Luftfart har i takt med en ökad globalisering fått en naturlig roll i samhället. Samtidigt blir de teknologiska och automatiserade system som interagerar med människor och organisationer alltmer komplexa. I det fortsatta arbetet med att hålla en hög säkerhetsnivå inom civil luftfart arbetar tillsynsmyndigheter kontinuerligt med tillståndsprövning, tillsyn och analyser av luftfartens aktörer för att förhindra olyckor. För en fortsatt utveckling av säkerhetsarbetet är det av intresse att klargöra vilka säkerhetsperspektiv som i framtiden kan vara med och definiera säkerhets- och tillsynsarbetet. Teorin kring Safety-II föreslår en förändring i perspektiv på säkerhet från att så lite som möjligt skagå fel, till att fokusera på att så mycket som möjligt ska gå rätt. Safety-II definieras också som förmågan att lyckas under varierande förhållanden. Den här studiens syfte var att belysa möjligheter och utmaningar för en svensk tillsynsmyndighet att arbeta utifrån ett Safety-II-perspektiv vid tillsyn, där studien även ämnade att belysa tillämpbara beståndsdelar i Safety-II vid tillsynsarbete. För att svara på syftet genomfördes en undersökning med kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer med inspektörer vid Transportstyrelsens sjö- och luftfartsavdelning. En avgränsning mot tillsynsverksamheten drogs, där perspektiv från verksamhetsutövare uteslöts. Utmaningar som kunde identifieras med att arbeta utifrån ett Safety-II-perspektiv låg i regelverksstyrning, begreppsoklarhet och resurskrav. Även skillnader i föreskrivet och praktiserat arbete med rättvisekulturella aspekter, tvåvärdiga bedömningar och en byråkratisk tröghet kunde ses som potentiella utmaningar. Identifierbara möjligheter att arbeta utifrån Safety-II innefattade en diskret transformation av Safety-I-perspektivet, ökad dialog med verksamhetsutövare vid tillsyn samt tillgänglig kompetens internt vid myndigheten i tillägg till en positiv attityd hos inspektörer. Beståndsdelar i Safety-II tillämpbara i ett tillsynsarbete identifierades inom Transportstyrelsen i form av befintliga verktyg för fortsatt proaktivitet samt ett uppmärksammande av Resilience. En vid tillsynsmyndigheten intern människa-teknik-organisation-interaktion illustrerades även, samt en följande interaktion mellan tillsynsmyndigheten och den externa verksamhetsutövaren. Med bakgrund i studiens avgränsning, skulle en djupare insikt i problemområdet nås genom fortsatta studier som även inbegriper verksamhetsutövarens perspektiv på tillsyn och Safety-II. / As a result of increased globalization, the aviation sector has become an inherent part of society. At the same time, technological and automated systems that interact with people and organizations are becoming increasingly complex. In order to maintain a high level of safety within the aviation industry, civil aviation authorities together with other agencies continuously work towards developing safety aspects, trying to prevent accidents. It is therefore of interest to determine the safety perspectives which can be applied in the future, defining the work of civil aviation authorities and other regulatory bodies. The Safety-II perspective promotes a change of view regarding the way we look at safety – from focusing on what goes wrong, to what goes right, where Safety-II also is defined as the ability to succeed under varying conditions. The purpose of this study was to investigate possibilities and challenges of applying a Safety-II perspective on the work of a supervisory authority. The study also aimed to pinpoint possible components of Safety-II suitable within the line of work of a supervisory authority. A qualitative approach for the study was chosen in which semi-structured interviews were held with inspectors at the civil aviation authority of Sweden (Transportstyrelsen), providing the data for the research. The challenges identified for a supervisory authority working with a Safety-II perspective underlined regulatory frameworks, the need of concept clarification, resource requirements, differences in work as-imagined and work-as-done, conclusions of a binary nature, bureaucratic inertia and just culture aspects. Meanwhile, the possibilities identified were related to an already incipient shift away from a Safety-I way of thinking, increased dialogue with operators, and available internal competencies at thesupervisory authority. Components of Safety-II appropriate for a supervisory authority to initially work with, were proactive tools and discussions regarding Resilience. The study also highlighted Human-Technology-Organization interactions internally within the supervisory authority, as well as the interactions between the supervisory authority and the operators. Due to the delineation of the study, a deeper insight into the problem area can be achieved through further studies that include Safety-II from a perspective of the operator.