This study has several objectives: (1) To explore the underlying factors behind male youth criminality; (2) what intervention measures and preventive work organizations and authorities use, and finally, (3) how well these measures are linked to evidence. The study has used a qualitative approach and semi-structured interviews have been conducted. The sample consists of individuals who have worked for at least one year with youth criminality. The results showed several different underlying factors that lead to criminality, the most prevalent factors that were addressed were association, family, socio-economic status (SES), money and status. The most recurring intervention measures that were raised were conversations in various forms such as discussion groups; coaching; MI; contact persons; but also forms of education such as lectures were brought up as a type of intervention. The main takeaway point of the study is that the interventions currently used are linked to established evidence, but also that the interviewed respondents agreed that socio-economic status plays a major factor in youth criminality. What we have also reached the conclusion is that it is not only the social or individual aspects that influence whether individuals initiate a criminal career, but that the these interact with each other. / Syftet med detta arbete är att: (1) undersöka bakomliggande faktorer till varför unga män blir brottsbenägna, (2) vilka interventionsinsatser och förebyggande arbete som organisationer och myndigheter använder och (3) hur väl länkade de är till evidens. Studien har använt sig utav en kvalitativ ansats och det har genomförts semistrukturerade intervjuer. Urvalet består av individer som arbetat i minst ett år med frågan om ungdomskriminalitet. Resultatet pekar på flera olika bakomliggande faktorer som leder till brottsbenägenhet, de mest återkommande faktorerna som tog upp var umgänge, familj, socioekonomisk ställning (SES), pengar och status. De mest återkommande interventionsinsatserna som togs upp var samtal i olika former såsom samtalsgrupper, coachning, MI, kontaktperson men även utbildningsformer såsom föreläsningar togs upp som en typ av insats. Slutsatsen av hela arbetet är framförallt att de interventionsinsatser som används är länkade till etablerad evidens, men även att de respondenter som intervjuas instämmer i att den socioekonomiska statusen spelar en stor faktor till ungdomskriminaliteten. Det vi även har kommit fram till är att det inte enbart är de sociala eller individuella aspekterna som påverkar individen till att begå brott, utan dessa aspekter samspelar med varandra.