Preludium och fuga i diss-moll skrevs 1936 av organisten, läraren och tonsättaren Otto Olsson. Han var en av de sista representanterna för den svenska romantiken och efter hans död gick den speltraditionen nästan helt förlorad. Idag har organister återgått till att spela den tidens orgelmusik på ett mer autentiskt sätt, men dagens tongivande organister, som växte upp och utbildades under den strömning som kom att kallas orgelrörelsens dagar, är naturligtvis påverkade av den traditionen. I mitt arbete har jag med hjälp av inspelningar, en analys av stycket och studium av skrifter om Olsson, hans omgivning och hans musik försökt komma hans spelstil nära. Jag har också analyserat och diskuterat de registreringstekniska val en organist har att göra vid framförande av stycket. / <p>Otto Olsson: Preludium och fuga i diss-moll op. 56</p><p>Marco Enrico Bossi: Scherzo i g-moll op. 49:2</p><p>Oskar Lindberg: I denna ljuva sommartid op. posth</p><p>Louis Vierne: Carillion de Westminster op. 54:6</p>