Studiens syfte var att få ökad kunskap om hur 1–3 åriga barn i förskola utforskar naturmaterial naturvetenskapligt och vilken potentialitet som kan uppmärksammas vid utforskandet i en inomhusmiljö. Studien genomfördes som en observationsstudie, utifrån en kvalitativ och deduktiv ansats där jag utgick ifrån agentisk realism som teoretisk utgångspunkt. Observationen genomfördes semistrukturerat utifrån en förståelse om att jag var deltagande observatör där 10 barn från två förskolor i ålder 1–3 deltog. Datamaterialet bearbetades, analyserades och tolkades med hjälp av tematisk analys. Resultat och slutsatser visade att material som kunde förändras och användas olika genom barnens handlingar var de som innehade störst potentialitet i det naturvetenskapliga utforskandet. Naturvetenskapen uppstod i mötet mellan barnen och materialen sinsemellan genom deras sätt att vara och kunskapa där potentialiteten stod i relation till deras olika sätt att utforska. De utforskade kroppsligt, mentalt, verbalt, icke-verbalt, koncentrerat eller förstrött en eller flera materialiteter på ett sinnligt eller lekfullt sätt. Olikheter i varandras utforskande kunde inspirera men också få dem att sluta utforska. Pedagogen kunde vidga och skapa meningsfullhet vid känslomässig och aktiv närvaro.

Jag drar mig för att ta beslut. I detta arbete vill jag se förbi min spontana reaktion att avfärda obeslutsamheten som ett oskick, för att istället se vilka möjligheter som infinner sig när något får lämnas öppet. Genom att se musikskapandet som något som sker i framförandesituationen, blir det musikaliska verket något mer än en förutbestämd entitet som drabbar en publik. Musiken uppstår i ett intrikat samspel av aktörer, innanför och utanför scenrummet, som tillsammans utgör framförandesituationen. Med detta synsätt som utgångspunkt kommer jag att beskriva tre kompositionsprocesser med sinsemellan ganska olika resultat, med tonvikt på hur jag på olika sätt bemött, använt och/eller strävat mot öppenheten inför framförandesituationen i dessa processer. Dessa erfarenheter kommer jag sedan att ställa mot ett pågående arbete med ett själv-resonerande vibrotaktilt instrument – en feedback-kontrabas. Efter en presentation av instrumentet kommer jag genom analys av videoinspelade improvisationer beskriva några av feedback-kontrabasens affordanser i en solokontext. Jag avslutar med en beskrivning av hur jag använt dessa erfarenheter i solostycket FYR.

I denna uppsats undersöks de olika samhällen som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar utifrån premissen att de är medieekologiska landskap som samverkar med, men även påverkar, de individer som lever i dem. Anyurus roman präglas genomgående av en ständig medial närvaro, vare sig det är böcker, tv-nyheter, mobiltelefoner eller videoskärmar, som romanens karaktärer tvingas förhålla sig till. Genom en analys av interaktionen mellan romanens karaktärer och de olika mediala gränssnitt som skildras, där såväl karaktärer som gränssnitt betraktas som medieekologiska komponenter, är förhoppningen att ett medieekologiskt perspektiv kan ge en mer nyanserad och fördjupad förståelse för hur dessa samhällen upprättas och sedermera fungerar. Analysen kommer således utgå från frågor som rör den funktion de mediala gränssnitten som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har, och hur de kan sägas samverka i etableringen av romanens medieekologier, och följaktligen vilken effekt de olika medieekologiska landskapen har på romanens karaktärer och deras förhållande till varandra och till samhället. Vidare kommer det tidsresemotiv som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar analyseras ur ett medieekologiskt perspektiv, genom att undersöka just hur olika konstellationer av medieekologiska komponenter i romanens två tidslinjer leder till utvecklingen av alternativa samhällen.

This essay, through Julia Kristeva’s theory of abjection, seeks to shift the focus from the society that abjects towards the abjected through a generous reading of two contemporary Swedish queer novels, Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats by Eli Levén and Ett så starkt ljus by Lyra Ekström Lindbäck. I discuss how the queer subject relates to different types of borders that Kristeva posits, such as the bodily border, the border of the I, and a moral or societal border. I find that the queer subject has a different relationship to these borders, and view and experience them in ways different than Kristeva suggests. Furthermore, I analyse how the queer subject experiences being made abject. I find that this experience can both be harmful and be somewhat self-sustaining in maintaining societal norms, but also that it can be a way for the queer subject to further position itself as different from a heteronormative society, a position that is truer to who the queer subject feels they are. Through José Esteban Muñoz’ Cruising Utopia I discuss how there are potentialities with being queer, or queer being, such as an expanded worldview and an outstretched concept of possible ways of being and living. The broader aim of this essay is to test Kristeva’s claim that literature is a place for a person to approach the abject, and to examine if literature also has a possibility of portraying an abject position, being a place where the abject itself can examine abjection and being made abject. My conclusion is that this is the case, and furthermore that literature also is a place for the abject to examine potentialities beyond the heteronormative sphere.