Syftet med föreliggande arbete är att med utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektivstudera hur pojkar blir till i nätverk av mänskliga och icke-mänskliga aktörer påförskolegården. Ett posthumanistiskt perspektiv och en normkritisk teori är utgångspunkterför studien. Vårt empiriska material har insamlats genom videoinspelningar och observationergenom observationsschema. Vi har genomfört studien på en förskolegård under tre tillfällen,total har 4,5 timmes empirisk material samlats in. Resultatet belyser tre teman som viuppmärksammat som återkommande i det empiriska materialet. Dessa tre teman är:Tafattlekar, Stoppande och Makt i leken. Pojkarna leker tafattlekar på förskolegården ochförhåller sig till det material som framkommer på förskolegården. De mänskliga och ickemänskligaaktörerna är med och påverkar vilka pojkarna blir i en situation. Det har ävenuppmärksammats att pojkarna blir stoppade i deras lek på förskolegården. Många gångeranses pojkarnas lek för stökig och stoppas. Det belyses även att pojkarna intar maktpositioneri leken när de förhåller sig till vissa materialiteter.

Syftet med denna studie är att ur ett posthumanistiskt perspektiv undersöka och analysera tre undervisningsstunder i musik med och utan Garageband. Ur studiens syfte har följande frågeställningar växt fram; Hur ser relationen ut mellan linjär och icke-linjär musikundervisning och Hur framträder transdisciplinärt samt musikaliskt innehåll i intra-aktionen mellan barn och musikskapande i iPad? Studiens empiriska material är insamlat på en förskola i Malmö och har videodokumenterats för vidare transkribering. Resultatet har analyserats utifrån posthumanistisk teori och begreppen Intra-aktion, Rhizom och Transdisciplinärt lärande. Litteratur till studiens tidigare forskning belyser olika aspekter av posthumanism; intra-aktionen med barn och musikteknik samt pedagogens involvering i musikundervisning. Studiens resultat visar att det finns tydliga relationer mellan linjär och icke-linjär undervisning. Ur ett rhizomatiskt perspektiv ser vi dock att barn nödvändigtvis inte behöver detta samband för att erhålla musikalisk och musikteknisk kunskap. Studien visar även på transdisciplinärt lärande, i synnerhet i kombinationen musik och matematik, men även dans och rörelse.

Syftet med denna studie var att observera lärandet i ett aktör-nätverk mellan aktörerna i förskolors ateljéer. Detta för att observera hur nätverket ansluter till nya aktörer, vilka olika nätverk som kommer samman och hur aktörerna reagerar gentemot varandra. Studiens empiriska material är insamlat genom videoobservationer. Empirin är analyserad genom aktör-nätverksteorin (ANT), för att synliggöra icke-mänskliga och mänskliga aktörer i ateljéns nätverk. Begrepp som använts i bearbetningen av analysen är icke- mänsklig agens och generaliserad symmetri.  Studiens resultat visar på att materialets deltagande i ateljén kan bero på kompetensen hos pedagogen. Vid en högre kompetens hos pedagogen kan skapandeprocessen ge ett meningsfullt lärande i förskolans ateljé, detta då de icke-mänskliga aktörerna har möjlighet att deltaga i nätverket

I föreliggande studie utforskas förskolegårdens platser och material ur ett posthumanistiskt perspektiv, genom att uppmärksamma yngre barns lek och utforskande i utomhusmiljöer, med avsikt att få en didaktisk relevant insikt i hur platser och material står i relation till var och hur planerad undervisning kan ske utomhus på förskolegården. Olika teorier vidgar vår förståelse om världen vilket kan innebära en central skillnad från vad vi är vana vid att tänka kring. Ett posthumanistiskt perspektiv intas där plats och material ställs hierarkiskt lika med människor. Frågor som besvaras är: Vilken inverkan har plats och material på barns utforskande och lek på förskolegården? Hur kan undervisning skapas i förhållande till de platser och material som barn erbjuds på förskolegården? På en förskola i södra Sverige genomfördes först en pilotstudie för att få en inblick i vilka platser och material som skulle läggas fokus på. Sedan genomfördes videoobservationer under två förmiddagar på samma förskola när barnen var på förskolegården. Videoobservationerna analyserades sedan med Aktör-nätverksteori (ANT). Resultatet visar att barns lek klart påverkas av material och plats. Materialet tillåter barnen att utforska vidare samtidigt som det får barnen att återkomma och upprepa sina lekar, vilket kan tolkas som att materialet och platsen fångar barns intresse och att undervisningssituationer kan planeras. Genom att undersöka alla olika beståndsdelar i utdragen och följa dess effekter har sammanflätningar mellan plats, material och barn synliggjort barns utforskande och var undervisning kan planeras.

Syftet med denna studie är att utifrån ett posthumanistiskt perspektiv observera och belysa materialet och hur det liksom människan har likvärdig betydelse för vad som sker i lek i en naturmiljö. Detta gjorde vi genom att observera de meningar som uppstår i intra-aktion mellan och inom de performativa agenterna. Studiens empiriska material är producerad genom partiellt deltagande videoobservationer och är analyserad genom Karen Barads agentiella realism. De begrepp som användes i bearbetningen av analysen är: intra-aktion, transformation, mening och performativ agent. Studiens resultat visar på hur agenterna samhandlar och att leken tar olika vägar beroende på vilket material, vilken miljö och vilka barn som för stunden sammanflätas. Det framgår att platsen och dess naturmaterial står i ständig transformation med de andra performativa agenterna som de intra-agerar med och bör på så sätt ses som medskapare av leken. Resultatet visar även på vikten av en närvarande pedagog som hjälper barnen att materiellt artikulera de nya meningar som uppstår.

Denna studie syftar till att undersöka aspekter av inomhusmiljöns sociala- ochfysiska dimensioner i relation till pedagogiska möjligheter. Studiens ansats ärkvalitativ med strukturerade icke-deltagande observationer ochsemistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetoder. Empirin baseras påden fysiska miljön i fem förskolor och fem förskollärares subjektivauppfattningar av förskolans innemiljö. Studien utgick från ett posthumanistisktperspektiv för att synliggöra, problematisera och kritiskt granskapåverkansfaktorer för vem som planerar och organiserar den fysiska miljön, förvem detta görs samt vilka som har tillgång till inomhusmiljön. Studiens resultatsynliggör att förskollärarna förstår förskolans fysiska miljö som en plats förlärande som skapas både av förskollärarna, barnen, materialiteter ocharkitektur. Sammanfattningsvis framgick det en samstämmighet i hurförskollärarna arbetade för att skapa miljöer med ett tydligt pedagogiskt syfte,men trots denna samstämmighet så är det de vuxna till syvende och sist somstår för själva utformandet.

No description available.