Den här uppsatsen har tagit sin utgångspunkt i forskning som pekar på att det finns en klyfta mellan de gymnasieelever som identifierar sig som religiösa respektive ickereligiösa. Religionskunskapsämnet (GY11) skulle kunna vara en brobyggare dem emellan. För att förenkla ett möte begrundade uppsatsen om den religiösa terminologin skapade hinder och om det hade kunnat avhjälpas med ett abstraktare språk. I uppsatsen översattes åskådningar och religioner till kunskapssystem, vilka definierades som socialt konstruerade. För att åskådliggöra den inverkan kunskapssystemen har på hur världen kategoriseras, användes begreppet politisk ontologi. Begreppet användes för att analysera religionskunskapsämnet i GY11. Därefter visades hur politisk ontologi kunde användas didaktiskt i undervisningen med hjälp av ontic. Det skulle kunna vara ett sätt att påvisa att lärarna och eleverna befunne sig i en metafysik som influerade hur deras verklighetsbild konstruerats. Genom att se verkligheten som en social konstruktion, resonerade uppsatsen, fick eleverna verktyg att kunna analysera hur en religiös respektive en ickereligiös åskådning inverkade på hur världen kategoriserades, samt skulle kunna ställa frågor om dess möjlighetsbetingelser vore uttömda. / This thesis has started with the premiss shown in research which point to a gap between pupils in the Swedish upper secondary school who identify themselves as either religious or non-religious. Religious education (GY11) could be the link between them. This thesis assumed that an abstract terminology could have facilitated the meeting between the two groups. Therefore religious and non-religious worldviews were translated into systems of knowledge, which were socially constructed. The concept of political ontology was used to visualize how systems of knowledge were categorizing the world. The concept was used to analyse RE described in GY11. Thenceforth it was shown how political ontology could be used didactically in a classroom context through the concept of ontic, whereby the teacher could demonstrate that the pupils were in a metaphysical realm which influenced how they accepted a reality which was endogenously objective. By seeing the reality as socially constructed, assumed the thesis, could the pupils receive tools to be able to analyse how either a religious or a non-religious worldview affected how the world were categorised, and to be able to ask questions if the conditions of possibility were exhausted.

Elever tenderar ha en negativ inställning till religionskunskapsämnet. Det övergripande syftet är att identifiera faktorer hos elever på högstadiet som skulle kunna öka intresset för religion som kunskapsämne. Frågeställningar som ställs är; Vilken inställning har elever till religionskunskapsämnet i skolan? Vad uppfattar elever som intressant samt ointressant med religionsämnet? Vad enligt eleverna skulle motivera dem själva till en positivare attityd till religionsämnet? Hur vill eleverna förändra religionskunskapsämnet för att göra det mer intressant och motiverande? Uppsatsen lutar sig mot en premiss att elever har en negativ inställning till religionskunskapsämnet. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med tretton nionde klass elever och utifrån motivationsteori, synnerhet medbestämmandeteorin analyseras detta. Resultatet visar att eleverna vill och behöver få påverka undervisningssättet och sättet de undervisas på. Analysen visar att eleverna motiveras av en inre motivation till största del och den uppnås när eleverna känner ett intresse för det de gör och att aktiviteten blir viktigare än beröm eller andra yttre incitament. Inre motivation ökas genom anpassning av innehåll, mer valmöjligheter för eleverna samt ett ökat elevinitiativ. Läraren har en stor roll i att detta genomförs.

Syftet med detta arbete är att undersöka lärares syn på begreppen identitet och livsfrågor kopplat till religionskunskapsämnet. Frågeställningarna som arbetet grundar sig på är ”hur ser lärare att religionskunskapsämnet kan vara ett identitetsutvecklande ämne?” samt ”på vilket sätt kan lärare stimulera elever att reflektera över livsfrågor och identitet?”.Den teori som valts till detta arbete är pragmatismen. Enligt denna teori lär elever av och med varandra, något som diskuteras genom detta arbete. Samarbete och diskussioner är metoder som har analyserats. Arbetet är uppdelat efter intervjufrågorna och kommer att behandla religion och livsfrågor som ett tema, identitet som ett tema och metoder i klassrummet som ett tema. Tidigare forskning kring hur arbetet ser ut i klassrummet är gjort av Anna-Karin Frisk (2016) och Tove Nicolaisen (2015). Frisks (2016) studie grundade sig på hur elever relaterade ritualer med centrala tankegångar inom olika religioner. Nicolaisens (2015) studie fokuserade på hur religionsundervisning kan möta barns olika identitetskrav i den norska grundskolan. Detta arbete grundar sig på kvalitativa intervjuer som har gjorts med lärare som är verksamma på mellanstadiet i Lund och Malmö. Frågorna som ställes var inriktade mot lärares syn på identitet och livsfrågor kopplat till religionskunskapsämnet. Lärarnas definitioner av begreppen och metoder i klassrummet är vad som har fokuserats på genom arbetet. Resultatet av denna studie visar att identitetsutveckling och livsfrågor kan vara svåra begrepp att undervisa om. De intervjuade lärarna är dock överens om att arbetet med identitetsutveckling och livsfrågor bör ske ämnesintegrerat och genomsyra hela undervisningen. De är även överens om att diskussioner och samtal är bra metoder att använda i klassrummet.