In this thesis, I examine the figure of the “disgusting woman” in contemporary Austrian literature. I begin by developing a theoretical orientation to disgust and the disgusting woman, drawing from works by Winfried Menninghaus, Julia Kristeva, Judith Butler, and Theodor Adorno. Next, I use this theoretical framework to interpret three prominent texts of contemporary Austrian literature: Barbara Frischmuth’s “Otter,” Christoph Ransmayr’s Die letzte Welt, and Elfriede Jelinek’s Die Klavierspielerin. Ultimately, my analysis yields three compelling insights. First, through literary interpretation, disgust can be shown to operate at a cultural level to exclude and oppress women. Second, literary texts can describe and reveal, in a way purely theoretical works cannot, the visceral, embodied effects of disgust on human subjects—and on women in particular. Finally, and more optimistically, many of those cultural practices which exclude and oppress women might be transformed through critical engagement with the phenomenon of disgust. / 10000-01-01

No description available.

<p>Gränsland is a poetry collection by the poet Eva Sjödin. One distinct theme among others in Gränsland is repulsion and attraction, disgust and fascination in interaction. There is also a direction inwards and towards something. This essay is an attempt to analyse this theme. I will apply Julia Kristevas theory on abjection, a theory that explains these contradictory feelings and movements of the subject. The first part of the analysis is about how abjection is expressed through the ego in situations concerning eating, sickness and hunger and the colour red. The last part shows how the text itself expresses abjection, and becomes abject, through its explicitness and repetitive form.</p>

Gränsland is a poetry collection by the poet Eva Sjödin. One distinct theme among others in Gränsland is repulsion and attraction, disgust and fascination in interaction. There is also a direction inwards and towards something. This essay is an attempt to analyse this theme. I will apply Julia Kristevas theory on abjection, a theory that explains these contradictory feelings and movements of the subject. The first part of the analysis is about how abjection is expressed through the ego in situations concerning eating, sickness and hunger and the colour red. The last part shows how the text itself expresses abjection, and becomes abject, through its explicitness and repetitive form.

I uppsatsen undersöker jag hur huvudkaraktären Mimmi, under vägen att etablera sig som författare och i mötet med Hugo, söker nå balans mellan intellekt och kropp. Utifrån Julia Kristevas teori om abjektionen utforskar jag på vilka sätt Mimmi förhåller sig ambivalent till viljan att vara å ena sidan innesluten, å andra sidan avgränsad, och hur i sin tur synen på kroppen, dess samverkan med själen samt synen på andra kroppar präglas av begär och äckel. Som metodisk språngbräda använder jag paradoxen utifrån Kristina Fjelkestams definition. Med hjälp av den jag fokuserar på motsättningar och dubbeltydigheter hos karaktären och i texten utifrån frågeställningen: hur ser spelet ut mellan Mimmis förhållande till kroppen (Kvinnan) respektive själen (Konstnären), och är det möjligt för henne att förena kropp och själ i något som skulle kunna bli en fullbordad Människa?

Uppsatsen undersöker och jämför den tematiska och språkliga gestaltningen av den instabila identiteten i Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset och Sami Saids roman Väldigt sällan fin. De frågeställningar som behandlas är: Hur gestaltas den postkoloniala identitetens problematik i de båda romanerna? Hur tematiseras den instabila identiteten? Hur kan språket synliggöra en instabil identitet? För att undersöka den tematiska gestaltningen av det instabila subjektet utgår analysen från postkoloniala teorier vars grund finns i den poststrukturalistiska synen på verkligheten som en konstruktion styrd av makt och språk. Flera postkoloniala teoretiker utgår också från psykoanalytikern Jacques Lacans spegelteori i analysen av hur identiteten skapas i ett postkolonialt sammanhang. I diskussionen av det instabila subjektets språkliga gestaltning utgår uppsatsen från psykoanalytikern och litteraturvetaren Julia Kristevas teori om utanförskap som det poetiska språkets grund samt dess uttryck i vår tids skönlitteratur.

Den biologiska skr􏰍äcken eller kallad p􏰎å engelska 􏰏body horror􏰐 􏰍är en subgenre av skräck som visar människokroppen i syfte till att kränka, kroppsligt eller psykologiskt för att framhäva en obehaglig och skrämmande känsla hos åskådaren. Teman som avvikande kön, mutationer, zombiefiering eller onaturliga rörelser av kroppen är vanliga inom denna genre. Syftet med denna uppsats är att undersöka den kvinnliga kroppen i de tre samtida psykologiska skräckfilmerna Black Swan (Darren Aronofsky, 2010), Suspiria (Luca Guadagnino, 2018) och Horse Girl (Jeff Baena, 2020) med fokus på den kvinnliga kroppen och dess effekt hos åskådaren. Anledning till att just dessa tre filmer används i min undersökning beror på att de alla använder den kvinnliga kroppen som ett verktyg för att framkalla den biologiska skräcken som sedan skrämmer åskådaren. I stället för att välja tre liknande filmer har jag försökt välja filmer som använder sig av samma genre men på olika sätt. Varför är vi fascinerade av grafiska bilder av det kroppsliga? Hur används den kvinnliga kroppen i koppling till något äckligt och obehagligt för att skapa känslor hos åskådaren? Genom att applicera olika psykoanalytiska och feministiska teorier på de tre filmerna, kommer uppsatsen undersöka hur den kvinnliga kroppen används i koppling till något skrämmande samt diskutera den kroppsliga reaktionen åskådaren får och varför vi använder oss av detta när vi skapar en film inom genren skräck. Jag kommer ta hjälp av begrepp som fetischism, voyeurism, den nyfikna blicken och abjektion.

This academic paper examines the menstrual art that is seen as provocative in the contemporary art debate in Sweden. The paper problematizes menstrual art as a concept. Moreover, it critically examines how the concept of menstrual art has been received by politicians, art theorists and journalists. The ideas and artistic expressions in menstrual art have been analyzed using Kristeva’s psychoanalytic theory on abjection and Wasshedes verbalized form abjectification. As well as how the distinction between purity and dirt can be examined by using the ideas found in menstrual art. How do artists challenge prevailing societal structures and norms by creating menstrual art? Which ideas does the concept of menstrual art include? How did the concept of menstrual art become a controversial word in the contemporary debate in Sweden?

Studien undersöker hur kvinnliga karaktärer representeras i relation till skräcktematiken i tv-serien Penny Dreadful (2014-). Syftet har varit att studera huruvida det som är typiska kännetecken för skräck kan kopplas till kvinnlighet, femininitet och feminism (det senare då man kan uppfatta ett genuskritiskt samtal i serien). Med hjälp av psykoanalytiska teorier kring abjektion visar analysen hur det som är skrämmande med kvinnor, är skrämmande på andra sätt än vad som är skrämmande med män. Det som är abjekt med kvinnan definieras ofta utifrån hennes sexualitet och biologiska egenskaper, och skapar därmed en feminin monstrositet och således är helt olik den manliga. Detta har till stor del växt fram genom historiska myter, religioner och konst, som har bidragit till könsspecifika monster utifrån stereotyp femininitet, så som häxor, sirener eller Medusa. Genom att utforska tv-seriens karaktärer med hjälp av semiotiska och psykoanalytiska verktyg avslöjas möjliga tolkningar som visar hur nämnda feminina monster tycks grunda sig i manlig rädsla och kvinnan som hot. Kastrationskomplexet som bidragande faktor och den manliga blicken tycks därför kväsa uttryck för kvinnlig frigörelse i serien, genom att sexualisera, plåga och göra kvinnan abjekt och monstruös i direkt genmäle till dessa. Serien tycks därför trots sin genuskritiska diskurs kontrolleras av en manlig blick och ett skoptofiliskt seende, något som möjligtvis bidrar till att kvinnlighet och femininitet kodas som abjekt, och i värsta fall stigmatiserar den feministiska kvinnan. / <p>Reviderad upplaga</p>

No description available.