Trots att levnadsförhållandena generellt sett ökar i hela världen växer skillnaderna i Sverige snabbare än i något annat OECD land. Världshälsoorganisationen WHO skriver i sin rapport Closing the gap in one generation att detta inte minst yttrar sig i ojämlikheten i hälsa. Hållbarhetsaspekterna har därför sedan länge kommit att inkludera sociala, ekonomiska och ekologiska värden, där alla tre är förutsättningar för varandra. WHO menar att ett relevant mått på social hållbarhet är ojämlikheten i hälsa. För att minska denna krävs därför förändringar inom samhällets alla sektorer. Inom stadsplanering är arbetet med medborgardeltagande ett verktyg för att öka den sociala hållbarheten. Detta har Malmö stad arbetat med i projektet Fokus Rosengård och i synnerhet dess delprojekt Rosens röda matta som är en aktivitetsyta i Rosengård. Denna yta har utformats av 13 unga kvinnor i samarbete med landskapsarkitekten på gatukontoret. Anledningen till att endast unga kvinnor involverades var för att projektledarna tidigt lärde sig att spontanidrottsplatserna i Sverige till 80% domineras av killar. Dialogerna som hållits har inkluderat olika nivåer av delaktighet och makt. De allra första dialogerna och workshops som involverade många invånare fungerade konsulterande. När platsen designades var det dock högre nivåer av makt som identifierades hos de 13 unga kvinnorna eftersom de hade stort inflytande över den fysiska utformningen. Från intervjuer av de olika projektledarna för Fokus Rosengård framgår en nöjdhet över resultatet eftersom syftet att öka attraktiviteten uppnåtts då det genererat ökade investeringar i området. Den största framgångsfaktorn som lyfts i samtliga intervjuer är dock de 13 unga kvinnorna vars engagemang för påverkan fortsatt även efter projektets slut. Endast en av de intervjuade vet hur platsen används idag och i hur stor utsträckning, men nöjdheten över projektet och stoltheten över de unga kvinnorna är stor ändå. Av intervjuer med huvudansvariga för Fokus Rosengård och slutrapporter där projektet utvärderats framgår att medborgardeltagande varit en viktig del för det sociala hållbarhetsarbetet, framförallt för hur det utvecklat de delaktiga unga kvinnorna. Därför diskuteras det i slutet på uppsatsen om inte dialoger hållits för dialogens skull och huruvida problematiskt eller inte det är med medborgardeltagande oavsett vilken nivå av makt och inflytande som ges. Det har inte varit möjligt att dra större slutsatser om den sociala hållbarheten ökat eller minskat av projektet Rosens röda matta. Däremot görs det tydligt av insamlat material att projektet varit en del av större förändringsarbeten i Rosengård som syftar till att förtäta och bygga om. En fråga kan vara om medborgardialoger hållits för att ge stort inflytande i mindre viktiga frågor och därmed hålla invånarna nöjda inför framtida större förändringar, där en av konsekvenserna kan vara gentrifiering av Rosengård