Bakgrund: Personcentrerad vård är inte bara vård med hög kvalitet, den möter även patientens specifika behov på lika villkor och skyddar patientens rättigheter. Patienter med sänkt vakenhet är en utsatt patientgrupp med bristande autonomi och hög mortalitet. Tidigare forskning visar att det varit svårt att implementera personcentrerad vård på akutmottagningen.   Syfte: Syftet är att studera förekomsten av faktorer grundade i personcentrerad vård hos patienter med sänkt vakenhet på en akutmottagning. Syftet är också att sammanställa den befintliga forskningen på personcentrerad vård på akutmottagning.    Metod: Den design som valdes var en prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats och observation som datainsamlingsmetod, nio observationer genomfördes. Litteraturen kring personcentrerad vård på akutmottagning är granskad utifrån innehållsanalys.    Resultat: Patienter med sänkt vakenhet informerades och involverades i sin vård framförallt de första 20 respektive 19 minuterna efter ankomst till akutmottagningen. Vårdpersonalen pratar om annat ovanför patientens huvud när det kommer till annat arbete, privat eller för patienten nedvärderande. I sex av nio observationer engagerades närstående i patientens vård. Litteraturen ger en gemensam bild av att information och kommunikation  är det centrala för att patienter ska känna trygghet och tillit samt för att skapa en god relation  till vårdpersonalen.  Slutsats: Personal som vårdar patienter med sänkt vakenhet arbetar utifrån personcentrerat förhållningssätt när de informerar och gör patienten delaktig i sin vård. Det förekommer dock nedvärderande händelser som kan påverka relationen mellan patient och vårdpersonal. När personalen utgår från personcentrerad vård kan patienten göras delaktig och därmed tillgodoses en anpassad och god vård för den enskilda individen. / Introduction: Person-centered care (PCC) is not just high-quality care, it also meets the patient's specific needs on equal terms and protects the patient's rights. Patients with reduced alertness are a vulnerable group with a lack of autonomy and high mortality. Previous research shows that it has been difficult to implement PCC at the emergency department, (ED).   Aim: The purpose is to study the prevalence of factors based on PCC in patients with reduced alertness in the ED. The aim is also to review existing research on PCC in the ED.   Methods: The design was a prospective cross-sectional study with quantitative design and observation as data collection. A literature review on PCC was conducted and analyzed with content analysis.    Results: Patients with reduced alertness were informed and involved in their care, especially the first 20 and 19 minutes after arrival at the ED. However, there were times when the practitioners talked about something else above the patient's head that could be perceived as degrading to the patient.  In six of nine observations, relatives were involved in the patient's care. The literature provides a common view that information and communication are central to the patient's feeling of safety and trust, and to build a good relationship with practitioners.    Conclusion: Patients with reduced alertness are being cared for according to a person-centered approach when being informed and engaged in their own care. However, numerous factors exist that work against patients receiving fully satisfying care from a PCC perspective. When practitioners work with a PCC perspective, patients can be more involved in their own care which could result in a better care being provided for the individual patient.