologiska undersökningar. Studien grundas på fem semistrukturerade intervjuer som resulterade i tre övergripande kategorier. Härvid har innebörden av intimitet riktats mot radiologisk verksamhet. Vidare har faktorer som inverkar på vårdmötet både hos röntgensjuksköterskan och hos patienten belysts. Slutligen framkom att röntgensjuksköterskorna använde sig av diverse strategier för att underlätta vårdrelationen vid intima radiologiska undersökningar. Således visar denna studie på att svårigheter kan uppkomma vid intima vårdsituationer. Enligt författarnas vetskap är denna studie den första som undersöker intimitet på radiologisk verksamhet. Denna kartläggning är följaktligen angelägen då intima vårdmoment riskerar att upplevas som generande eller påträngande och därmed äventyra en god vård.</p>

Idag väljer allt fler män att utbilda sig till röntgensjuksköterska. Därmed har också intima vårdhandlingar mellan manlig röntgensjuksköterska och kvinnlig patient i samband med radiologiska undersökningar blivit vanligare. Syftet med denna intervjustudie var att undersöka manliga röntgensjuksköterskors upplevelser av att undersöka kvinnliga patienter vid intima radiologiska undersökningar. Studien grundas på fem semistrukturerade intervjuer som resulterade i tre övergripande kategorier. Härvid har innebörden av intimitet riktats mot radiologisk verksamhet. Vidare har faktorer som inverkar på vårdmötet både hos röntgensjuksköterskan och hos patienten belysts. Slutligen framkom att röntgensjuksköterskorna använde sig av diverse strategier för att underlätta vårdrelationen vid intima radiologiska undersökningar. Således visar denna studie på att svårigheter kan uppkomma vid intima vårdsituationer. Enligt författarnas vetskap är denna studie den första som undersöker intimitet på radiologisk verksamhet. Denna kartläggning är följaktligen angelägen då intima vårdmoment riskerar att upplevas som generande eller påträngande och därmed äventyra en god vård.

Bakgrund: Röntgensjuksköterskan måste på kort tid bilda en förståelse för patienten och dennes behov för att kunna tillämpa ett gott omhändertagande. Det finns många delar inom omhändertagandet som måste appliceras för att kunna säkerställa en patientsäker vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa röntgensjuksköterskans erfarenheter av omhändertagande av patient i samband med röntgenundersökning.   Metod: En litteraturstudie innehållande nio kvalitativa studier. Sökningarna genomfördes i Pubmed, Cinahl och Scopus.  Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sex underkategorier. Kategorierna bestod av: Medvetenhet om ansvaret, Känna krav på att vara och Hantera utmaningar. Konklusion: Hur röntgensjuksköterskan kommunicerar med patienten har en stor betydelse för hur mottaglig patienten blir mot den information som delges. Att ta sig tid att läsa av individen och dennes behov kan bidra till ett bättre omhändertagande. En tydligare beskrivning inom området som kan ge en vägledning vid olika patientmöten skulle kunna vara en tillgång för nyutexaminerade.  Nyckelord: erfarenheter, radiografi, röntgenundersökning, omhändertagande, röntgensjuksköterska / Background: The radiographer must in a short time form an understanding of the patient and his or her needs in order to be able to apply good care. There are many parts of care that must be applied to be able to ensure patient-safe care. Aim: The purpose of the literature study was to illuminate the radiographers’ experiences of the care of patients in connection with an diagnostic imaging examination. Method: A literature study containing nine qualitative studies. The searches were conducted in Pubmed, Cinahl and Scopus. Result: The analysis resulted in three categories and six subcategories. The categories consisted of: Awareness of responsibility, Feel the need to be effective and Handle challenges. Conclusion: How the radiographer communicates with the patient is of great importance for how receptive the patient becomes to the information provided. Taking the time to read the individual and his needs can contribute to better care. A clearer description in the area that can provide guidance at various patient meetings could be an asset for recent graduates. Keywords: experience, radiography, diagnostic imaging examination, caring for, radiographer