Uppsatsen undersöker och jämför den tematiska och språkliga gestaltningen av den instabila identiteten i Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset och Sami Saids roman Väldigt sällan fin. De frågeställningar som behandlas är: Hur gestaltas den postkoloniala identitetens problematik i de båda romanerna? Hur tematiseras den instabila identiteten? Hur kan språket synliggöra en instabil identitet? För att undersöka den tematiska gestaltningen av det instabila subjektet utgår analysen från postkoloniala teorier vars grund finns i den poststrukturalistiska synen på verkligheten som en konstruktion styrd av makt och språk. Flera postkoloniala teoretiker utgår också från psykoanalytikern Jacques Lacans spegelteori i analysen av hur identiteten skapas i ett postkolonialt sammanhang. I diskussionen av det instabila subjektets språkliga gestaltning utgår uppsatsen från psykoanalytikern och litteraturvetaren Julia Kristevas teori om utanförskap som det poetiska språkets grund samt dess uttryck i vår tids skönlitteratur.