<p>Bakgrund: Tidigare forskning visar att röntgensjuksköterskor som gör patienterna delaktiga genom att tillhandahålla information gör det möjligt för patienterna att förstå och själv ta aktiv roll i sin undersökning vilket leder till mindre oro. Med kunskaper och erfarenheter kunde röntgensjuksköterskorna stödja patienterna i samband med undersökningen vilket skapade förtroende och säkerställde trygg atmosfär. Dock kunde sjuksköterskorna även visa brist på känslomässigt engagemang samt bristande förmåga att kommunicera när de var upptagen med praktiska arbetsuppgifter.</p><p>Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av det korta mötet inom vården, med tanken att finna överförbarhet till möte med en röntgensjuksköterska.</p><p>Metod: Litteraturstudie med en kvalitativ ansats och med en kvalitativ innehållsanalys. Studien inkluderade tio vetenskapliga artiklar, som beskriver möten med vården på röntgen, akut- och operationsavdelning.</p><p>Resultat: Resultatet speglar patienternas upplevelser av korta möten, med tonvikten lagd på möten med röntgensjuksköterskor. I resultatet kan referens till källmaterial och dess kontext, såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning, utläsas. Dataanalysen resulterade tre huvudkategorier: <em>att bli bekräftad</em>, <em>att uppleva</em> <em>trygghet</em> och <em>att känna</em> <em>maktlöshet</em>. I kategorierna finns totalt sju subkategorier inkluderade. Patienterna kände sig respekterade och bekräftade som individer när sjuksköterskan lyssnade på dem samt tog deras klagomål och önskemål på allvar. Patienterna upplevde trygghet när sjuksköterskan uttryckte intresse och gav dem relevant information. Patienterna upplevde däremot maktlöshet när det var svårt att få kontakt med sjuksköterskan samt göra sina åsikter hörda.</p><p>Slutsats: Studiens resultat visar att patienternas upplevelser av korta möten med röntgensjuksköterskor är allmängiltiga i den bemärkelsen att de kan sägas gälla för verksamheter såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning. Dock är det viktigt att poängtera att varje möte med en patient är unikt, vilket innebär att varje patient ska bemötas på ett sätt som skapar förutsättningar för ett välbefinnande.</p>

Bakgrund: Barn som kommer till den radiologiska avdelningen kan uppleva oro i den högteknologiska miljön. Barn med autismspektrumtillstånd kan uppleva mer oro i dessa miljöer då diagnosen innebär nedsatta förmågor gällande social- och språklig kommunikation, föreställningsförmåga samt flexibilitet. För en optimal undersökning ställer det krav på att röntgensjuksköterskan kan ge ett bemötande som minskar oro. Metod/Syfte: Arbetet utformades som en litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt för att besvara syftet hur röntgensjuksköterskan kan bemöta barn med autismspektrumtillstånd för att minska oro i samband med undersökning på den radiologiska avdelningen. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades i resultatet: vårdmiljö, vårdpersonalens roll samt föräldrarnas roll. För att minska oro hos barnet kan röntgensjuksköterskan anpassa vårdmiljön och genom förberedelser skapa en känd miljö. Röntgensjuksköterskan kan även ha ett förhållningssätt där kommunikation anpassas till barnet och ett samarbete med föräldrarna skapas.   Slutsats: Röntgensjuksköterskan har ansvar att anpassa sitt bemötande och kan genom att tillämpa strategier minska oro hos barnet med autismspektrumtillstånd vid radiologiska undersökningar.