Denna studie har fokuserat på att identifiera olika framställningar av religion i romanen De kommeratt drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru samt att undersöka hur det religiösa budskapetkan tolkas i ljuset av sekulariseringen och Christopher Partridges teorier om ockultur. För analysenanvändes en tematisk innehållsanalys som genom flera genomläsningar framkallade trehuvudteman i framställningen av religion. Dessa teman är religion som kräver, religion som orsak ochreligion som i andlig närvaro. Sekulariseringen har drivit fram mer byråkrati och rationellt styrdasamhällen. Anyurus framtidsskildring visar hur detta kan dras in i absurdum om fel regelverk, drivetav rädslor, hittar in. Anyuru talar om vissa delar av islam som drivits i fel riktning som en effekt avmoderniteten. När Anyuru framställer religion som i andlig närvaro talar han ofta om Gud sompersonlig. Om man ska tro Christopher Partridge och sekulariseringsteorier om vart samhället ärpå väg så är det svårt att få in Anyurus religiösa världsbild där. Ändå har romanen blivit omåttligtpopulär och utgör i sig ett stycke ockultur vilket kan ge en intressant fingervisning om framtiden.

Uppsatsen undersöker och jämför den tematiska och språkliga gestaltningen av den instabila identiteten i Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset och Sami Saids roman Väldigt sällan fin. De frågeställningar som behandlas är: Hur gestaltas den postkoloniala identitetens problematik i de båda romanerna? Hur tematiseras den instabila identiteten? Hur kan språket synliggöra en instabil identitet? För att undersöka den tematiska gestaltningen av det instabila subjektet utgår analysen från postkoloniala teorier vars grund finns i den poststrukturalistiska synen på verkligheten som en konstruktion styrd av makt och språk. Flera postkoloniala teoretiker utgår också från psykoanalytikern Jacques Lacans spegelteori i analysen av hur identiteten skapas i ett postkolonialt sammanhang. I diskussionen av det instabila subjektets språkliga gestaltning utgår uppsatsen från psykoanalytikern och litteraturvetaren Julia Kristevas teori om utanförskap som det poetiska språkets grund samt dess uttryck i vår tids skönlitteratur.

Uppsatsens syfte är att analysera samt jämföra två svenska dystopiska romaner, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (2017) och Händelsehorisonten av Balsam Karam (2018). Analysen består av två delar: den första delen undersöker i vilken mån romanerna kan beskrivas med hjälp av teorin om ”critical dystopia” och den andra delen undersöker aspekter av intersektionalitet i romanernas gestaltning av etnicitet och kön. I varje del görs först en analys av varje roman, följt av en jämförande analys. I analysen framkommer att hoppet är ett återkommande tema i de båda romanerna och någonting som kan säga driver intrigen framåt. Den intersektionella analysen framhåller hur romanerna på olika sätt lyfter frågor om etnicitet i förhållande till kön, men även klass. Könsaspekten är särskilt framträdande i Händelsehorisonten, men mer nedtonad i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Analysen visar på två tillvägagångssätt för diskussion av rasism, klass och kön och antas vara två exempel på vad samtida dystopilitteratur anser relevant att lyfta i vårt samhälle.

I denna uppsats undersöks de olika samhällen som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar utifrån premissen att de är medieekologiska landskap som samverkar med, men även påverkar, de individer som lever i dem. Anyurus roman präglas genomgående av en ständig medial närvaro, vare sig det är böcker, tv-nyheter, mobiltelefoner eller videoskärmar, som romanens karaktärer tvingas förhålla sig till. Genom en analys av interaktionen mellan romanens karaktärer och de olika mediala gränssnitt som skildras, där såväl karaktärer som gränssnitt betraktas som medieekologiska komponenter, är förhoppningen att ett medieekologiskt perspektiv kan ge en mer nyanserad och fördjupad förståelse för hur dessa samhällen upprättas och sedermera fungerar. Analysen kommer således utgå från frågor som rör den funktion de mediala gränssnitten som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har, och hur de kan sägas samverka i etableringen av romanens medieekologier, och följaktligen vilken effekt de olika medieekologiska landskapen har på romanens karaktärer och deras förhållande till varandra och till samhället. Vidare kommer det tidsresemotiv som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar analyseras ur ett medieekologiskt perspektiv, genom att undersöka just hur olika konstellationer av medieekologiska komponenter i romanens två tidslinjer leder till utvecklingen av alternativa samhällen.