The world is facing a major climate threat where carbon dioxide emissions are in focus. At the same time, society requires new buildings and developed infrastructure. Concrete is one of the most common building materials and 30 billion tonnes are produced annually, which corresponds to about 6 percent of the world's carbon dioxide emissions. The majority of carbon dioxide emissions occur during cement production. Sweden's long-term climate goal is that by 2045 there will be no net emissions to the atmosphere. To achieve this, a major change is required in the concrete and cement industry. Carbon dioxide emissions can be reduced by reducing the amount of cement in concrete and replacing the reduced amount with a supplement. Materials with pozzolanic properties have been shown to work well as binders in concrete. Pozzolan materials contain a high content of silica which reacts well with calcium hydroxide in cement. Oat and rice husk ash that is burned under the right conditions has shown good pozzolanic properties. The purpose of this thesis is to optimize a concrete recipe that will result in reduced carbon dioxide emissions by reducing the amount of cement. The reduced amount of cement is replaced with rice husk ash. The report is based on laboratory work where concrete recipes are mixed, measured for density, tested for set and spread measurements and cast into cubes for later tensile strength testing. The results from the laboratories showed that rice husk ash as a binder in concrete provides high early compressive strength, high density through particle compaction and becomes self-compacting without stone separation. One conclusion that can be drawn is that rice husk ash as a supplement to cement can reduce the amount of carbon dioxide emissions by 54 percent. / Världen står inför ett stort klimathot där koldioxidutsläppen står i fokus. Samtidigt är samhället i behov av nya bostäder och utvecklad infrastruktur. Betong är ett av de vanligaste byggnadsmaterialen och det produceras årligen 30 miljarder ton, vilket motsvarar cirka 6 procent av världens koldioxidutsläpp. Majoriteten av koldioxidutsläppen sker vid cementtillverkningen. Sveriges långsiktiga klimatmål är att år 2045 inte ha några nettoutsläpp till atmosfären. För att uppnå detta krävs en stor förändring i betong- och cementindustrin. Koldioxidutsläppen kan minskas genom att reducera mängden cement i betongen och ersätta den reducerade mängden med ett supplement. Material med puzzolana egenskaper har visat sig fungera bra som bindemedel i betong. Puzzolana material innehåller en hög halt av kiseldioxid som reagerar bra med kalciumhydroxid i cement. Havre- och risskalaska som bränns under rätt process har uppvisat bra puzzolana egenskaper. Syftet med det här examensarbetet är att optimera ett betongrecept som ska resultera i minskade koldioxidutsläpp genom att reducera mängden cement. Den reducerade mängden cement ersätts med risskalaska. Rapporten bygger på laborationer där betongrecept blandas, mäts för densitet, testas för sätt- och utbredningsmått samt gjuts i kuber för senare tyckhållfasthetsprover. Resultatet från laborationerna visade att risskalaska som bindemedel i betong ger hög tidig tryckhållfasthet, hög densitet genom partikelpackning samt blir självkompakterande utan att stenseparation sker. En slutsats som kan dras är att risskalaska som supplement till cement kan reducera mängden koldioxidutsläpp med 54 procent.

Global cement production is continuously increasing from 1990 till 2050 and growing particularly rapidly in developing countries, where it represents a crucial element for infrastructure development and industrialisation. Every tonne of ordinary Portland cement (OPC) produced releases, on average, about 800 kg of CO2 into the atmosphere, or, in total, the overall production of cement represents roughly 7% of all man-made carbon emissions. The present paper aims to deepen the re-use of agricultural solid waste materials as partial replacement of OPC, which can positively contribute to the sustainability of the concrete industry because of their availability and environmental friendliness. In particular, rice-husk ash (RHA) and oat-husk ash (OHA), burned under the right conditions, can have a high reactive silica content, representing very potential pozzolans. The mechanical and physical characteristics of both materials are investigated to evaluate the influence on concrete properties. Subsequently, using the environmental product declarations (EPDs) of the material used, a comparative environmental impact analysis between RHA concrete and ordinary concrete having the same resistance class, is presented. It is concluded that the use of RHA as supplementary cementitious material can serve a viable and sustainable partial replacement to OPC for the reduction of CO2 emissions and global warming potential. / Den globala cementproduktionen ökar från 1990 till 2050 och växer särskilt snabbt i utvecklingsländer, där den utgör en viktig del för infrastrukturutveckling och industrialisering. Varje ton vanligt portlandcement (OPC) släpper i genomsnitt ut cirka 800 kg koldioxid i atmosfären, och, totalt, representerar den totala cementproduktionen ungefär 7% av alla koldioxidutsläpp från mänsklig verksamhet. Det här examensarbetet syftar till att fördjupa kunskapen om och därmed i förlängningen återanvändningen av fasta avfallsmaterial från jordbruket som delvis ersättning av OPC, vilket kan bidra till hållbarheten i betongindustrin på grund av deras tillgänglighet och miljövänlighet. I synnerhet kan risskalaska (RHA) och havreskalaska (OHA), som bränns under rätt process, ha en hög reaktiv kiseldioxidhalt, vilket representerar mycket potentiella puzzolaner. De mekaniska och fysiska egenskaperna hos båda materialen har undersökts för att utvärdera deras inverkan på betongegenskaper. Därefter presenteras en jämförande miljökonsekvensanalys mellan RHA-betong och OPC-betong med samma motståndsklass med användning av miljövarudeklaration (EPD) för det använda materialet. Man drar slutsatsen att användningen av RHA som alternativt bindemedel (SCM) till OPC kan hjälpa till att minska koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningspotentialen.