No description available.

Denna uppsats behandlar Stina Aronsons Feberboken - stoffet till en roman (1931) i syftet att ifrågasätta verkets status som självbiografiskt dokument. Uppsatsen innehåller en komparativ analys av karaktären Hugos brevutdrag i Feberboken och de autentiska brev från Artur Lundkvist som står som förlaga till den fiktiva brevkorrespondensen. Analysen resulterar i att tidigare forsknings jämställande av Hugo och den verklige personen Artur Lundkvist framstår felaktig, och slutdiskussionen rymmer en dialog med representanter för den vedertagna läsningen av verket.

I uppsatsen undersöker jag hur huvudkaraktären Mimmi, under vägen att etablera sig som författare och i mötet med Hugo, söker nå balans mellan intellekt och kropp. Utifrån Julia Kristevas teori om abjektionen utforskar jag på vilka sätt Mimmi förhåller sig ambivalent till viljan att vara å ena sidan innesluten, å andra sidan avgränsad, och hur i sin tur synen på kroppen, dess samverkan med själen samt synen på andra kroppar präglas av begär och äckel. Som metodisk språngbräda använder jag paradoxen utifrån Kristina Fjelkestams definition. Med hjälp av den jag fokuserar på motsättningar och dubbeltydigheter hos karaktären och i texten utifrån frågeställningen: hur ser spelet ut mellan Mimmis förhållande till kroppen (Kvinnan) respektive själen (Konstnären), och är det möjligt för henne att förena kropp och själ i något som skulle kunna bli en fullbordad Människa?

No description available.

I den här uppsatsen undersöker jag platsens betydelse och funktion i Stina Aronsons Feberboken. Genom en närläsning med ekokritisk ingång gör jag en tematisk undersökning av de platser där Hugo och Mimmi är fysiskt närvarande samtidigt; vistelsen i Paris och barndomshemmet. Min slutsats är att platsen fyller en funktion som bidrar med mening i Feberboken, den är inte bara en kuliss. Jag finner en skillnad i hur natur respektive kultur skildras. Naturen är en öppen plats som möjliggör och symboliserar förändring medan kulturen (staden och hemmet) beskrivs som instängda och kvävande. Samtliga platser i min undersökning kan ses som kronotoper där tiden fäster i rummet.