Detta projekt genomfördes på uppdrag av Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas, som en mindre del av en större forskningssammanställning om de hydrologiska effekterna av anlagda och restaurerade våtmarker. Syftet med studien var i första hand att se om det gick att karaktärisera svenska våtmarker anlagda eller restaurerade för hydrologiska syften utifrån fem utvalda faktorer; jordart, marktäcke, topografiskt läge i avrinningsområdet, placering i förhållande till tätort och typ av åtgärd. Studien tittade också på om det fanns data för att undersöka våtmarkers effekt på hydrologin, och i sådana fall om några effekter kunde ses. I ett tidigt skede av projektet skapades en databas i vilken det samlades information om våtmarker anlagda, restaurerade eller planerade för hydrologiska syften. Informationen erhölls från länsstyrelser, kommuner och Naturvårdsverket. Den slutgiltiga databasen innehöll totalt 51 våtmarker med fakta såsom koordinater, areor, anläggningsår och beskrivning av åtgärder. Denna databas tillsammans med kartlager från SGU, Lantmäteriet och SMHI var grunden för de faktoranalyser som gjordes i ArcMap. Resultaten från karaktäriseringen visade att våtmarkerna till stor del var lokaliserade vid underliggande jordarter såsom lera-silt, morän och torv. Vidare förekom våtmarkerna vanligen på områden av åkermark, men även i ganska stor utsträckning på andra marktäcken, såsom skog eller öppen mark. Från analysen av läge i avrinningsområdet konstaterades det att våtmarkerna generellt sett topografiskt låg i lägre terräng i delavrinningsområdet. Våtmarkernas placering i förhållande till tätorter visade på att över hälften av våtmarkerna som analyserades låg inom 2 km från närmaste tätort. I de fall det gick att undersöka förhållandet noggrannare visade det sig att de flesta våtmarkerna låg uppströms tätorten i fråga. För den hydrologiska analysen hittades data för att kunna analysera våtmarkers effekter på vattenflöden och grundvattennivåer i ett fåtal delavrinningsområden. Två anlagda våtmarker med respektive delavrinningsområde ansågs lämpliga för att studera effekten på vattenflöden och tre områden med våtmarker ansågs lämpliga för att undersöka grundvattennivåer. Vad gäller vattenföringen sågs ingen tydlig effekt på flödena som skulle kunna ha orsakats av de anlagda våtmarkerna. Resultatet för grundvattennivåer visade en sänkning av nivåerna sedan våtmarkerna anlades, men en något mindre sänkning i områdena med våtmarker jämfört med referensområdena utan våtmark. Mycket osäkerhet råder dock kring om den mindre sänkningen faktiskt hade med våtmarkerna att göra.