IKT tar större och större plats på förskolorna och datorer, smartboards och surfplattor blir allt mer vanliga inslag i barnens vardag. Denna uppsats handlar om surfplattan och dess spelappar. Syftet med undersökningen var att synliggöra vad som skedde i interaktionen mellan barn i åldern ett till fem när de får tillgång till en surfplatta. Frågorna som ställdes var: Hur samspelar barn i ålder ett till fem med varandra runt en surfplatta? På vilket sätt används spelapparna och hur blir surfplattan en del av den pedagogiska miljön? Vad händer i mötet mellan barn och surfplattan som signalstarkt material? Hur ser skillnaderna ut i användningen av surfplattan när det gäller ålder? Metoden som användes var kvalitativ via filmobservationer och minnesanteckningar. En av oss filmade barn i åldrarna tre till fem och den andra ett till tre på två olika förskolor. För att avgränsa vår studie valde vi att fokusera på fem olika spelappar i våra observationer för att se om de är en del av den pedagogiska miljön. Vi har utgått från ett designteoretiskt perspektiv då vi analyserade hur barnen samspelade runt surfplattan och vad spelapparna erbjöd för lärande. Resultatet visade att både barnen och pedagogen var medskapande till den lärsituation och den lärmiljö som uppstod. Vi såg även att de barn som inte besatt kunskapen om hur en surfplatta fungerade lärde sig snabbt via interaktionen med andra barn om hur de skulle göra. Ålderns betydelse visade sig betyda ganska lite. Det var snarare förkunskaper hos barnen och deras tillgång till surfplatta i hemmet som utgjorde en skillnad i hanteringen och val av spelapp. Resultatet visade även på att surfplattan var signalstark och lockade till lärande då barnen spelade spelappar som innehöll t.ex. matematik och språkträning. I vår undersökning fann vi att miljön och pedagogerna hade makten att begränsa barnen på olika sätt genom att besluta vilken spelapp, vem som ska spela samt surfplattans tillgänglighet.

No description available.

Syftet med denna studie är att bidra till kunskapandet om förskolebarns möjligheter till att skapa frizoner för egeninitierade lekaktiviteter. Förskolans hall utgör ett exempel på en sådan frizon och vi vill därför bidra till diskussionen om vad detta rum kan erbjuda. De frågeställningar som har väglett studien är ”vad och hur leker barnen i förskolans hall?” samt ”på vilket sätt använder de hallens materialiteter i sina lekaktiviteter?”. För att undersöka detta har vi genom en minietnografisk studie observerat lekaktiviteter i en förskolas hall och samtalat med barn och pedagoger. Vid analysen av det insamlade datamaterialet har vi använt oss av de teoretiska begreppen materialitet, performativa agenter och agens från den intra-aktiva pedagogiken. Begreppen har synliggjort hur olika faktorer påverkar varandra och med hjälp av dem kunde vi se hur de påverkade barnens egeninitierade lek. Resultatet i vår studie visar att barnen förvandlar sin omgivning, och materialet i den, till det de behöver i sin lek. Det materiellt-diskursiva såsom pedagogernas förhållningssätt, ramar och outtalade regler skapade ett handlingsutrymme för barnen som påverkade lekaktiviteterna. Studien synliggör att hallen, eller frizoner för barn, ger möjligheter för barnens egeninitierade lekar i livet på förskolan.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om hur 1–3 åriga barn i förskola utforskar naturmaterial naturvetenskapligt och vilken potentialitet som kan uppmärksammas vid utforskandet i en inomhusmiljö. Studien genomfördes som en observationsstudie, utifrån en kvalitativ och deduktiv ansats där jag utgick ifrån agentisk realism som teoretisk utgångspunkt. Observationen genomfördes semistrukturerat utifrån en förståelse om att jag var deltagande observatör där 10 barn från två förskolor i ålder 1–3 deltog. Datamaterialet bearbetades, analyserades och tolkades med hjälp av tematisk analys. Resultat och slutsatser visade att material som kunde förändras och användas olika genom barnens handlingar var de som innehade störst potentialitet i det naturvetenskapliga utforskandet. Naturvetenskapen uppstod i mötet mellan barnen och materialen sinsemellan genom deras sätt att vara och kunskapa där potentialiteten stod i relation till deras olika sätt att utforska. De utforskade kroppsligt, mentalt, verbalt, icke-verbalt, koncentrerat eller förstrött en eller flera materialiteter på ett sinnligt eller lekfullt sätt. Olikheter i varandras utforskande kunde inspirera men också få dem att sluta utforska. Pedagogen kunde vidga och skapa meningsfullhet vid känslomässig och aktiv närvaro.

Syftet med studien är att undersöka hur måltiden kan förstås genom posthumanistisk teoribildning. Denna studie är en kvalitativ etnografisk fältstudie där observationerna har utförts på en förskola i Stockholm med hjälp av en filmkamera. Syftet med den pedagogiska måltiden står delvis utan uttalat mål men är samtidigt till brädden fylld med intentionen att äta. Vid första anblick är det som om ”bara man får i sig mat så är det bra” men vår analys visar att måltiden är mer invecklad än så. Måltiden är komplex och fylld av motsägelser. När man tittar på måltiden med våra teoretiska utgångspunkter framträder mellanmänskliga förhandlingar. Vi menar också att de krispiga nachochipsen, den halvätna broccolin, det kladdiga, rapar – allt kan tolkas som medförhandlande till vad som blir måltiden. Sammanfattningsvis visar vår studie att en pedagogisk måltid kan förstås som ett nätverk där normer, pedagoger, barn och ting tillsammans skapar måltiden i förskolan.

Syftet med studien är att undersöka hur måltiden kan förstås genom posthumanistisk teoribildning. Denna studie är en kvalitativ etnografisk fältstudie där observationerna har utförts på en förskola i Stockholm med hjälp av en filmkamera. Syftet med den pedagogiska måltiden står delvis utan uttalat mål men är samtidigt till brädden fylld med intentionen att äta. Vid första anblick är det som om ”bara man får i sig mat så är det bra” men vår analys visar att måltiden är mer invecklad än så. Måltiden är komplex och fylld av motsägelser. När man tittar på måltiden med våra teoretiska utgångspunkter framträder mellanmänskliga förhandlingar. Vi menar också att de krispiga nachochipsen, den halvätna broccolin, det kladdiga, rapar – allt kan tolkas som medförhandlande till vad som blir måltiden. Sammanfattningsvis visar vår studie att en pedagogisk måltid kan förstås som ett nätverk där normer, pedagoger, barn och ting tillsammans skapar måltiden i förskolan.

Syftet med denna studie är att utifrån ett posthumanistiskt perspektiv observera och belysa materialet och hur det liksom människan har likvärdig betydelse för vad som sker i lek i en naturmiljö. Detta gjorde vi genom att observera de meningar som uppstår i intra-aktion mellan och inom de performativa agenterna. Studiens empiriska material är producerad genom partiellt deltagande videoobservationer och är analyserad genom Karen Barads agentiella realism. De begrepp som användes i bearbetningen av analysen är: intra-aktion, transformation, mening och performativ agent. Studiens resultat visar på hur agenterna samhandlar och att leken tar olika vägar beroende på vilket material, vilken miljö och vilka barn som för stunden sammanflätas. Det framgår att platsen och dess naturmaterial står i ständig transformation med de andra performativa agenterna som de intra-agerar med och bör på så sätt ses som medskapare av leken. Resultatet visar även på vikten av en närvarande pedagog som hjälper barnen att materiellt artikulera de nya meningar som uppstår.

Syftet med föreliggande studie är att studera samhandlingar mellan barn, plats och material i förskolans utomhusmiljö i förhållande till lärande och kunskap. Studien tar avstamp i posthumanistisk teori med inriktning mot Karen Barads agentiell realism. Forskningsresultatet framkom med hjälp av videoobservationer från två olika förskolor i södra Sverige. Genom en intra-aktiv analysmetod kunde relationen och förhållandet mellan barn, plats och material analyseras. Resultatet visar på att barn, plats och material ständigt samhandlar med varandra i ett flöde av händelser där olika performativa agenter ges en agens beroende på barnens förflyttningar. Genom att komma nära och vara en del av den samhandling som sker, inte bara ser vi detaljer så som blickar utan kan även uppfatta ljud som på ett längre avstånd hade försvunnit ut i bruset. Vidare visar resultatet på att barn aldrig befinner sig ensamma på en plats då omgivningen är full av agentiska krafter vilka alltid är delaktiga i de transformationer som uppstår i samhandlingarna. Barn, plats och material lär genom att ömsesidigt konstruera varandra.

Syftet med den här uppsatsen är att tillsammans med ett posthumanistiskt perspektiv undersöka fenomenet socialt samspel i förskolan med fokus på hur ickemänniskor deltar i detta samspel. Empirin för studien samlades in, under vad som liknas vid en mindre fältstudie, på en förskola i Stockholm. I uppsatsen analyserar jag videoupptagningar från de deltagande observationerna tillsammans med ett antal performativa begrepp utifrån posthumanistisk teori. I dessa analyser blir det tydligt hur ickemänniskorna går att förstå som performativa agenter, som på många olika sätt deltar i samspelandet och formar barnens agerande och de roller barnen får. Genom att jag lyfter fram ickemänniskorna, och även sådana man ofta inte tänker på som så betydelsefulla som t.ex. små golvytor, en trälåda och ett bord, går det att förstå barnens agerande och samspelande, inte som uttryck för hur barnen verkligen är, utan som artikuleringar och översättningar av olika ickemänniskors kommunikation. Med hjälp av det posthumanistiska perspektivet går det även utifrån analysen att se många exempel på hur barnen samspelar med ickemänniskorna i sig. Studiens resultat och slutsatser visar på hur förskolans material, saker och miljöer både kan underlätta, stödja och försvåra för barns samspel och relationer och belyser den etiska aspekten av pedagogers uppmärksammande av förskolans ickemänniskor och deras betydelse för det sociala samspelet.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka didaktiska utmaningar som förskollärare kan möta i barngrupper med kulturell mångfald samt vilken betydelse material och miljö kan tänkas ha i det didaktiska arbetet i relation till barngrupper med kulturell mångfald. Arbetet utgår från en posthumanistisk grundsyn med neomaterialistisk teori, där begreppen intra-aktiv samhandling, performativa agenter, materiellt-diskursiv intra-aktivitet och ethio-onto-epistemology kommer att lyftas fram som centrala. Som metod har jag valt att använda intervjuer, och skapades ett rikt datamaterial med utsagor från förskollärare kring didaktiskt arbete i barngrupper med kulturell mångfald. Analysarbetet gjordes utifrån en induktiv tematisk analysmetod, som skapade två övergripande teman till analys- och resultatavsnittet. Det första temat är ”Didaktiska utmaningar gällande språkliga handlingar och språkhinder” och det andra temat är ”Materialets och miljöns betydelse för det didaktiska arbetet i barngrupper med kulturell mångfald.” Resultatet av analysen visar att människor, språk, diskurser, material och miljö intra-aktivt samhandlar i komplexa nätverk i relation till kulturell mångfald. Genom förståelsen av detta perspektiv skapas förutsättningar att synliggöra integrationsprocesser och maktkonstruktioner hos både barn och personal liksom hur den pedagogiska miljön i förskolan i sin betydelsefulla utformning deltar i barns förståelser kring sin egen och andras kulturtillhörigheter, vilket kan förstås som främjande för inkluderingsarbetet i förskolans verksamhet.